Kina shoppar loss

Kina köper upp hela världen – det är en utsliten klyscha. Men i år kan uttrycket faktiskt sägas stämma. Under 2016 har företag från Kina nämligen köpt utländska tillgångar till ett värde av över 230 miljarder dollar. Det är en ökning med 185 procent jämfört med i fjol och för första gången någonsin har kineserna köpt utländska bolag för större belopp än amerikanerna, enligt data från Bloomberg.

De kinesiska investeringarna har under de senaste åren också ändrat karaktär. Till en början var det främst stora statliga ­företag som stod för uppköpen. De var på jakt efter naturresurser runtom i världen, dels för att hålla i gång produktionen av stål och ­betong på hemmaplan, dels för att förse landets ­exportindustri med energi och material. Men enligt information från Kinas handelsministerium är det numera små och mellanstora företag som ligger bakom den snabba ökningen av utländska förvärv.

– Många inhemska företag har svårt att hitta bra investeringsmöjlig­heter i Kina, men samtidigt har de ofta gott om likvida medel. De vill investera i utlandet som ett steg i ledet att förverkliga sin globala affärsplan, säger Benjamin Canvender vid analyshuset China Market Research Group.

Cavender, som har varit baserad i Shanghai i tio år, menar vidare att kinesiska företag behöver förvärva utländsk teknik för att röra sig uppåt i värdekedjan. En följd av att Kina ställer om sin gamla tillväxtmodell, som var baserad på export och statliga byggprojekt till en ekonomi med större andel service och konsumtion.

– Det pågår en tydlig trend att kinesiska företag köper till sig teknologi och expertis snarare än råvaror, säger han.

År 2013 bestod hälften av alla kinesiska utlandsförvärv av energi och råvaror i Australien, Afrika, Latinamerika och andra länder i Asien. Men intresset för europeiska och nordamerikanska företag har vuxit sig allt större. Bland de största kinesiska utlandsförvärven hittills i år finns en finsk utvecklare av mjukvaror och ett schweiziskt kemiföretag, vars know-how ska användas för att säkra Kinas matproduktion.

Investeringarna i sektorer som ”internet och programvaror”, ”hälsovård” och ”underhållning” har mångdubblats sedan 2013.

– Privata företag har mer frihet nu än ­tidigare. Förr blockerade kinesiska myndig­heter ofta affärer som innebar att företagens pengar lämnade Kina. Nu finns större förståelse från myndigheterna, som vill se en globalisering av såväl statliga som privata företag, säger Benjamin Cavender.

Trenderna har uppmärksammats av flera analytiker. Duncan Innes-Kerr, enhetschef vid Economist Intelligence Unit i Asien, sa tidigare i år att kinesiska myndigheter har minskat restriktionerna och förenklat pappersarbetet för att uppmuntra företag att investera utomlands.

Det har gjort det möjligt för ett växande antal kinesiska privata entreprenörer att ­investera i allt från franska modehus och amerikanska filmstudior till italienska fotbollslag. Danae Kyriakopoulou, ekonom vid Centre for Economics and Business Research i London, har noterat att detta slags förvärv är en del av de kinesiska företagens ambition att gå från Made in China till Designed in China. Det ger också företagen exponering mot utländska marknader i en tid då Kinas ekonomiska tillväxt är den lägsta på 25 år.

Biltillverkaren Geelys köp av Volvo 2010 är det mest omtalade förvärv som ett ­kinesiskt bolag gjort i Sverige. Annars kännetecknas kinesiska investeringar i Sverige av förvärv av små och medelstora företag, ­vilket Kinaexperten Frédéric Cho tidigare i år kopplade samman med att många svenska storföretag tillhör sfärer, till skillnad från exempelvis tyska företag som i större utsträckning är familjeägda.

Enligt Cho är miljöteknik samt hälsa och sjukvård särskilt intressant för kineser som investerar i Sverige. Under det senaste året har kinesiska aktörer bland annat förvärvat vattenreningsföretag Purac, samt köpt storposter i företag som Opcon och Josab.

Kinesiska företag ser sig nu också om i världen för att hitta investeringar i infrastruktur som kan ge god avkastning. Bakgrunden till det är att många infrastrukturbolag, företag som till stor del drev Kinas gamla tillväxtmodell, har fått en pånytt­födelse av den kinesiska presidenten Xi ­Jinpings prestigeprojekt ”den nya siden­vägen”. Det består av ett nät med vägar, järnvägar, hamnar och olje- och gasledningar som ska binda ihop Kina med Europa via centrala och västra Asien. Projektet omfattar investeringar på 1 200 miljarder dollar.

– I Kina har stora investeringar redan ägt rum inom denna sektor, och det finns ett visst behov att sätta ingenjörsteam i arbete utomlands, säger Benjamin Cavender.

En liknande utveckling kan ses inom låglöneproduktionen. Då det blivit dyrare att etablera fabriker i Kina ser sig kinesiska ­företag om efter investeringar i grannländer som Burma eller Bangladesh.

Benjamin Cavender tror att kinesiska ­aktörers intresse för utlandsförvärv kommer att fortsätta öka. Han nämner läke­medel, robotindustrin, artificiell intelligens, big data och underhållning som några av nyckelområdena.

Det växande intresset för utländska investeringar är dock inte helt oproblematiskt.

– Flera stora förvärv har förvisso godkänts, men samtidigt finns irritation i länder som USA och Tyskland över att de inte ges samma möjligheter att investera på den hårt reglerade kinesiska marknaden, säger Cavender och återger situationen med tankegången om ni inte låter oss investera så kommer vi inte låta er köpa.

Under sommaren blockerade australiensiska myndigheter en investering från Kina på drygt 7 miljarder dollar i elnätet Ausgrid. Och i november rekommenderade en panel i USA:s kongress att alla förvärv som kinesiska statliga aktörer gör av amerikanska företag ska förbjudas. Även Storbritannien initierade under hösten, av säkerhetsskäl, en lång utredning angående en kinesisk ­investering i landets kärnkraftssektor.

Kinesiska företag lyder ofta under kommunistpartiet. Därför finns ofta misstankar kring förvärv inom områden som energi ­eller sofistikerad teknologi. Detta blev ­särskilt tydligt i början av december då Barack Obama personligen stoppade ett ­kinesiskt uppköp av den amerikanska delen av det tyska företaget Aixtron som tillverkar halvledare, för att det misstänktes att tekniken skulle användas av Kinas militär. Tysklands handelsminister Sigmar Gabriel är sedan länge en uttalad skeptiker till kinesiska förvärv och utreder sedan tidigare samma ­affär.

Bristen på transparens i Kina får också många utländska företag att oroa sig över var de kinesiska investerarnas pengar kommer från. Inte minst med tanke på att många kinesiska bolag är kraftigt skuldsatta. Landets skuldnivå i relation till BNP närmar sig 300 procent, och en stor del av dessa är företagsskulder. Chemchina, det statliga ­företag som tidigare i år förvärvade det ovannämnda schweiziska kemiföretaget, har exempelvis skulder på närmare 200 miljarder kronor och går med förlust.

För att bekosta affären har företaget satt upp en särskild fond där investerare i utbyte mot pengar har möjlighet att få aktier i det schweiziska bolaget. Även Geely, som är ett privat företag, är beroende av subventioner och gratis mark från Kinas myndigheter för att få Volvo att gå med vinst.

Enligt Cavender har takten på de kinesiska utlandsförvärven avtagit under de senaste månaderna. Och det beror på västvärldens motstånd snarare än de kinesiska företagens minskade intresse, hävdar han.

Nu vill de kinesiska myndigheterna dämpa farten ytterligare. De privata företagens snabba framfart har nämligen lett till att så mycket kapital har lämnat landet att det satt rejäl press på landets valuta.

I slutet av november uppgav South China Morning Post därför att Kinas myndigheter nu återigen ska försvåra för företag som vill göra utländska förvärv.

Den kinesiska staten kan använda bankerna för det ändamålet. De är statligt ägda och kan tvingas försena eller stoppa över­föringar av pengar i samband med utländska investeringar eller neka lån för ut­ländska förvärv, om staten så vill.

Enligt dokument som tidningen har sett kommer Kinas myndigheter från och med årets slut till september nästa år förbjuda ­utländska förvärv på 10 miljarder dollar eller mer, samt förvärv eller sammanslagningar värda mer än en miljard dollar om de ligger utanför investerarens affärsmässiga kärnområden.

Vidare ska inhemska bankers utlands­betalningar på summor så små som 5 miljoner dollar godkännas på central nivå i ­Peking. Kinas utländska valutareserv nådde sommaren 2014 en högsta nivå på 3 990 miljarder men har sedan dess minskat med 873 miljarder dollar, mycket på grund av återköp för att hindra ett valutafall.