Klarar Örn att lyfta folkradion?

SRär som ett statligt verk, här finns ingen företagskultur och det är väldigt svårt att genomföra förändringar. Det finns de som anser att public service innebär att man aldrig ska göra några förändringar.”

Det krassa omdömet kommer från en tidigare styrelsemedlem i Sveriges Radio.

Det ger också en bakgrund till det infekterade bråket kring rekryteringen av ny vd i våras, som slutade med ordföranden Marika Ehrenkronas och hela styrelsens avgång, en fallskärm på 3 miljoner kronor till den påtänkte vd:n Joachim Berner och en solkad image för radion.

Så när den nya styrelsens val, Peter Örn, den 19 augusti besökte sin nya arbetsplats och gav de anställda beskedet att han inte tänker vända upp och ned på organisationen när han tillträder den 1 januari 2004 var det många som drog en lättnadens suck.

Rekryteringen av Peter Örn innebär att traditionalisterna, som ville ha en public service-man och inte en företagsstädare, vunnit striden.

Men haveriet i styrelsen är inte unikt, utan illustrerar snarare den dragkamp som hela tiden pågår i radiohuset om vad public service står för och hur bolaget ska styras.

Personer med god insyn i både SR och SVT säger att skillnaden i företagskultur är himmelsvid, trots att båda är public servicebolag.
– SVT är hårdare konkurrensutsatt och därför mer förändringsbenäget än SR, där det egentligen bara är P3 som måste konkurrera med privata kanaler. SR är också väldigt hierarkiskt, det illustreras exempelvis av att styrelsemedlemmarna placeras runt styrelsebordet i rangordning efter ålder och antal år i styrelsen, säger en person.

SR är ett bolag med 77 år på nacken, en institution med traditioner och stark kultur, vad man än tycker om den. När Peter Örn nu övertar rodret i SR efter Lisa Söderberg, mångårig chef inom radion, förväntas han samtidigt bevara och förnya radion.

Häri ligger också utmaningen.

Till att börja med har han en tydlig att-göra-lista från regeringen:

Spara 2 procent per år, 90 miljoner kronor fram till 2005.

Öka andelen externa program.

Minska personalstyrkan.

Öka utbudet och radiolyssnandet – driva digitaliseringen av radion.

Men Örn förväntas inte göra jobbet på egen hand. Vid sin sida har han arbetande styrelseordföranden Ove Joanson, som har arbetat många år inom radion, bland annat som vd. Joanson anses vara stark, förändringsbenägen och visionär, och många anser att utnämningen av Örn ska ses i ljuset av att han jobbar med Joanson, en mjuk och en hård.

Och det behövs en del hårdhet. För hur man än ser på public service är det ett faktum att intäkterna kommer att stagnera framöver samtidigt som kraven på utbudet ökar. Då krävs betydande strukturella förändringar, mycket mer omfattande än vad som har kommunicerats.

Till att börja med har regeringen dragit åt svångremmen genom att minska den årliga indexreglerade uppskrivningen av intäkterna (licensmedlen) från tre till två procent. Eftersom löne- och pensionskostnaderna beräknas öka med 3,5-4 procent framöver innebär det en löpande årlig besparing på två procent. Det blir 90 miljoner fram till 2005, när sändningstillståndet omförhandlas. 90 miljoner är inte så mycket räknat i procent av intäkterna på 2,2 miljarder, men det motsvarar nästan hela årsbudgeten för Ekot.

Nuvarande ledningen, Lisa Söderberg, har inte riktigt gillat läget, hennes omedelbara respons på besparingskravet var att kräva extra pengar från regeringen som kompensation. Men de flesta bedömare anser att radion inte kan räkna med så mycket extrapengar framöver, oavsett vilken färg regeringen har. Den nya ledningen måste helt enkelt rätta munnen efter matsäcken.

Problemet för radion är att samtidigt som budgeten fryses ökar hela tiden riksdagens detaljkrav på innehåll och mångfald i radion. Här kommer den andra punkten på vd-agendan in. Kravet på mångfald innebär att en mycket större andel av programmen ska göras utanför huset. För att kunna uppfylla det kravet har riksradion skapat en beställarorganisation som står fri från de producerande redaktionerna, vilket i sig innebär en mindre kulturrevolution i radiohuset.

Vid en dragning för den nya styrelsen 11 augusti beskrev riksradiochefen Kerstin Brunnberg det nya arbetssättet så här.

“Bästa redaktion, lokal kanal eller extern producent får uppdraget… Beställningsorganisationen leder till fokus på publiken och diskussion om kvalitet och utbud men kommer att leda till övertalighet på sikt, vilket inte kommer att ske helt utan konvulsioner.”

Även inom lokalradion pågår en revolution. Där ligger ett besparingskrav på 47 miljoner och ett förslag är att skära kostnader genom att ta bort alla lokalradiochefer och i stället skapa ett par regionala ledningar. Alternativet till att slakta chefsskiktet är att ha fler gemensamt sända, och färre lokalt unika timmar inom lokalradion. Risken är dock att man då tappar lyssnare, vilket är riskabelt eftersom lokalradion (P4) står för de högsta lyssnarsiffrorna inom SR, 35 procent.

För vid sidan av nedskärningarna och omstruktureringarna måste Peter Örns viktigaste mål vara att öka radiolyssnandet, som har minskat successivt de senaste åren. 5,8 miljoner människor lyssnar på radion någon gång under dagen, varav 3,8 miljoner på SR. Det är en minskning med en halv miljon sedan 1995. SR:s marknadsandel av det samlade radiolyssnandet i tid har minskat från 59,5 procent 1995, till 50,6 procent 2002. Värre är att det främst är yngre lyssnare som vänder den statliga radion ryggen. SR som helhet konkurrerar med andra medier, medan P3 och i någon mån lokalradion konkurrerar med kommersiella kanaler.

Här kommer nästa fråga på agendan in, digitalradion. Motivet för digitaliseringen ur radions synvinkel är att få tillgång till fler frekvenser, och att därmed kunna starta fler kanaler och få fler lyssnare. Framför allt yngre lyssnare, under 35 år. Det har varit ett av avgående vd Lisa Söderbergs prestigeprojekt. Det är också något som kostat enorma pengar, hittills 300 miljoner kronor samtidigt som det bara finns något tusental personer med digitala mottagare.

I dagsläget finns varken tillräckliga ekonomiska eller andra incitament för ett teknikskifte, och kulturminister Marita Ulvskog har hittills valt att ligga lågt. För närvarande pågår en utredning, som ska presenteras vid årsskiftet. Det alla inom branschen väntar på är en tidsplan från regeringen.

– Det är viktigt att få ett snabbt besked om radion ska bli digital. Det tar 10-15 år att genomföra ett teknikskifte, om regeringen fattar beslut i år är skiftet klart 2018. Om digitaliseringen inte genomförs får radion svårt att överleva i konkurrens med andra medier, säger Jan Engdahl, utvecklingschef på SR.

Digitaliseringen kommer av allt att döma att införas, även om det kan dröja. Men då står SR inför ett nytt problem. De totala sändningskostnaderna faller inte i digitalradion, de ökar. (Däremot får man en lägre kostnad per kanal när man har nått en viss kritisk massa.)

Samtidigt måste de nya kanalerna fyllas med innehåll, vilket också kostar. Eftersom sannolikheten att budgeten ökar väsentligt är liten, innebär det att den nya ledningen måste göra ett antal strukturella och strategiska vägval för att ha råd med de viktigaste verksamheterna.

Vill man ta de stora greppen finns ett antal möjliga, men kontroversiella, vägar att gå:

Sälja ut P3.

Slå ihop P1 och P2.

Införa reklam i någon eller flera av SR:s kanaler.

Ett annat drastiskt alternativ är att slå ihop SVT med SR, som bland andra medieforskaren Stig Hadenius föreslog nyligen. Den frågan drivs också av SVT, men stöds i dag varken av SR:s ledning eller styrelse.

– Man sparar inte så mycket på det, och på de områden där det finns utrymme för samarbeten kan vi göra det utan att slå ihop bolagen, säger en person i ledande ställning. Även Marita Ulvskog säger nej, hon anser att “en sådan sammanslagning vore bra för SVT men dålig för radion”.

Kommer Örn/Joanson att lyckas genomföra agendan? De har egentligen inget val. Och om de inte väljer bort något utan använder osthyvelsprincipen är risken att SR i sin ambition att bevara public service i stället långsamt hyvlar bort all dess substans.Örns utmaningar
– Skära i kostnaderna. Minskade anslag från riksdagen gör att SR måste spara 90 miljoner fram till 2005. Det innebär bland annat personalnedskärningar.

– Öka antalet lyssnare. Sveriges Radio har tappat en halv miljon lyssnare, framför allt unga. För att vända trenden måste programutbudet ökas. Det kräver bland annat digitalisering.

– Strategiskt vägval. På lång sikt kommer kostnaderna för att producera att öka, men inte anslagen. Peter Örn måste se över hela SR:s struktur – om inte radion långsamt ska krympa bort.

Detta är SR
Fram till 1992 låg radio och tv i samma bolag. 1993 delades verksamheterna upp i Sveriges Television (SVT) och Sveriges Radio (SR). Från 1994 ägs radion av en stiftelse, vars styrelse efter förhandlingar med riksdagspartierna utses av regeringen. SR:s styrelse utses av ägarstiftelsen, men regeringen utser ordförande samt en suppleant. SR finansieras främst med licensmedel och 2003 är budgeten 2,2 miljarder kronor. Regeringen anslår vissa medel. Antalet anställda är cirka 2 000, till det ska läggas ytterligare 850 frilansare.

Digital ryggsäck
Sedan starten 1995 har utbyggnaden av digitalradio uppskattningsvis kostat SR och Teracom minst 300 miljoner.

Men förra året minskade de särskilda anslagen från regeringen till SR från årliga 35 till 23 miljoner. Samtidigt minskade räckvidden från
85 till 35 procent, vilket innebär att det i dag bara är Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå som kan lyssna på SR:s testkanaler. Totalt handlar det bara om något tusental mottagare.