Kapitalismen är bra för klimatet

Den 20:e april i år sa Miljöpartiets Amanda Lind till DN att det behövs en gräns för den ekonomiska utvecklingen. Frågor om materiellt välstånd och miljöpåverkan har stötts och blötts av ekonomer och politiker i mer än 200 år. Kan ekonomisk tillväxt förenas med miljöhänsyn? Vilken roll har politiken och marknadens aktörer?

Nationalekonomen Jonas Grafström vid forskningsinstitutet Ratio fick 2020 idén att sammanställa mängder av konkret data om huruvida miljön blir bättre eller sämre. Grafström hämtade inspiration från den amerikanske ekonomen Andrew McAfee som år 2019 publicerade boken More from Less.

Initiativet blev startskottet för en serie analyser och publiceringar där vi försökte bena ut hur miljö och ekonomi har utvecklats öve tiden. Den senaste i ordningen fokuserade på situationen inom EU. Resultaten ger skäl till försiktig optimism.

Utsläpp av koldioxid

Utsläppen av växthusgaser i de nuvarande EU-länderna har minskat med 29% mellan åren 1990 och 2021, med minskningar i 24 av 27 medlemsländer. Under samma period ökade unionens reala BNP med 62%. I förhållande till BNP-utvecklingen har utsläppen av växthusgaser minskat i alla EU:s medlemsstater sedan 1990, och Sverige har de lägsta växthusgasutsläppen per BNP-enhet i hela EU.

Energisektorn, transportsektorn och industrisektorn står för högst andel av växthusgasutsläppen i EU. Utsläppen minskar i alla sektorer utom transportsektorn, där bilar och lastbilar tillsammans står för 94% av utsläppen.

Konsumtionsbaserade utsläpp

En orsak till de sjunkande utsläppen av koldioxid skulle kunna vara att produktionen har flyttat utomlands. Om Europa konsumerar varor och tjänster som i själva verket gett upphov till utsläpp i andra delar av världen kan de aggregerade siffrorna vara missledande. Ett sätt att ta reda på om så är fallet eller ej är att studera hur konsumtions- respektive produktionsbaserade utsläpp av koldioxid har utvecklats.

Sedan 1990 har de konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen i EU minskat med 27%, med minskningar i 22 av 27 EU-länder. Vi ser således en minskning för båda kategorierna vilket antyder att det inte främst rör sig om utsläpp som flyttats till andra delar av världen.

Föroreningar

Inom EU har utsläppen av 25 av 26 uppmätta kategorier av luftföroreningar minskat mellan åren 1990 och 2021 och i genomsnitt är nedgången 61%. I förhållande till BNP är nedgången 76%.

Sedan 1986 har konsumtionen av ozonnedbrytande ämnen, främst freoner, nästan helt fasats ut i EU, även om ozonhålet fortfarande är stort.

Resursanvändning

Under de senaste årtiondena har EU:s utsläpp av övergödande kväve och fosfor minskat från jordbruk, industri och reningsverk. Nivåerna av dessa näringsämnen minskar i luften och vattnet.

Resursanvändningen i EU har effektiviserats. Jämfört med år 2000 förbrukas en lägre andel av färskvattnet, det gödslas mindre kväve per skördad gröda, och det binds mer kol per hektar skogsmark, samtidigt som mer avfall återvinns.

Energiförbrukningen i EU-länderna har legat på en jämn nivå mellan åren 1990 och 2021. Under samma tidsperiod har andelen fossila bränslen i energimixen minskat från 81% till 67%, och elproduktionens utsläppsintensitet har halverats.

Vilka faktorer ligger bakom utvecklingen?

I boken More from Less pekar Andrew McAfee ut fyra faktorer som bidrar till att kombinera ekonomisk tillväxt med hållbar utveckling: teknologisk utveckling, kapitalism, ansvarsfull lagstiftning och krävande konsumenter.

McAfee kallar dessa faktorer för hållbarhetens fyra ryttare. Omvandlingstryck skapar i en kapitalistisk ekonomi nya sätt att hushålla med resurser. Politikens roll är enligt McAfee att stifta lagar som gör det kostsamt eller otillåtet att förstöra miljön. Informerade och krävande konsumenter bidrar genom att sätta press på näringslivet.

Ingenstans nämner McAfee att staten ska leka kapitalist eller att staten skall ställa fram miljarder i bidrag och billiga lån till näringslivet. Fri och sund konkurrens, fungerande lagstiftning och konsumentmakt, är för McAfee vägen till hållbar utveckling.