Kommentar: Intensiv kamp bakom kulisserna i Eniro

Eniros långivare fick stora skälvan när bolaget presenterade en dålig rapport för det andra kvartalet. Och när vd:n Johan Lindgren polisanmäldes några veckor sedan, var det åtminstone en bank som kände att måttet var rågat. Med sjunkande intäkter och lägre kassaflöden är läget på allvar akut.

Det beror på mycket mer än polisanmälan. Det har framför allt med den hårda konkurrensen att göra. Den miljard i ebitda som Eniro strävar efter ligger långt bort. Med nuvarande affärsidé verkar den till och med omöjlig att nå. Enda sättet är att utveckla verksamheten i en ny riktning och det är inte gjort i en handvändning. Flera tunga namn, senast Sara Kullgren, har suttit som affärsutvecklingschefer utan att lyckas förändra verksamheten. Internt finns också visst motstånd mot nya idéer för att de kanabaliserar på den gamla affären. Eniro kommer sannolikt behöva anpassa sin kostym efter nya tider, vilket innebär ett betydligt mindre bolag än dagens, kanske med en ebitda på 400 till 500 miljoner kronor.

Bakom kulisserna pågår nu ett ”chicken race” mellan ägare, banker och riskkapitalister. Och via medierna läcker all möjlig information ut, som gynnar den ena eller den andra parten. Svenska Dagbladet skriver att bankerna vill sätta bolaget i konkurs. Det får kunder och leverantörer att dra öronen åt sig, vilket sätter press på bolaget och oroar bankerna. Det gynnar riskkapitalbolaget Triton, som enligt källor vill köpa skulderna billigt. Triton köpte för ett par år sedan skulderna i European Directories som äger gula sidorna i bland annat Holland, och lyckades därefter få kontroll över hela bolaget. Nu försöker de sig på samma konststycke igen.

Från ägarhåll talas om att läget är lugnt och att bankerna är nöjda så länge Eniro fortsätter amortera. Det påstås också att Triton lierat sig med den polisanmälde Johan Lindgren och Sverigechefen Magdalena Bonde och att läckorna till Svenska Dagbladet egentligen är sätt att skrämma bankerna till att sälja skulderna. Det påstås därtill vara en hämndaktion mot Eniros ägare och styrelse. Bankerna kämpar i sin tur med näbbar och klor för en nyemission. Att ägarna stoppar in mer pengar och betalar av lånen vore förstås det bästa för dem.

Sannolikheten för att Eniro sätts i konkurs i detta läge är inte så stor. Eniro har fortfarande stora kassaflöden från den löpande verksamheten, 406 miljoner kronor från juli 2013 till juni 2014, 359 miljoner kronor efter investeringar. Så länge Eniro kan amortera på sina skulder är det klart bättre för bankerna att hålla Eniro vid liv. Att ta över bolaget är inte heller något angenämt alternativ. Banker har bättre saker för sig än att sälja annonser till gula sidorna.

Att någon eller några av dem säljer av lånen till Triton är möjligt. De går visserligen miste om en del av pengarna, men de får tillbaka en stor del och blir av med osäkerheten.

Det mesta talar dock för ytterligare en nyemission. Ett alternativ är att bankerna garanterar den. Det bygger på att bankerna ser det som en lönsam affär och gör de det skulle det utan tvekan sända mycket goda signaler till aktiemarknaden.

Eniros situation är inte helt olika det holländska bolaget Royal Imtechs. Efter en nyemission 2013, framkom att ledningen ägnat sig åt oegentligheter. Det fick kursen att krascha. I förra veckan offentliggjordes ytterligare en nyemission, garanterad av bankerna. Kursen tog ett glädjeskutt och steg med 710 procent.

Frågan är om de hårt pressade och ganska sargade ägarna vill ställa upp med mer pengar. Förmodligen motvilligt, men om de vill få tillbaka sina pengar har de inte mycket val.

nullnull