”Kanske omodernt, men det fungerar”

Per Albin Hansson skapade folkhemmet. Ingvar Kamprad möblerade det. Erling Persson tog hand om garderoben. Och Gert-eric Lindquist värmde upp det, är det kanske dags att lägga till. Med värmepumpar, braskaminer och varmvattenberedare har han satt småländska Markaryd på världskartan.

Nibe är ett av de ryggradsföretag som den svenska välfärden vilar på. Det går att hävda att det finns en Markarydsanda influerad av det gamla svenska brukssamhällets goda sidor och personifierad av Gerteric Lindquist. Med en strävsam arbetsmoral och prestationstänkande har han skapat ett av Stockholmsbörsens mest välskötta företag. Och en egen miljardförmögenhet.

Som mångårig vd och storägare i värmeteknikföretaget Nibe har han lyckats göra ett relativt litet och lokalt bolag till en stor världsledande koncern inom värmeteknik, med 10 000 anställda i 20 länder. Koncernen har gått med vinst varje år sedan det grundades år 1949. I fjol omsatte Nibe 11 miljarder kronor med rörelseresultatet 1,4 miljarder kronor.

Det finns många sätt att beskriva Gerteric Lindquist. Han ger ett engagerat och sympatiskt intryck när han punktligt hämtar Affärsvärldens reporter vid Pågatåget i Markaryd. Det är en gråmulen snöfri februaridag och den lilla industriortens skolbarn har sportlov.

I en tre år gammal Audi A6 med klassisk musik från Sveriges Radios P2 strömmande ur högtalarna guidar han genom samhället det fåtalet minuter som det tar att köra till huvudkontoret. Han berättar att Markaryd har 5 000 invånare och att 900 jobbar på Nibe. Och att han bor på en gård strax utanför Markaryd. Han nämner inte att kristdemokraterna fick 44,9 procent av rösterna i senaste kommunvalet.

– En av Nibes fördelar är att jag som vd sitter i fabriken och att vi är flera storägare som bor i närheten. Den lokala förankringen och kulturen är A och O. Lojaliteten och kraften måste komma härifrån.

Gerteric Lindquists kontor är beläget intill det som kallas ”huvudentrén” och genom fönstren kan han på några meters avstånd se alla anställda passera in och ut genom byggnaden. Kontorsrummet är spartanskt. Inga familjefoton men väl en dalahäst, en Orrefors-glaslykta och en smed i glas på skrivbordet. Den senare som minne av sin hårt arbetande far som var verksam smed tills han var 75 år. Att det är en miljardär i Nibeaktier på kontorsstolen går inte att ana. Han tvekar inte på frågan hur andra beskriver honom:

– Krävande. Ganska vanlig, tror jag, eller jag hoppas det i alla fall. Jag är positiv. Det går inte att vara negativ och ha ett sådant här jobb.

Han äter alltid lunch i personalmatsalen. Där bjuds även besökande företagsledningar och utländska dignitärer på middag. Oavsett var han möter sin personal så får de ett ”tjena, tjena” och tilltalas med förnamn. Ofta med en personlig följdfråga. Gerteric Lindquist kan i princip namnen på alla som jobbar på Nibe i Markaryd. Kanske bidrar det timslånga introduktionssamtalet ”Lär känna ditt Nibe” som han har med alla nyanställda på orten.

Vid rundvandringen i fabriken redogör han för delprocesserna i detalj på det som kan liknas vid ett löpande band, förklarar varför en viss plåttjocklek har valts, vilka besparingar en viss konstruktion ger eller varför en viss typ av kylmedium passar bättre enligt olika energicertifieringar. Hög förädlingsgrad är ett mantra som han upprepar ett antal gånger under rundvandringen. Det råder självklart ordning och reda i produktionslokalerna.

– Kvalitet börjar där.

På frågan varför nästan uteslutande män jobbar på fabriken är svaret att kvinnor ”helt enkelt inte är lika intresserade” av sådana industrijobb. En titt i senaste årsredovisningen bekräftar bilden. Nästan 83 procent av Nibes anställda på dotterbolagen i Sverige var män, under år 2013. I hela koncernen var motsvarande siffra 64 procent.

Nibes ledning försöker tidigt etablera en kontakt med kommunens skolbarn för att visa på vilka möjligheter som finns i framtiden. Varje år tillbringar alla tredjeklassare en halvdag på Nibe där – inte helt oväntat – Lindquist själv tar emot. Mellan kanelbullar och mjölk förklarar han att ett företag är ”ett stort grupparbete”. Nibe skänker en blockflöjt till alla förstaklassare i kommunen. Ett halvår senare får de spela upp vad de har lärt sig på Nibes årliga jullunch. Inte sällan med sina Nibe-anställda föräldrar i publiken. Jullunchen och bolagsstämman hålls i Nibes egen gymnastikhall på fabriksområdet.

Gerteric Lindquist rör sig vant på fabriksgolvet och han verkar onekligen fortfarande genuint passionerad av att utveckla företaget. Det kanske är därför som Nibe är mästare på att upprätthålla och förbättra lönsamheten. Bolaget har gått från en rörelsemarginal på 6–7 procent i början av 1990-talet till en nära nog fördubbling i dag. Inte ens finanskrisen påverkade marginalen nämnvärt. I år förväntas lönsamheten stiga ytterligare med hjälp av bidraget från förra sommarens storförvärv av amerikanska Water-furnace.

De finansiella målen i Nibe är tydliga för såväl aktiemarknaden som för de anställda. Varje hundralapp i omsättning ska ge tio kronor i rörelseresultat. Nibe ska växa med höga 20 procent per år. Hälften organiskt, hälften via förvärv. Sett i backspegeln har detta mål i princip uppfyllts, då Nibe sedan 1993 har vuxit med i genomsnitt 19 procent per år.

Gerteric Lindquist ser inga hinder att fördubbla omsättningen igen men säger att det är omöjligt att svara på hur fort det går. Historiskt har det som snabbast tagit tre år och som längst sju år.

– Man får inte bli fångad i sin egen målsättning så att man gör något felaktigt eller dumdristigt. Vi har byggt upp det här företaget under 25 år. Vi tror att vi kan fortsätta expandera.

Genom åren har över 50 bolag förvärvats, till största delen mycket framgångsrikt. Lindquists analys är att både god såväl som dålig lönsamhet sitter i väggarna och att 10 procents vinstmarginal är någon form av vattendelare för ett välmående företag. Receptet för framgångsrika förvärv tycks enkelt.

– Det finns inga riskfria affärer men det är mindre risk att förvärva lönsamma och välskötta företag.

Ibland låter han som en predikant. Ibland som en politiker. Eller som en sparsam lantis med hög moral och kanske en av dem på börsens med de hårdaste nyporna. De anställda har 50 procent fast lön och 50 procent ackordslön. Stämpelur och 18 minuters fikapaus på för- och eftermiddag.

– Det kanske är omodernt men det fungerar väl.

Att diskutera produktion, produktivitet och Sverige som industriland är som att trycka på en knapp. En mer allvarsam ton och engagemanget går inte att ta miste på. Gerteric Lindquist har många och långa utläggningar och han får nästan något mörkt i blicken när utflyttning av produktion till lågkostnadsländer kommer på tal.

– Man får inte bättre produktivitet genom att flytta utomlands. Bästa produktiviteten når man när man har utveckling, tillverkning och marknadsföring nära varandra.

Kärnan av Nibes produktion återfinns därför fortfarande i Markaryd. Där tillverkas ungefär en fjärdedel av det som säljs inom koncernen. Via förvärven får dock Nibe en naturlig spridning av produktionsresurserna världen över.

– I över 60 år har vi ju demonstrerat att det fungerar utmärkt att tillverka i Sverige. I längden kommer man aldrig undan att man måste vara rationell och ha hög produktivitet.

Han raljerar nästan över talet om ”det postindustriella samhället” och menar att tillverkande företag trots allt är fundamentet i en välfungerande ekonomi. Han gör en passning till politikerna.

– De ska inte tala om särintressen utan skicka uppskattning. Alla goda krafter måste hjälpas åt för att dra ett land framåt. Det måste vara tydliga spelregler och till exempel inte härjande med ägandet som har skett historiskt.

Gerteric Lindquist har aldrig sålt några Nibeaktier och är i dag tredje största ägare med ett innehav värt över en miljard kronor. Han hävdar att pengar inte har förändrat honom.

– Det är viktigt att förbli vanlig, om man får kalla det så, även om man teoretiskt sett har en stor summa pengar. Pengar skapar trygghet men det får inte bli det här förföriska så att man blir en Fantomen som kan åka runt och göra hur som helst.

Störste ägare är finansmannen Melker Schörling som har 20 procent av rösterna i bolaget. Det är ett privat innehav, alltså inte en del av Schörlings börsnoterade MSAB. Melker Schörling sitter inte i Nibes styrelse och enligt Lindquist är han inte så aktiv i bolaget men är alltid tillgänglig för en diskussio.

Nibe-aktien har haft en makalös utveckling sedan börsnoteringen 1997. En krona har returnerat 39 kronor, vilket motsvarar en genomsnittlig årlig värdeökning på hela 24 procent – oaktat utdelning.

– Det är som en saga och det ska man vara tacksam för. Man får inte bli märkvärdig, för då tappar man hjälpen från människor i organisationen. Lättja kan smitta en organisation på ett väldigt negativt sätt. Alla vet att jag är stor ägare i bolaget och det är en trygghet.

Gerteric Lindquist anser att börsnoteringen sammantaget är på plussidan och räknar upp några av fördelarna såsom att hitta riskkapital, attrahera människor och en professionell styrelse. Men det finns nackdelar.

– Man ska inte vara börsnoterad om man inte har en tydlig ägare. Man ska kunna ta ett kvartal eller två även med förluster och köra vidare.

Lite pliktskyldigt berömmer han aktieanalytikerna för att vara duktiga matematiker och kunna bolagen. Men att det är egendomligt att bolagen mäts utifrån vad analytikerna gör för resultatbedömningar.

– Den värld som bolagen lever i kan faktiskt vara lite annorlunda än analytikernas. Med all respekt för analytiker men verksamheten måste vara solid och långsiktig och inte styras efter vad de tycker. Det är i den skärningspunkten som börsen inte alltid är optimal.

Gerteric Lindquist är inne på sitt 28:e år som vd för Nibe och sitt 18:e som börs-vd. Därmed hamnar han – nästan – högst på listan bland börsens vd-veteraner. Han har inga planer på att lämna vd-posten så länge som rollen känns glädjefylld. Han vill inte heller utnämna någon kronprins.

– Man ska inte ha ett målsnöre som till exempel nästa höst eller om tre år. Den dag du börjar planera att avveckla så börjar takten gå ner. Det lugnaste är alltid en intern succession. Vi har mycket kompetenta medarbetare som kan vara aktuella men ytterst är det en styrelsefråga.

Rundvandringen på fabriken rundas av på hans kontor innan det är dags för skjutsen tillbaka till Markaryds station. Det enda som saknas på kontoret är en skylt över dörren med Luther-citatet ”Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd”. Som avslutning tar han på sig predikantmössan igen.

– Min mormor sa att det kommer aldrig bli omodernt att tacka, hälsa och be om förlåtelse. Det är den gången som ni inte tackar, hälsar eller ber om förlåtelse som människor kommer att komma ihåg.

Han tycker att man hälsar för lite i dag och berättar om ett besök av kommunens tredjeklassare. När han hade återgivit sin mormors citat på den sedvanliga presentationen räckte en flicka upp handen och sa ”Är det inte ganska bra att vara sparsam också?”.

– Det är så himla charmigt. Tredjeklassdagarna är fantastiska.

På väg ut till Audin passerar några fabriksarbetare i receptionen.

– Tjena tjena.

”P3 är bara ­svordomar”

Namn: Gerteric Torsten Lindquist.

Född: 1951.

Familj: Fru och tre vuxna barn.

Utbildning: Civilingenjör Chalmers och civilekonom Uppsala universitet.

Fritid: ”Vara hemma och promenera i ­skogen utan att vara en skogsputte. Se till att hålla öppna åkrar på gården. Jag är rädd för motorsåg.”

Resmål: Många resor till Kanada, hustruns hemland. ”Favoritlandet är Italien som har en härlig livsstil och klimat. Maten är bra utan att vara annorlunda. Jag gillar även Skottland även om jag är dålig på whisky, men lite rött vin går bra.”

Favoritbok: Sagan om ringen. ”Helt ­enastående skriven, vackert språk och hänger samman med nordisk mytologi.”

Läser: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Sotarna av Ian Wachtmeister, En man som heter Ove av Fredrik Backman. ”Lättläst, fyndig och med ett stänk av sorg.”

Musik: Spela gitarr och sjunga. Klassisk musik, gärna Sveriges Radio P2. ”P3 är bara svordomar och könsord. Det är hopplöst.”