Kan han rädda Stockholm?

Stockholm fortsätter att liggar illa till i årets rankning av Sveriges tillväxtregioner. Är huvudstadens storhetstid över?
– Nej, definitivt inte. Stockholm är den enda regionen i Sverige som har en rejäl växtkraft när det gäller sysselsättning. I en internationell jämförelse är Mälarregionen etta i Europa när det gäller innovationskraft, enligt EU. Vi tycker inte att man ska ha någon kapplöpning med Göteborg och Malmö. Det är bra att det går bra för dem men Stockholmsregionen är enda region i landet som på allvar finns med internationellt.

Vilka frågor är mest akuta ur Stockholmsperspektiv?
– Även om bostadsbyggandet fördubblats de senaste åren är bostadsbristen fortfarande ett problem. Sysselsättningen bland invandrarna är dessutom alldeles för låg. Här jobbar vi med olika projekt för att människor snabbare ska få arbete. Vi får inte heller slå oss till ro med att vi leder EU:s innovationsliga. Det gäller att vi fortsätter att vara bra. Vi måste arbeta med att få fram riskkapital så att nya företag kan utvecklas.

Till skillnad från Göteborgsregionen har Stockholmsregionen länge präglats av motsättningar mellan kommunerna. Hur är läget i dag?
– Det är ett klassiskt problem för huvudstäder men jag tycker faktiskt att vi har kommit en bit på väg. Just när det gäller infrastrukturen har parterna i regionen varit helt eniga om vilka vägar och järnvägar regeringen ska prioritera. Stockholm är en kraftfull region med olika intressen. Rikspolitiken återspeglas hårdare i huvudstadens kommunalpolitik.

Vad kan du som landshövding göra för att få upp tillväxten?
– Det handlar framför allt om att mäkla ihop olika intressen inom exempelvis infrastruktur och bostäder. Som länsstyrelse kan vi starta pilotprojekt. Sedan måste de vanliga organen ta över.

Landshövdingarna ser lite olika på sina roller. En del, som din föregångare Ulf Adelsohn, agerar mera som företrädare för regionen. Andra ser sig mera som representanter för regeringen. Var står du?
– Tidigare var vi kungens befallningshavande nu är vi den centrala regeringens företrädare i länet. Samtidigt förväntas vi ju vara lobbyister i förhållande till samma regering. Det är två roller och det måste man acceptera som landshövding.

Kritiska röster menar att du håller en relativt låg profil jämfört med föregångaren Ulf Adelsohn.
– Nej, det gör jag inte. Alla människor är olika personer. Att jag skulle hålla en låg profil stämmer inte – jag arbetar utomordentligt med just de regionala frågorna. Efter försvarsnedläggningen på Södertörn drev jag på satsningar på infrastruktur. Nu har regeringen ställt upp och ingen kan säga att jag varit
osynlig.

Hur ser du på regeringens beslut att flytta upp till 3 000 myndighetsjobb från Stockholm?
– Regeringen har själv sagt att det här är en rent regionalpolitisk åtgärd. Det är inte tänkt som någon förvaltningsreform. Jag tror att det blir svårare att genomföra den här typen av raka utlokaliseringar som man gjorde på 1970-talet i framtiden. Människor har andra familjemönster och det är färre som kommer att flytta med. Nu är det väldigt viktigt att de statliga arbetsgivarna tar sitt ansvar.

Har bråket mellan Stockholms socialdemokrater skadat staden?
– Det har jag ingen uppfattning om. Jag blandar mig inte i Stockholms kommunalpolitik som landshövding.

Vad anser du om utjämningsskatten? Stockholm fortsätter att pumpa pengar till Göteborg och Malmö.
– Vi har som länsstyrelse sagt att vi tycker att Stockholm missgynnas. Det är mycket svårt för folk att begripa att låginkomsttagare i Botkyrka betalar till höginkomstagare i välmående Skåne. Det är något jag lobbar för att man ska ändra.