Kommentar: Börskalkonen Pergo

Pergos problem är inte överraskande för någon som har följt bolaget de senaste åren. Situationen i och kring bolaget kan bara beskrivas som turbulent. I dagsläget är det uppenbart att storägarna hoppats för mycket på bolagets goda historik men inte längre kan blunda för den kalkonartade utvecklingen (trots idoga försök),

Att Pergo inte var något guldägg blev uppenbart redan under 2000. Industrikapital var då redo att köpa hela Perstorp-koncernen där Pergo ingick men backade i sista stund med hänvisning till Pergos dåliga utveckling.

Efter flera månaders hätska tongångar och stridigheter mellan parterna inleddes förhandlingarna på nytt förra våren. Industrikapital fick till sist köpa Perstorp men lyckades åtminstone delvis krångla sig ur Pergo som istället delades ut till aktieägarna i Perstorp och noterades på O-listan den 19 juni. Som motprestation köpte Industrikapital 14 procent av övriga ägares aktier för 250 Mkr.

Flera branschbedömare var på förhand kritiska till Pergos notering och frågade sig om bolaget verkligen var börsfähigt. Bolagets finansiella problem, den dåliga lönsamheten, djungeln av tvister och ledningsturbulensen var väl kända. Det är samma problem som fortsatt att spöka i Pergo efter noteringen.

Pergo fick dock tillfälligt tyst på kritikerna i och med att Stockholmsbörsen godkände noteringen på O-listan. För att få en börsplats kräver Stockholmsbörsen nämligen bland annat att det nya bolaget ska ha en kassa som räcker minst 12 månader.

Att Pergo redan efter sju månader är i behov av en nyemission för att undvika en akut finansiell kris rimmar illa med detta krav. Pergo verkar ha blåst upp förväntningarna värre än många andra av börsens krisbolag men passerade ändå genom nålsögat.

Vidare skriver Stockholmsbörsen om noteringskraven på ledningen att:

”Huvudregeln är att den nya organisationen skall ha varit på plats och fungerat under åtminstone ett kvartal och även varit involverad i framtagandet av åtminstone en kvartalsrapport. Kraven för att notering skall kunna ske påverkas i det enskilda fallet av bolagets risksituation, där generellt sett högre krav på börsmässig organisation ställs då vinstintjäningsförmåga ännu inte föreligger.”

Värt att notera är att Pergos dåvarande VD Michael Boris-Möller tillträdde formellt den 1 april, mindre än tre månader före noteringen. Han lämnade sin post i december. Även ekonomichefen Anette Kumlien tillträdde samtidigt som Michael Boris-Möller.

Flera ledande befattningshavare tjänade också rejält med pengar på att börsnoteringen genomfördes. Ett bonusprogram från 2000 gav ett 20-tal chefer 25 Mkr att dela på vid noteringen.

Det är dock inte underligt om Stockholmsbörsen svalde Perstorps/Pergos bete. Storägarna Custos och blivande storägaren Industrikapital stödde noteringen av Pergo och från styrelserna kom det minst sagt positiva uttalanden om bolagets möjligheter. Rådgivare vid noteringen var välrenommerade Alfred Berg (idag jobbar Pergo med Enskilda Securities).

Aktiespararna ställde sig frågande till Pergos finansiering vid den bolagsstämma i Perstorp i juni som skulle godkänna avknoppningen. Svaret från Perstorps ordförande Urban Jansson (som tidigare också haft uppdrag för Industrikapital) var att Pergo hade finansiering för att klara det fortsatt negativa kassaflödet även under 2002.

Custos dåvarande VD och nuvarande ordföranden i Pergo, Christer Gardell, meddelade att han skulle bli mycket besviken om Pergo inte skulle vara lönsamt 2002. Målet är nu att Pergo i år ska ”nå lönsamhet” och visa ett positivt kassaflöde först 2003.

Behovet av nytt kapital, den stora förlusten för 2001 samt den svaga prognosen för 2002 sänkte Pergo-aktien med 35 procent på tisdagen. Vid 15.30-tiden hade aktien backat till 25 kronor på styrelsens nya information.

Det enda som räddar storägarna och styrelsen från att helt tappa ansiktet är att de lyckats få ägarna till 60 procent av aktierna i bolaget att teckna sig för nya andelar i emissionen. Teckningskursen 11 kronor skvallrar dock om att förhandlingarna varit hårda.

Nyemissionen är mest svettig för Custos och Industrikapital men med tanke på deras inblandning i bolaget är det inte mer än rätt. Custos har länge sökt efter en köpare till Pergo-aktierna men måste nu gå in med nytt kapital i väntan på att en villig intressent kan hittas. För Industrikapital har ägandet i Pergo alltid varit en sidoeffekt av köpet av Perstorp. Industrikapital köpte in sig i Pergo på nivån 98 kronor per aktie efter noteringen i somras.

Dit har aldrig Pergo nått. Som mest handlades aktien till 66 kronor under förra året. Nedgången sedan toppen är 62 procent. Sällan har en börskalkon framträtt tydligare på så kort tid.