”Karikatyrerna har inget med oroligheterna att göra”

– Det här är löjligt. Det som händer i Iran har ingenting med de här teckningarna att göra. Det är förmodligen ingen där som ens har sett dem. Och även om de har gjort det. So what!

Vaddå So what?
– Vad jag menar är att väldigt lite av det som händer nu har med teckningarna att göra. Tidningarna kan publicera hur många teckningar som helst, är det någon som inte gillar det får de väl anmäla det. I Teheran kan du förresten köpa teckningar av Muhammed på gatorna. Det finns bilder från 1300-talet på Muhammed att ladda ned från webben

Vad handlar det om då?
– Helt andra saker. I Iran är det naturligtvis så att man inte vill diskutera kärnvapenfrågan. Och kärnvapenfrågan har ju plockats upp av säkerhetsrådet nu. Kan man avleda uppmärksamheten från den frågan så gör man naturligtvis det. Att det här dök upp var en gudagåva för Iran.

Och demonstrationerna i Syrien?
– Samma sak med Syrien och Libanon. De struntar i teckningarna. Demonstrationerna är lika spontana som en film regisserad av Ang Lee. Det finns inte spontana demonstrationer i Syrien. Hade de varit spontana hade polisen skjutit ned demonstranterna. Det här händer med regeringens goda minne.

Var har Syrien att vinna?
– Syrien befinner sig också under internationell press i och med FN-utredningen av mordet på Harari, och är naturligtvis därför intresserat av att rikta uppmärksamheten åt något annat håll. Det är definitivt det som ligger bakom demonstrationerna i Syrien. Det är samma sak med Libanon. Syrien har kanske inte några soldater kvar där men är oerhört aktivt underrättelsemässigt. Det var folk som bussades in till demonstrationen i Beirut från alla möjliga håll. Jag kan sätta mina golfklubbor på att ingen där har sett de här bilderna. Men återigen, den frågan kan vi lämna därhän. Eller snarare, det är en annan fråga som handlar om integration, demokrati och yttrandefrihet.

Hur kunde det här tumultet utlösas?
– Det är de västerländska ländernas egen reaktion som skapat tumultet. Om Danmark och de andra europeiska länderna satt ned foten och sagt: om ni inte gillar det här, anmäl det. Punkt slut. Då hade ingenting av detta hänt. Om man verkligen känner sig kränkt kan man anmäla det i demokratiska länder. De riktigt religiöst engagerade människorna, från till exempel Hamas och Hizbollah, brydde sig inte till att börja med. Men sedan, när man kunde göra politiskt kapital av det hela, när reaktionerna från västländerna kommit, då insåg man att man kunde vinna politiska poäng hos muslimer i Europa.

Tror du att Irans president säger upp alla ekonomiska avtal med länder där karikatyrerna publicerats, vilket han hotat med?
– De vet jag inte.