Kina räddar Svanberg

Ericsson fick sin första beställning från Shanghai Mutual Telephone år 1900 jämnt. Sedan dess har företaget haft en stark ställning i Kina. Men bolagets marknadsandel på 30 procent ser nu ut att snabbt kunna sjunka ihop om inte den största operatören China Mobile svänger i sina inköpsplaner. Den utvecklingen är oroande eftersom Kina, tillsammans med Indien, ska svara för det mesta av tillväxten i Ericsson under kommande tre år. Koncernchefen Carl-Henric Svanberg är dock fortfarande full av hopp om att rädda den hotade försäljningen. Och även om Ericsson kommer att misslyckas med att försvara sin marknadsandel, räknar Affärsvärlden med att tillväxten för bolaget förblir kraftig på grund av Kinas gigantiska satsningar inom mobiltelefoniområdet.

Spelplanen i Kina är helt ny. I stället för ett de facto-monopol, där China Mobile helt dominerade marknaden, har de kinesiska politikerna slagit sönder strukturen och delat upp marknaden på tre konkurrerande operatörer.

– Marknaden har helt förändrats. Den har blivit mycket mer professionell. Tidigare var det viktigt med ett lågt handikapp i golf för att göra affärer med China Mobile. I dag finns det inte tid med golf. Det är hårt arbete som gäller, säger en person med mycket god insyn i den kinesiska marknaden.

Kinas introduktion av 3G har varit en följetong i affärspressen. Mer än en gång har Ericssonaktien rusat på nyheter om snar introduktion av den senaste mobiltelefonitekniken, 3G. Egentligen borde det ha varit tvärtom. Ericsson har nämligen lyckats bevara en hög marknadsandel med högre marginaler än snittet, så länge spelplanen har varit stängd för nya leverantörer.

De kinesiska politikerna har varit smarta och väntat med introduktion av 3G till dess att marknaden blivit mogen. När 3G nu introduceras så passar man även på att stöpa om marknaden. Vid sidan av China Mobile har China Telecom och China Unicom tilldelats var sin 3G-licens.

På spelplanen finns nu tre kommersiellt inriktade operatörer med tillväxtambitioner. Den som bygger brett och kan täcka så stor del av befolkningen som möjligt, kan cementera en stark marknadsposition för lång tid. De kinesiska operatörerna värdesätter därför en mix av leveransförmåga, kvalitet, funktionalitet, pris och förmåga att rulla ut näten hos leverantörerna. Priset är inte prioriterat. Överlevnadsförmåga är förmodligen ett grundkrav, vilket innebär att den kinesiska dörren är stängd för Nortel och kanske även för Motorola.

På ett sätt har kineserna dock bundit ris åt egen rygg. I ett försök att skapa en stark inhemsk industri, valde politikerna att gynna lanseringen av en egen variant av 3G (kallad TD-SCDMA). Den har sin grund i Siemens förslag till 3G-teknologi från början av 1990-talet som förlorade kampen om standard mot Ericssons WCDMA. Vi kan med gott samvete hoppa över de tekniska skillnaderna. Lärdomen från de senaste 20 åren är nämligen att tekniska för- och nackdelar i praktiken väger lätt. Öppna standarder har tagit över och den standard som vinner är den som får störst spridning. Volymfördelarna fäller avgörandet, inte tekniskt lull-lull.

Utrustning i den kinesiska standarden kommer därför alltid att ha en högre tillverkningskostnad än WCDMA. För att ytterligare sätta press på den största kinesiska operatören tvingas China Mobile, mot sin vilja, bygga sitt 3G-nät på den kinesiska standarden. China Mobiles dolda agenda förefaller dock vara att bygga ut så lite som möjligt av 3G och i stället skynda fram mot 4G, alltså nästa generations mobilteknik, så fort som möjligt. För i 4G (LTE) går standarderna åter ihop så att den kinesiska varianten är densamma som den globala. Även kineserna har efter sitt stickspår i standarddjungeln insett volymernas betydelse för kostnaden.

Ericsson höll sig länge avvaktande till Kinas val av standard och inledde ett partnerskap med den kinesiska konkurrenten ZTE för att lära sig tekniken. Under förra året bytte man dock fot. China Mobile förefaller ha lockat med feta kontrakt till Ericsson om man började leverera “på kinesiska”. Varför? Historien visar att Ericsson har stor makt att döda standarder som man inte stödjer. Med Ericsson med på tåget borde acceptansen utanför Kina för deras standard öka, och därmed skulle volymerna kunna öka. Skillnaderna mellan metoderna ska heller inte överdrivas

Eftersom Ericsson och Huawei är ledande inom 3G kan de förmodligen offerera bättre priser på grund av skalfördelar. Båda har dessutom en fördel gentemot de flesta konkurrenter i och med att de redan har levererat en stor del av China Mobiles GSM-basstationer.

Besvikelsen var naturligtvis stor på Ericsson i april 2007 när bolaget bara fick 0,5 procent av det första 3G-kontraktet från China Mobile. Då hade Ericsson ännu inte stigit på den kinesiska tekniken utan fick en flisa från partnern ZTE som vann cirka 40 procent av ordern. Den andra stora vinnaren var Datang som tillsammans med Alcatel-Lucent och kinesiska Fiberhome vann 38-40 procent.

Men den verkligt stora chocken kom den 16 december 2008 när det andra steget i China Mobiles utbyggnad kontrakterades. Den stora vinnaren blev åter Datang tillsammans med Alcatel-Lucent samt ZTE. Den enda fristående privata leverantören i Kina, Huawei, fick tillsammans med partnern Nokia-Siemens omkring 25 procent av kontraktet medan Ericsson fick ynka 5 procent. Huawei och Ericsson protesterade båda mot fördelningen men accepterade efter någon vecka villkoren.

Trots två bakslag kan man definitivt inte räkna ut Ericsson i Kina ännu. Landet är prioritet nummer 1 och ledningen är ofta på resa där och har en tät dialog med China Mobile. För någon vecka sedan var även Carl-Henric Svanberg på två dagars besök hos China Unicom. Bakslaget i den andra upphandlingen skylls på att Ericsson ännu inte hade hunnit färdigutveckla sin version av Kina-3G för den upphandlingen.

Upphandlingen för den tredje fasen i China Mobiles utbyggnad inleds snart och då klarnar det ifall de kinesiska direktörernas tidigare löften om order är värda något. Den kinesiska marknaden är mycket komplex och svårtolkad. Ambitionsnivån på Ericsson har krympt ihop efter två negativa överraskningar. Nu ligger målbilden på 10-15 procent av China Mobiles totala 3G-utbyggnad. Med den målbilden kommer självklart Ericssons marknadsandel att sjunka ihop ner mot 20 procent av den totala kinesiska mobiltelemarknaden.

De flesta analytiker har dock ännu lägre förväntan och talar om att Ericsson högst kan nå omkring 10-15 procent av den kinesiska marknaden för mobilsystem. Frågan är dock om man inte underskattar den fortsatta utbyggnaden av den äldre tekniken, GSM, i Kina. Analytikerkollektivet tror varje år att GSM ska toppa. Men hittills har tekniken fortsatt att växa varje år.

En av de tyngre aktörerna beräknar i en intern analys att GSM ska tappa cirka 20 procent i värde per år på global nivå de kommande åren. I Kina förväntas värdet sjunka med 30 procent under 2009 och ytterligare 20 procent under 2010.

Det återstår att se. GSM-marknaden domineras i dag av Ericsson tillsammans med Huawei som är de enda leverantörer som fortsatt att investera utvecklingsresurser i standarden. Affärsvärlden har inga uppgifter som tyder på att efterfrågan på GSM mattas ens nu under finanskrisen. Tvärtom verkar både Ericsson och Huawei ligga vid produktionstaket på grund av stora beställningar från Kina och Indien. Värdet per basstation sjunker men samtidigt ökar mjukvaruandelen kraftigt vilket delvis neutraliserar den effekten.

Ofta nämns att den totala utbyggnaden de närmaste åren kommer att vara 40 miljarder US-dollar, eller 280 miljarder yuan. När Affärsvärlden i förra veckan räknade samman operatörernas egna planer blev dessa sammantaget högre än de officiella siffrorna. Men i torsdags levererades nya officiella siffror. Planerna höjdes från 280 miljarder yuan till 400 miljarder yuan. Nu är det operatörernas siffror som i stället är för låga. Vi kan därmed förvänta oss uppjusteringar och Affärsvärldens bedömningar framgår av tabellen här bredvid. Det ska noteras att det är cirka hälften av operatörernas investeringar som går till telekomleverantörerna. De övriga investeringarna består i bygg och anläggning.

Dessa stora investeringar talar för att Kina, trots alla domedagsprofetior, kommer att fortsätta vara en tillväxtmarknad för Ericsson.

Medan analytikerna har skruvat ner förväntningarna ordentligt är Ericssonledningen fortfarande optimistisk.

– Vi räknar fortfarande med att kunna försvara 30 procent. Vi tror inte att GSM-försäljningen kommer att minska i värde i Kina. Jag tror också att vi kommer att kunna få 30 procents andel från China Unicom på 3G, sade Carl-Henric Svanberg till Affärsvärlden i samband med den tidigarelagda kvartalsrapporten förra veckan.

Om Svanberg har rätt och Ericsson tar 30 procent av kommande beställningar från China Unicom så motsvarar det ett värde på 10-15 miljarder kronor för Ericssons del. Det handlar alltså inte om några småsummor.

Det är svårt att räkna sig fram baklänges till Ericssons uppskattade marknadsandel på 30 procent om man utgår från de kinesiska operatörernas redovisade investeringar. Affärsvärldens beräkningar visar att Ericssons siffra ligger någonstans kring hälften när man tar in hela marknadens värde. Ericsson är som är starkast på basstationer och räknar förmodligen bort en hel del av övriga marknader.

GSM är i vilket fall trumfkortet i Ericssons hand. En joker på spelplanen är uppskalningen. Det är en sak att sätta upp kommersiella testnät för 3G i olika städer och med intensiv handpåläggning få utrustningen att fungera. En helt annan uppgift är att rulla ut nät i större skala över hela det gigantiska landet. Både Ericsson och Huawei har gott om installationskapacitet och är bäst i världen på denna uppgift, och båda är frustrerade över att mer eller mindre behöva sitta vid sidan av och titta på när Datang-ALU och ZTE rullar ut 3G den här våren. Som i alla utrullningar av ny teknik kan man förvänta sig gott om problem och förseningar. Dessa kommer att kunna bli utmärkta fönster för Ericsson och Huawei att öka sina marknadsandelar.

Alla succéer och alla misslyckade delprojekt kommer att räknas in nu när utvärderingen sker för den tredje rundans upphandling av 3G. Inget officiellt har sagts om när uppdragen för den tredje fasen ska delas ut, men enligt rykten i Kina ska offerterna vara inne hos China Mobile i slutet av mars. Själva upphandlingsfasen borde därefter pågå i 2-4 månader. Den tredje fasen sägs omfatta 162 städer och kosta cirka 58,8 miljarder yuan (knappt 70 miljarder kronor). Bolaget förefaller även vara på väg att skriva upp de officiella siffrorna för 3G-investeringar. Enligt en intern promemoria som läckte ut i Kina sägs att China Mobile ska investera 150 miljarder yuan i 3G över en treårsperiod, en uppjustering med nätta 50 procent i jämförelse med tidigare plan.

Så marknadsförutsättningarna är det inget fel på. Även om Ericsson förlorar marknadsandelar i den nya konkurrenssituationen så finns det oerhört mycket pengar att slåss om. Kina förblir en av Ericssons tre hetaste marknader under överskådlig tid.

nullnullnullnull