Kommentar: Hotet mot Nokia

Vi är numer vana vid att Nokia har någonstans mellan 35 och 40 procent av världsmarknaden för mobiltelefoner. Men vi bör vänja oss av med detta. 3G-marknaden kommer att förflytta en stor del av kraften från dagens stora telefontillverkare till mindre företag.

Därtill kommer av allt att döma operatörerna att kontrollera 3G-telefonernas gränssnitt. Gränssnittet ses idag som en av mobiltelefontillverkarnas stora konkurrensfördelar.

Det är värt att komma ihåg att Nokia har närmare 40 procent av marknaden för GSM-telefoner, men noll (0) procents marknadsandel för 3G-telefoner. Ännu har man nämligen inte släppt några sådana. De kommer först i september.

Det har däremot konkurrenterna och eftersom 3G handlar om såväl mobil data som vanliga telefoner så kommer vi att få se en uppsjö nya tillverkare som fokuserar på såväl breda som smala målgrupper och telefoner i alla upptänkliga färger, former och funktionaliteter.

Sannolikt kommer marknaden för mobila apparater mer att likna PC-marknaden. Där har marknadsledande Dell inte mer än 13 procents marknadsandel, medan 500 okända tillverkare tar hand om 58 procent av densamma.

Det innebär att Nokia allt eftersom 3G växer till sig kommer att landa på en betydligt lägre marknadsandel än idag. Nu lär Nokia i och för sig fortsätta att växa i god fart, men bilden av Nokia som den suveräna marknadsledaren kommer att försvinna, med okänd psykologisk effekt.

Att ha en Nokia eller Sony Ericsson blir i framtiden inte särskilt individuellt, inte ens om man kan byta skal på den eller ladda hem loggor och ringsignaler. Inte ens Nokias så omhuldade gränssnitt kommer att räcka för att kunden ska välja just dem. Det kommer nämligen att höra till operatören.

Det är viktigt att påpeka detta.

Idag väljer konsumenten först en telefon som han eller hon gillar. Därefter den operatör som ger bäst erbjudande på telefonen ifråga. Det finns faktiskt människor som tror att Ericsson är deras mobiloperatör.

I 3G-världen kommer operatören att satsa hårt på att få konsumenten att välja just deras tjänst och att när de väl har gjort det, att även hålla kvar kunden vid abonnemanget snarare än vid telefonen.

Ett av vapnen kommer att vara ett eget gränssnitt för varje operatör.

Exempelvis håller den internationella 3G-jätten Hutchison på att ta fram ett eget gränssnitt som ska gälla för samtliga 3G-operatörer man är inblandad i runt om i världen (däribland Hi3G i Sverige).

Den som slår på sin Hi3G-telefon möts därmed av ett speciellt gränssnitt. Detta gränssnitt kliver dessutom en bit in i telefonen och omfattar även sådant som meddelandehanteringen.

Hutchison har tecknat fleråriga avtal med Motorola och NEC om telefoner till samtliga sina marknader. Men man har även kontakt med flera andra telefontillverkare om köp av telefoner. Dock är ett av kraven för köp att det blir det egna gränssnittet som gäller.

I det här fallet är Hutchison inte direkt någon liten spelare, vilket innebär att de kan sätta stor press på telefontillverkarna. Man har hittills lagt över 15 miljarder dollar på 3G-licenser runt om i världen och är därmed världens näst största 3G-operatör, obetydligt efter Vodafone.

Hutchison är i det här avseendet antaglgen inte särskilt unikt. Mantrat om möjligheten att ha ett eget gränssnitt och dess betydelse upprepas bland annat av Qualcomm, som levererar chip till tillverkare av 3G-telefoner.

Där menar chefen för produktstrategier, svenske Johan Lodenius, att alla operatörer kommer att ha ett eget gränssnitt, något som kommer att stärka operatören på telefontillverkarnas bekostnad.

Nokia har officiellt inga som helst kommentarer kring detta, men bolagets talesmän har hävdat att gränssnittet är en av bolagets viktigaste parametrar, något man nu riskerar att förlora.

Johan Jörgensen