Kapitalistiska domedagsprofeter

Att få grepp om vad som är signaler att ta på allvar och vad somär överdrifter i sin egen samtid är alltid svårt. Därför är detsvårt att ta ställning till vår tids domedagsprofeter. Men endel av det domedagsprofeterna talar om står faktiskt på agendannär världens mäktigaste politiker träffas i fora som G7 ochWorld Economic Forum i Davos: det gäller framför allt denglobala kapitalismens svagheter, som oroar allt fler, men ocksådemokratins brister.Behöver världen en ny finansiell infrastruktur för att pareraför den globala kapitalismens svagheter? Kanske i form av encentralbank för hela världen som kan gå in med likviditet därdet behövs för att hålla hela systemet igång? Behöver världenett valutasystem i form av breda fluktuationsband för de trevärldsvalutorna dollar, euro och yen? Kanske också ettförvarningssystem?

USA mot resten

Alla dessa punkter är kontroversiella. En skarp skiljelinje iförhållningssättet till dessa frågor tycks gå mellan USA å enasidan, och Europa och Japan å den andra. Europa vill försökatämja marknaden eller skapa motvikter till den, i varje fallvill många av Europas socialistiska politiker det. Främst påbarrikaden har Tysklands förre finansminister Oscar Lafontainefunnits. USA vill låta marknaderna sköta sig själva. Det har fungerat iUSA, och att så sker i övriga världen ligger också i USA:sintresse. Marknadens förespråkare motsätter sig i regel all reglering avekonomiska flöden och förlopp. Marknaden är den bästa mekanismenvärlden hittills skådat med sin självreglering och sinlångsiktiga strävan efter jämnvikt, hävdar de.Det finns dock en och annan av kapitalismens härförare somvarnar för oroande tendenser. Bland dem finns ett parekonomijournalister på Business Week som häromåret hävdade attvärldsekonomin drivs av en destruktiv dynamik. Den måsteåterregleras om kapitalismen ska kunna räddas från sig själv(William Wolman och Anne Colamosca i boken The Judas Economy).En annan varnare är den ryktbare finansmannen George Soros, somfå dock verkar ta på allvar med hänvisning till att hanutnyttjat det system han kritiserar så hårt.

Marknadsfundamentalism

I den ganska nya boken Den globala kapitalismens kris skriverSoros att tron på marknaden för många övergått imarknadsfundamentalism, vilket i sin tur har drivit marknadens ioch för sig sunda mekanismer för långt.Han målar upp en bild av den globala kapitalismen som ettgigantiskt blodcirkulationssystem, där hjärtat i centrum(finansiella centra) suger in kapital och pumpar ut det iperiferin (regioner som Norden, Östeuropa, Latinamerika,Sydostasien). Detta system besegrar allt när det fungerar, ävende politiska systemen. Och systemet är så uppbyggt att ingentingstoppar kapital att sugas ut i periferin även när det inte görnytta där. När det sker en kollaps i periferin sugs allt kapitalsnabbt in till centrum – med svåra följdverkningar förperiferin. Detta har gjort det globala kapitalistiska systemet instabilt.Och denna instabilitet kan till slut komma att hota helasystemet, vilket Soros vill förhindra. Jag vill inte avskaffakapitalismen, jag vill bara hindra den från att förgöra sigsjälv, skriver han.

Lättsinnigt

Soros anser att den ryska härdsmältan förra året väl illustrerarhans tes om investerarnas lättsinniga förhållande tillperiferin, och det inkluderar även honom själv: När jag resterunt i Ryssland i oktober 1997 slogs jag av hur oansvarigt deutländska investerarna agerade när de lånade ut storapenningbelopp till ryska kommuner, som inte använde dem på ettbra sätt. Ändå la jag inte benen på ryggen.Soros oroar sig också för den representativa demokratin, som hananser har smittats av marknadens synsätt. Kandidaterna i ett valhar lärt sig vad väljarna vill höra för att de ska bli valda. Deagerar därmed mer utifrån sitt eget bästa än utifrån detallmännas bästa. I politiken finns sedan inga starka mekanismerför att korrigera misstagen, som det gör på marknaden när dengör misstag. Den krasch som Soros förutspått har inte kommit än. Denglobala kapitalismen har klarat Asienkrisen, och Rysslandskrisen, kanskeockså Latinamerikakrisen. Kanske är det mer robust än Soros tror.

BILDTEXT: George Soros vill rädda den globala kapitalismen.