Kinastrategi – för vem?

I december är det exakt tio år sedan Kinas svar på Richard Branson, industrialisten och serieentreprenören Li Shufu, dök upp på den svenska arenan. Tre månader senare, den 28 mars 2010, köpte hans bolagsgrupp Zhejiang Geely Holding Group upp Volvo Personvagnar av Ford för cirka 13 miljarder kronor. Förvärvet har Göteborgs stad – som tack vare Geely blivit hubben för kinesiska investeringar i Sverige – viss anledning att fira. Kinas betydelse för Göteborgsregionen har ökat kraftigt. Över 18 000 personer i regionen är anställda i bolag med kinesiska ägare och ännu fler arbetar som inhyrda konsulter.

– Lägg därtill multiplikatoreffekter till övriga samhället. Hittills har de kinesiska bolagen medfört både stora investeringar och många nya sysselsättningstillfällen i regionen, säger Henrik Einarsson, etableringschef på Business Region Göteborg.

Volvo Cars med cirka 16 500 anställda är det utlandsägda företag i Göteborgstrakten som sysselsätter flest människor. Som jämförelse har brittiska läkemedelsföretaget Astra Zeneca bara drygt 2 100 anställda. På tredje plats i regionen kommer ytterligare ett Geely-ägt företag, nämligen teknikutvecklaren China-Euro Vehicle Technology, CEVT. Numera har företaget cirka 800 anställda men sysselsätter runt 2 000 personer om man inkluderar inhyrda konsulter.

Enligt statistik som den globala advokatfirman Baker McKenzie har tagit fram är Geely den största, kinesiska direktinvesteraren i Sverige. Vid sidan av det har den kinesiska familjekoncernen andra pågående projekt, däribland Geely Innovation Centre som byggs på Lindholmen, Hisingen, något som kommer att kräva en mångmiljard­investering.

– Enligt planerna ska det bli fyra byggnader plus ett hotell, och bara projektkostnaden för själva byggnationen beräknas till cirka 3 miljarder kronor, säger Stefan Lundin, kommunikationschef för Geely Innovation Centre.

En ännu större investering utgör Geelys köp av aktier i Volvo AB förra året. Enligt Baker McKenzie låg priset på cirka 35 miljarder kronor. Affären gjorde Geely till lastbilstillverkarens näst största ägare efter Industrivärden.

Li Shufus affärer i Sverige skulle kunna beskrivas som ett segertåg. Men hade något liknande kunnat ske i dag, tio år senare?

Frågan är om Geely hade fått köpa Volvo av Ford nu – mot bakgrund av USA:s skärpta attityd mot Kina.

– Om affären över huvud taget hade gått igenom, så hade det blivit ett politiskt ramaskri, säger Frédéric Cho, en av Sveriges främsta Kinakännare.

– Amerikanerna gör allt de kan för att stoppa kinesiska investeringar på i princip alla områden. Det har blivit nästan tvärstopp för kinesiskt kapital i Silicon Valley, säger han.

Enligt statistik från konsultfirman Rhodium Group och affärsjuridiska byrån Baker McKenzie rasade de kinesiska direktinvesteringarna i USA med 84 procent mellan 2017 och 2018 och landade på närmare 50 miljarder kronor. Likadant såg det ut i Storbritannien. Faktum är att lilla Sverige attraherade nästan lika mycket kinesiska direktinvesteringar – cirka 40 miljarder kronor – som dessa jättenationer. Tyskland, med endast cirka 25 miljarder i kinesiska direktinvesteringar under 2018, hamnade först på femte plats, strax efter fyran Kanada.

– Även Europa reser murar. För tyskarna var den utlösande faktorn att kinesiska Midea klev in som storägare i Kuka, ABB Robotics tyska konkurrent, säger Frédéric Cho.

Det skedde 2016 och ledde till frågor om hur mycket utländskt ägande som skulle släppas in i olika sektorer. Samma år släppte EU sin nya Kinastrategi, och som svar på denna har Sverige nu satt ihop en egen Kinastrategi. Problemställningen är tydlig: dels är Kina en ekonomisk stormakt, dels är Kina i praktiken en enpartistat som inte tillåter politisk opposition och som använder media för att kontrollera opinionen.

Regeringen skriver att Kina numera svarar för 15 procent av världens samlade BNP, har stått för 40 procent av världens tillväxt sedan 2008, har gått om Japan som världens andra största ekonomi och kan bli världens största ekonomi – i nominella termer omkring år 2030. Samtidigt har den kinesiska enpartistaten under ledning av Xi Jinping inrättat omskolningsläger och låst in hundratusentals muslimer, främst från den etniska minoriteten uigur. Regeringen noterar vidare att antalet personer som avrättas varje år uppskattas till cirka 2 000, vilket är högst i världen.

Att göra affärer med ett land som inte är en rättsstat är inte bara ett moraliskt dilemma. Det uppstår också praktiska problem.

Som Affärsvärlden tidigare avslöjat kan Region Stockholm tänka sig att dela med sig av sekretessbelagd information till statskontrollerade företag i Kina om de ger bästa budet. Det handlar om den stora utbyggnaden av Stockholms tunnelbana som beräknas kosta 30 miljarder kronor. Kinesiska China Railway Tunnel Group, CRTG – vars huvudägare är kinesiska staten – vann en av de första upphandlingarna som rör uppförandet av tre arbetstunnlar. I dessa arbetstunnlar finns ingen säkerhetsskyddsklassad information. Men fortfarande återstår en rad upphandlingar, och vid varje sådan process måste hänsyn tas till säkerhetsskyddsklassad information. Det rör sig exempelvis om var vatten- och avloppstunnlar, fjärrvärmetunnlar, el- och telekablar och bergrum som militären förfogar över, finns.

Enligt Emma Sahlman, pressansvarig på Region Stockholm, skulle sådan typ av säk­erhetsklassad information inte medföra några hinder från att tilldela CRTG ytterligare projekt: ”Vi ställer krav i upphandlingen på att entreprenören ska vara beredd att teckna ett säkerhetsskyddsavtal …”

Men flera experter som Affärsvärlden talat med tvivlar på att ett avtal i Sverige skulle hindra den kinesiska staten från att ta del av den sekretessbelagda informationen.

– Jag tvivlar på att kinesiska staten skulle bry sig om ett sådant avtal, säger Torbjörn Lodén, professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet.

Enligt lag har kinesiskägda företag nämligen rapporteringsskyldighet till Kinas försvarsmakt. I årsboken för 2018 varnar den svenska Säkerhetspolisen för Kinas systematiska underrättelseinhämtning. Den uppges ske via landets civila och militära underrättelsetjänster, men också via civila kinesiskägda företag som måste dela med sig av den teknologi och kunskap man har – till landets försvarsmakt. Även kinesiska medborgare är enligt lag skyldiga att vara landets underrättelsetjänster behjälpliga, om så krävs.

När Affärsvärlden ställer frågan till CRTG om bolaget kan vägra lämna ifrån sig säkerhetsklassad information, går CRTG till sitt huvudkontor som i sin tur kontaktar utrikesministeriet i Kina. Därefter mejlar bolaget ett uttalande av ministeriets talesperson Geng Shuang från en presskonferens den 18 februari 2019.

”Kina har inte bett och kommer inte att be företag eller individer att samla in eller tillhandahålla data, information och underrättelser från andra länders territorier… ”

Men även Sveriges regering varnar för rapporteringsskyldigheten i den nya Kina-strategin: ”Med hjälp av lagen kan Kina få enskilda företag och individer att agera samordnat i syfte att stärka den militära förmågan och främja landets politiska och ekonomiska ambitioner.”

Regeringen skriver att Sverige ligger i den kinesiska intressesfären när det gäller strategiska investeringar och uppköp. Det konstateras att Kina på olika sätt försöker skaffa sig underrättelseinformation om den tekniska utvecklingen i olika branscher liksom om svensk operativ förmåga och planeringen av det svenska försvaret. Och man skriver att landets strategiska intressen sträcker sig till Europa, och att dess verksamhet på olika områden måste bemötas med nödvändig uppmärksamhet. Den uppmaningen om försiktighet står i bjärt kontrast till statens tidigare agerande. Av regeringens skrivelse framgår att det på senare år förekommit att svenska företag som utvecklar teknologier med både civila och militära användningsområden har förvärvats av kinesiska bolag.

Bakom två av dessa affärer står staten. Så sent som i december 2018 uppmärksammade Svenska Dagbladet att staten stått som säljare till halvledarföretagen Imego och Norstel.

– Imego utvecklar sensorer, framför allt gyroskop, förklarar Nils Hedenstierna, styrelseledamot i bolaget och ingenjör med en bakgrund på Chalmers.

Gyroskop mäter vridningar – om ett föremål vrider på sig. Det sitter i allt från mobiltelefoner, bilar, flygplan, leksaksdrönare, robotar, stridsvagnar och kärnvapenrobotar.

Imego blev till när det statliga forskningsinstitutet Acreo, som numera heter Rise, sålde ett par bolag och några licenser till nya, till synes hemliga ägare. Vem som i slutändan kontrollerar bolaget vet nämligen inte ens Nils Hedenstierna.

– Det är antagligen en Hongkong-ägare, säger han.

Bolaget är registrerat i Hongkong, men vem som står bakom det är oklart. Företrädde ägaren under senaste bolagsstämman gjorde det svenska bolagets ordförande Xinghui Xu, som själv har en adress i Peking, på Kinas fastland.

Halvledarebolaget Norstel i Norrköping såldes i sin tur av Fouriertransform, ett dotterbolag till riskkapitalbolaget Saminvest, ägt av staten. Affären skedde 2017 och köpare var kinesiska investeringsfonden An Xin Capital LLP. Kinesernas plan var att föra över tekniken från Norstel och bygga en stor fabrik i Kina för att tillverka så kallat kiselkarbidsubstrat.

Materialet kan användas vid elbilstillverkning, men en viss typ av högfrekvent kiselkarbidsubstrat kan också användas i exempelvis radar och basstationer. Och eftersom kiselkarbidsubstrat även har ett militärt användningsområde satte Inspektionen för strategiska produkter, ISP, stopp för exporten av kunskapen.

En källa med insyn berättar för Affärsvärlden att de nya ägarna skickade en hel hög med folk till Norstel kort efter affären för att de skulle lära sig tekniken. Norstel kontaktade då ISP och genast kom myndigheterna på inspektion och förklarade att detta var förbjudet.

– Därefter fick de kinesiska ägarna bara komma in i receptionsdelen. Resten av byggnaden hade de inte tillgång till, förklarar källan.

Efter ett par år tröttnade kineserna och i februari i år såldes 55 procent av bolaget till fransk-italienska ST Micro Electronics som också har en option att köpa resten av aktierna. Köpen av både Imego och Norstel ligger i linje med Kinas plan att etablera sig som en supermakt vad gäller framtidens teknologi. Strategin har döpts till Made in China 2025 och innebär att staten har satt upp ett ramverk för vilka förvärv som ska prioriteras av kinesiskägda bolag.

– Fordonsindustrin, it-sektorn, läkemedelssektorn och energi är områden som betraktas som intressanta, säger Anders Fast, managing partner på Baker McKenzie, som är rådgivare till ett antal stora kinesiska investerare.

Shenzhen-noterade bolaget Zhejian Yinluns köp av Setrab i år är ett annat förvärv som ligger inom ramverket Made in China 2025. Zhejiang Yinlun, med 6 500 anställda runt om i världen, är Kinas ledande tillverkare av bilradiatorer. Setrab, med huvudkontor i Limhamn, Malmö, levererar kylare till bilmärken som Aston Martin, Audi, Bentley, Ferrari, Lamborghini, Lexus, Lotus, Mercedes, Scania and Volvo.

En gemensam nämnare för flera av de kinesiska direktinvesteringarna under 2019 har varit fordonsindustrin.

I januari meddelade kinesiska koncernen Evergrande att den köper 51 procent av svensk-kinesiska elbilstillverkaren Nevs för drygt 8,3 miljarder kronor. Nevs är ett bolag med brokig historia och föddes i princip efter de utdragna processerna kring biltillverkaren Saab. Grunden till bolaget kom till genom att förvärva huvuddelen av tillgångarna i före detta Saab Automobiles konkursbo år 2012. Sju år efter förvärvet köper Nevs 20 procent sportbilstillverkaren Koenigsegg – som också var en av Saab-intressenterna när det begav sig. Nu ska Nevs och Koenigsegg, via ett joint venture-bolag, tillverka elbilar och hybrider. I samband med affären lovade Nevs delägare och grundare Kai Johan Jiang att bolaget redan nästa år ska tillverka bilar både i Ängelholm och Trollhättan.

Tencent, ett av världens största internetföretag med verksamheter inom bland annat sociala medier, e-handel och mobilspel, är en annan kinesisk aktör som visat intresse för svenska företag.

År 2017 kom Tencent och Spotify överens om att köpa in sig i varandra. Enligt medieuppgifter köpte Spotify runt 10 procent av aktierna i Tencent Music Entertainment, TME, samtidigt som TME och moderbolaget Tencent köpte ungefär lika mycket i Spotify.

I år har Tencent slukat Malmöbaserade spelutvecklaren Sharkmob med ett femtiotal anställda för en okänd summa pengar, och köpt 36 procent Stockholmsbaserade datorspelsutvecklaren Fatshark.

Att regeringen med sin nya Kinastrategi skulle ha något emot Tencents köpräd i Sverige är väl inte särskilt sannolikt. Men kinesiska uppköp av sådant som spel, appar och sociala medier i väst har inte varit oproblematiskt.

Ett exempel är en affär som involverar appen Grindr – världens största dejtingapp för homosexuella som används i såväl USA som Sverige. Enligt amerikanska medier avslöjar appen exempelvis var en person befinner sig, och användare delar med sig av mycket känslig information – exempelvis om de är hiv-smittade.

År 2016 köpte kinesiska Beijing Kunlun Techs en majoritet av aktieinnehavet i Grindr. Några år senare köptes resten av aktierna upp.

Amerikanerna insåg snabbt att det kinesiska ägandet var en potentiell säkerhetsrisk – att det bland användarna förmodligen fanns militärer, folk i underrättelsetjänsten, politiker och högt uppsatta tjänstemän.

– Bilder, information om vem de är men också vad de säger till varandra. Sådant som är av den mest intima karaktär. Och eftersom kinesiska företag enligt lag är skyldiga att tillhandahålla data till den kinesiska staten så var amerikanerna rädda att Grindr i praktiken fungerade som en dammsugningsmaskin av integritetskänslig data, säger Carl Heath, forskare och utbildningsdirektör vid Rise.

Säkerhetsfrågan hamnade hos amerikanska Committee on Foreign Investment, CFIUS, som krävde att Kunlun säljer appen. Myndigheten förbjöd även bolaget att överföra data som samlats in från användarna, till Kina. I maj i år meddelade Beijing Kunlun Tech att man accepterar kravet och att man kommer att sälja appen före juni 2020.

I dagarna har det även höjts röster för en översyn av kinesiska Byte Dances köp av Musical.ly för ett par år sedan. Musical.ly, med kontor i Shanghai och Los Angeles, var en video-app för skapandet av videoklipp, meddelanden och live-sändningar som var mycket stor i USA. Byte Dance slog ihop Musical.ly med den egna appen Tik Tok och plötsligt hade man hundratals miljoner användare utanför sin hemmamarknad.

För ett par veckor sedan krävde republikanske senatorn Marco Rubio att USA:s regering ska inleda en formell granskning av förvärvet med anledning av att Tik Tok misstänks censurera innehåll som inte gillas av Kinas ledning.

– Samtidigt exploderar användandet i Sverige. Mängder av svenska ungdomar har Tik Tok i sina smarta telefoner. De gör korta klipp, sjunger och dansar framför kameran. Och eventuell censur är inte den enda fråga som myndigheter och användare bör fundera över, varnar Carl Heath.

– Bilder på ansikten och kroppsrörelsedata går att använda för personidentifikation, och kineserna är ledande inom den utvecklingen. För den som har tillgång till en plattform som Tik Tok skulle den kunna fungera som en håv som samlar in biometrisk data av en hel generation ungdomar. Det är svårt att veta, men med den lagstiftning som Kina har skulle det vara möjligt att använda sådan data för att bygga en biometrisk databas över alla användare. Det datan skulle kunna användas i decennier, säger han.

I en artikel i Svenska Dagbladet från förra året beskriver Maya Wang, forskare på kinesisk underrättelseverksamhet för den internationella människorättsorganisationen Human Rights Watch, hur Kina redan håller på att utveckla ett av världens mest komplexa underrättelsesystem, där biodata som ansiktsigenkänning, hornhinnescanningar och röstinspelningar matchas med personers digitala fotspår.

Denna övervakning är ett centralt verktyg i den pågående utrullningen av Kinas sociala kreditsystem som även svenska regeringen skriver om i sin nya strategi.

Farorna och möjligheterna går såldes hand i hand. Många svenska startupbolag klagar över problem med att attrahera tillräckligt med kapital, något som Simon Lv – ansvarig för en del av det kinesiska statliga investeringsbolaget SDIC – har noterat. ”Det vi ser i de här bolagen är inte brist på teknik, snarare brist på finansiering. Och utbytet mellan våra länders teknikföretag borde öka, nu finns sådant utbyte bara i viss utsträckning”, sa han till Dagens Industri i samband med ett besök för ett par veckor sedan.

Under första halvåret 2019 uppgick de kinesiska direktinvesteringarna till cirka 10 miljarder kronor, enligt statistik från Rhodium Group och Baker McKenzie.

Och Frédéric Cho spår att investeringstakten kommer att öka.

– Geelys köp av nationalklenoden Volvo Cars blev väldigt framgångsrikt och nu har Evergrande blivit huvudägare i Nevs. Jag tror att de kinesiska bolagen har fått blodad tand och kommer att fortsätta göra affärer på de områden de kan, säger han och fortsätter:

– Kina blir allt viktigare som handelspartner till alla länder i världen och vi måste hålla paranoian i schack så den inte drabbar normala, sunda kinesiska bolag. Vi ska inte hindra sådana bolag att göra bra affärer.

Störst andel direktinvesteringar från Kina, andel av BNP, i EU 2000-2018:

1. Luxemburg

2. Finland

3. Portugal

4. Storbritannien

5. Ungern

6. Sverige

7. Nederländerna

8. Grekland

9. Irland

10. Italien

Källa: Rhodium Group and the Mercator Institute for China Studies /Affärsvärlden