Kommentar: 420.000 aktieägare tvingas betala för Collerts maktspel

På pappret ser det ut som om hela vinsten av affären tillfaller SEBs aktieägare. Men så är det FS-Bankens visionäre ordförande Göran Collert som drivit på fusionen. Han har hittills haft en järngrepp om både bankens personal och ägare.

För SEB:s VD Lars Thunell är kurslyftet på som mest 10 procent ett snörpligt kvitto på att två års arbete med förvärv av Trygg-Hansa, tyska Bfg Bank och en storsatsning på internet misslyckats att skapa värden för SEB:s aktieägare. Efter bokslutsrapporten i tisdags var besvikelsen bland investerare och analytiker påtaglig och alltfler räknade med att Lars Thunell skulle få svårt att leva upp till vad han lovat i form av vinsttillväxt.

Kanske var det detta som det undermåliga presentationsmaterialet till media och analytiker skulle dölja. Rimligen finns det högar med beräkningar och analys av marknadsandelar och tillväxtmöjligheter. På torsdagen presenterades inget av detta.

En titt på börsen visar dock vad det handlar om: SEB hade före fusionen ett börsvärde på 72,9 miljarder kronor medan FS-Banken hade ett börsvärde på 72,5 miljarder kronor. Trots att bankerna har exakt samma börsvärde får FS-Bankens aktieägare bara 48,5 procent av aktierna i den nya banken. En titt på resultatsiffrorna förstärker bilden.

# FS-Banken redovisade ett rörelseresultat på 9,3 miljarder kronor för 2000 och SEB bara 8,8 miljarder kronor. Exkluderas reavinster blir FS-Bankens fördel ännu större – FS-Bankens resultat ligger då snarare kring 8,5 miljarder kronor medan SEB:s hamnar på drygt 7 miljarder kronor.

# En titt på framtidsutsikterna utfaller även de till FS-Bankens fördel. FS-Bankens avkastning på eget kapital ligger några procentenheter högre än SEB:s, 19,4 jämfört med 17,8 räknat inklusive reavinster. Inget tyder på att det förhållandet kommer att förändras under överskådlig tid. Bankerna har dessutom olika intjäningskanaler. Medan FS-Bankens intäkter består av räntenetto till mer än hälften, utgör räntenetto bara en tredjedel av SEB:s. Med rådande osäkerhet på världens finansmarknader är räntenetto betydligt mer aptitligt för aktieägarna än provisionsintäkter.

Låt oss leka med tanken att bankvinster ska värderas till 10 gånger på börsen, båda bankerna värderas till 11 gånger förväntad vinst för 2001. I så fall ska FS-Bankens vinst på en miljard mer efter skatt än SEB värderas till 10 miljarder kronor.

FS-Bankens aktieägare skulle med et sådant synsätt få 53 procent av den nya. banken och SEB:s aktieägare 47 procent.

Trots det uppenbara kan Göran Collert, med benäget stöd av investmentbankerna, sannolikt argumentera för att affären med SEB är bättre än status quo. Det beror på de besparingar som fusionen väntas medföra. Samgåendet väntas skapa synergivinster på 2,5-3 miljarder kronor inom fem år. Om dessa värderas till 10 ggr ger det ett värde cirka 25-30 miljarder kronor. Justerat för kostnader, 4 miljarder kronor, sjunker värdet till 20-25 miljarder kronor. Med ett börsväre inför sammanslagningen på 150 miljarder kronor motsvarar det ett kurslyft på 13 procent för respektive bank.

Så blir det förstås inte. Historien är fylld av fusioner som aldrig levererat planerade besparingar. I fusionen mellan FS-Banken och SEB finns flera frågetecken. Det gäller alllfrån hur stora eftergifter som konkurrensmyndigheterna kommer att kräva till hur både personal och kunderna kommer att reagera när två skillda bankkulturer möts. Till det kommer att personalen i både FS-Banken och SEB precis genomgått fusioner, med Föreningsbanken respektive Trygg-Hansa. Det är sannolikt lättare för Handelsbanken att locka SEB:s kunder dit än för Föreningssparbaken att få in dem dit, ens med SEB/Enskilda Baken i skyltfönstret.

Utmaningen för bankledningen blir att parera förluster i form av tappade marknadsandelar på hemmaplan med lägre kostnader för både IT-investeringar och satsningar utanför Sverige, i de nordiska grannländerna och resten av Europa.

Ett rimligt antagande är att marknaden bara vågar räkna med att knappt hälften av besparingarna faller ut, säg 10 miljarder kronor. Det motsvarar ett kurslyft på knappt sju procent förd en sammanlagda banken. Av aktiemarknaden reaktion att döma har bankerna också stigit med nära 10 procent, tillsammans. Men det är SEB:s aktieägare som fått ta del av merparten av det lyftet – 9 procent respektive en dryg procent klockan 14.30 på torsdagen.

Varför Göran Collert accepterar att skänka hela ”synergivinsten” till SEB:s aktieägare beror förstås på att han upplever att banken är pressad att göra en affär. FS-Banken tappar marknadsandelar inom i stort sett samtliga områden. Därmed har FS-Bankens aktieägare som tillstor del består av stiftelser och olika kooperativa rörelser, utan verkligt kapitalintresse, svårt att sätta emot en affär som dessutom är den enda möjliga. Frågan blir istället om småaktieägarna orkar ta strid på stämman.

SEBs aktieägare kan förhålla sig på olika sätt till fusionen. De har skäl att vara missnöjda med allt det VD Lars Thunell förespeglat omvärlden sedan han blev VD i december 1997. SEB-aktien har trots en rad av affärer, omfattande besparingar och storsatsning på internet, stått och stampat. Sedan i december 1997 har SEB-aktien stigit med 10 procent. Samtidigt har ägarna i Handelsbanken och Nordea sett sina aktier stiga med 50 procent vardera.

Om en fusion handlar om makt och lika villkor har SEBs aktieägare och personal istället skäl att vara nöjda. När Göran Collert friade offentligt i december 1999 hade FS-Banken ett börsvärde på 71 miljarder kronor, precis som idag. SEB hade som jämförelse ett börsvärde på 56 miljarder kronor. Vid den tidpunkten var det alltså inte tal om att göra en affär på lika villkor. För den som kommer ihåg den spruckna fusionen mellan dåvarande Nordbanken och SEB 1997 vet att makt är viktigt i bankvärlden.