Kampen utan vinnare

Skatteverket vinner mot riskkapitalister, flashade nyhetsbyråer, tidningar och tv den 5 juni i år. Tomas Algotsson, enhetschef på Skatteverkets rättsavdelning, och den person på myndigheten som mest kommit att förknippas med skattemålen, verkade nöjd med att ha kommit i mål.

– Nu har Högsta förvaltningsdomstolen delat Skatteverkets uppfattning om 3:12-reglerna, sa han till Dagens Industri.

Men det som Tomas Algotsson nu torgför som Skatteverkets uppfattning var för några år sedan hans antagonisters.

År 2011 var det den Svenska Riskkapitalföreningen som föreslog 3:12-lösningen. Men då accepterades förslaget aldrig. Tvärtom var det kraftigt kritiserat från flera håll.

– Det regeringen gör är att skapa en gräddfil för riskkapitalisterna, sa exempelvis Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman Magdalena Andersson och före detta direktör på Skatteverket, till Dagens Nyheter.

Bakgrunden till att Riskkapitalföreningen lade fram förslaget, som innebar en skatteskärpning för sina medlemmar, var att man insåg att en skatteprocess skulle bli lång och stökig.

Och farhågorna besannades. Processerna har pågått i cirka tio år. Och de har kostat skattebetalarna omkring 100 miljoner kronor.

Nu utmålas Skatteverket som segrare. Men i själva verket har de drivit en process i många år och till höga kostnader, som hade kunnat blir verklighet för många år sedan. Det hade långt tidigare bringat klarhet i regelverket och varit bättre för alla parter.

Bakslaget för riskkapitalisterna ligger i stället i det skattetillägg de tvingas betala. Trots snårigheten och oklarheten i vad som gäller har delägarna i riskkapitalbolag påförts fullt skattetillägg på 40 procent. Något branschföreträdare beskriver som ett hån.

***

Ur ett internationellt perspektiv har Sverige en stor private equity- eller, om man vill använda ett svenskt begrepp, utköpssektor. En av de större i världen om man ser till förvaltat kapital i förhållande till BNP. Svenska utköpsbolag, med EQT, IK Investment Partner, Nordic Capital, Segulah och Altor i spetsen, har de senaste tio åren fått in över 140 miljarder kronor att placera i allehanda bolag.

Utköpsbolagen i Sverige fick sitt stora genombrott i samband med århundradets skattereform, 1991. Då beslutade riksdagen att skilja på arbetsinkomst och kapitalinkomst. Skatten på den senare sattes till 30 procent, mycket lägre än den beskattning som rådde på arbetsmarknaden.

De som arbetade med att ”förädla” innehav i private equity-företag kunde genom att investera i bolagen betala kapitalskatt, alltså 30 procents skatt, i stället för de skatter på över 50 procent som rådde för skatt på arbete.

Allt var frid och fröjd med denna tingens ordning i 20 år framåt tills Skatteverket runt 2008 beslutade pröva beskattningen.

Det var framför allt en del av en internationell kampanj. OECD drog 1996 i gång en skattejakt, sedan organisationen noterat att skatteundandragandet ökat dramatiskt efter att bank- och penningsystemen i världen avreglerats. OECD ställde bland annat krav på öppenhet från de så kallade skatteparadisen, bland annat de brittiska kanalöarna.

Det svenska Skatteverket påbörjade således sin granskning av utköpsbolagen och 2009 prövades Nordic Capitals rådgivningsbolag NC Advisory i förvaltningsrätten.

Det gällde framför allt den del av rådgivarnas ersättning som kallas carried interest, det viss säga den eventuella överavkastning som riskkapitalisterna får om de framgångsrikt förvaltat portföljen. Skatteverket ansåg inte bara att rådgivarna skulle betala mer i skatt; rådgivningsbolagen borde också betala högre arbetsgivaravgifter för de anställda.

Skatteverket segrade, något som gav branschens anställda skrämselhicka. I den offentliga debatten uppgavs Skatteverket vara på krigsstigen. Bland annat förberedde Skatteverket rättsliga åtgärder mot ytterligare sju riskkapitalbolag.

Det var då som Svenska Riskkapitalföreningen föreslog att lagstiftningen för fåmansbolag, de så kallade 3:12 reglerna, skulle utvidgas så att de också gällde private equity-bolagen.

3:12 reglerna kom till för att hindra egenföretagare från att ta ut lägre beskattad utdelning i stället för högbeskattad lön. Reglerna är snåriga. Men utöver ett schablonbelopp på drygt 150 000 kronor betalar en fåmansföretagare utan anställda i dag tjänsteskatt på mellan 5 och 6 miljoner kronor. Inkomster därutöver beskattas med 30-procentig kapitalskatt.

Det är tuffa skatteregler för någon som länge kämpat med att få lönsamhet i ett företag man byggt upp från grunden. För de anställda i private equity-bolag, som tjänar långt mer än 6 miljoner kronor, är det inte en lika stor skattebörda.

Riskkapitalföreningens förslag lämnades till den dåvarande finansministern Anders Borg som lät utarbeta ett eget förslag med liknande innehåll. Trots att det skulle innebära förhöjd skatt för de anställda fanns kraftig kritik mot förslaget, bland annat från den dåvarande socialdemokratiska oppositionen.

Förslaget lades på is – eller som Anders Borg uttryckte det:

– Det ligger i frysboxen och jag ser ingen anledning öppna boxen inom överskådlig tid.

Anders Borg såg inga förutsättningar att få igenom förslaget i riksdagen.

Skatteverket fortsatte på den sedan tidigare inslagna linjen – att försöka klassa rådgivarnas inkomster som arbetsinkomst.

Under 2012 och 2013 upptaxerade Skatteverket en lång rad pe-bolag och dess rådgivare. För ett antal partner och före detta partner på IK Investment handlade det om en upptaxering på 1,8 miljarder kronor. Ungefär hälften gällde grundaren Björn Savén. För EQT och dess rådgivare talades det om upptaxeringar på 670 miljoner kronor.

Alla överklagade Skatteverkets upptaxeringar till domstol.

Samtidigt rullade processen mellan Skatteverket och Nordic Capital på. En process rörande cirka 700 miljoner kronor.

I december 2013 kom domen. Kammarrätten gick emot förvaltningsrätten och gav Nordic Capital rätt. Ingen arbetsgivaravgift skulle betalas. Därmed kunde man också se det som fastställt att rådgivarnas avkastning inte var att klassa som lön.

Tjänstemännen på Skatteverket överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som dock beslutade att inte ta upp målet till prövning.

Skatteverket meddelade att de lägger ner alla processer mot rådgivningsbolagen. Och skatteexperter såg saken som utagerad.

Men Skatteverkets generaldirektör Ingmar Hansson gav inte upp. En signal om det fick man i en intervju i Dagens Industri strax efter nederlaget då han deklarerade:

– Frågan om den personliga beskattningen av vinstdelning är fortfarande öppen.

Bolagen skulle inte betala arbetsgivaravgifter, det stod klart, men kunde man på annat sätt beskatta de anställda i rådgivningsbolagen högre?

Eftersom Skatteverket nu inte längre kunde driva linjen att ersättningen de fick var lön för en arbetsinsats bytte myndigheten strategi. Plan B gick ut på att delägarna skulle klassas som fåmansföretagare, alltså precis det Riskkapitalföreningen och Anders Borg föreslagit flera år tidigare.

Den nya strategin som inleddes 2014 blev betydligt mer framgångsrik för Skatteverket. De följande två åren fick myndigheten stöd för sin uppfattning av förvaltningsrätten. Under våren 2016 upptaxerades medarbetare på flera av de stora riskkapitalbolagen. Riskkapitalbolagens delägare – eller partner – skulle skatta efter 3:12-reglerna. De som var anställda och alltså inte var partner skulle skatta sin ersättning som lön. Med undantag av Nordic Capital som har en annan konstruktion.

Genom att de anställda som inte är partner ska betala inkomstskatt finns två motstridiga domar i kammarrätten. Den senare säger att vissas ersättning är att betrakta som lön, den förra att den inte är det.

Ett snårigt resultat, kan tyckas.

Sammanlagt upptaxerades 85 personer med 1,3 miljarder kronor. Beslutet överklagades till kammarrätten som i april 2017 fastställde förvaltningsrättens dom.

Domarna överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, men inget prövningstillstånd gavs. I stället togs ett så kallat abstraktionsfall upp där man valde en person och en frågeställning som ansågs prejudikatmässig. Personen var Stefan Holmér, tidigare ekonomiansvarig på EQT, och frågan som utreddes var om man kunde ha ett väsentligt inflytande i ett bolag A om man arbetar i ett bolag B.

Frågeställningen är enfaldigt formulerad, anser Olle Flygt, partner på Mannheimer Swartling och specialist på processrätt där han tidigare företrätt Nordic Capital i tvisten med Skatteverket.

– Frågan är enfaldig, för det går naturligtvis inte att svara kategoriskt nej på den, förtydligar han.

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer kammarrättens dom. Delägarna ska beskattas enligt 3:12 regeln, trots att de arbetat i ett annat bolag.

– Skatteverket började med att allt var tjänst, förlorade detta och bytte då till att 3:12 skulle gälla.

***

Det som upprör riskkapitalisterna allra mest, trots att lagstiftningen varit otydlig, är att Högsta förvaltningsdomstolen straffbeskattat de åtalade som falskdeklaranter.

Samtliga ska betala fullt skattetillägg.

– Inte i ett enda fall har man jämkat, inte ens om man som skattskyldig hänvisat till pågående processer och att man därmed inte vet vad som gäller, säger Olle Flygt.

I en debattartikel från 2014 där Skatteverket bemöter ett inlägg av Gabriel Urwitz, då ordförande i Svenska Riskkapitalföreningen, uttalade sig skribenterna Gunilla Hedwall och Tomas Algotsson, rättschef respektive enhetschef på Skatteverkets rättsavdelning:

– Tyvärr är lagstiftningen inte alltid alldeles glasklar. I de fallen måste Skatteverket ändå tolka lagen. Våra tolkningar kan sedan prövas i domstol.

Enligt Skatteverkets inlägg går domstolarna i 25 procent av samtliga prövade fall emot Skatteverkets tolkning.

Gabriel Urwitz, ordförande i riskkapitalbolaget Segulah, är en av dem som drabbas av de nya skattereglerna. Han kan förlika sig med 3:12-reglerna men inte med skattetillägget.

– Att vi (…) beläggs med fulla skattetillägg på 40 procent känns mycket märkligt och inte rättssäkert. Skatteverket har satsat mer än 100 miljoner kronor i kostnader på att driva alla dessa mål och skatteprocesserna har pågått i tio år. Att då påstå att dessa är enkla mål, där vi skulle ha förstått hur man skulle deklarera, är faktiskt ett hån mot oss alla.

Beskattningen av carried interest har varit föremål för prövning i flera av världens länder. Nedan beskrivs hur carried interest beskattas i ett antal av dem. En rak jämförelse är svår att göra då skattesystemen varierar kraftigt. Vissa länder har kapital- och inkomstskatter som är lika och möjligheter till avdrag skiljer sig kraftigt åt i olika länder.

USA

Enligt nationella lagar klassas carried interest som inkomst av kapital, i de fall man varit ägare i innehaven i minst tre år.

Vissa stater, däribland New York och Kalifornien, har föreslagit att carried interest ska beläggas med en extra statlig skatt. I fallet New York väntar ansvariga politiker på att stater som Connecticut, New Jersey, Massachusetts och Pennsylvania ska klubba igenom liknande förslag för att förhindra att industrin lämnar staden.

I USA beskattas kortsiktiga kapitalinkomster, definierade som att de ägts i mindre än ett år, på samma sätt som tjänsteinkomster. Marginalskatten är som högst 37 procent. Långsiktiga kapitalinkomster beskattas lägre, som mest med 20 procent.