Journalisten som fick fart på jordbruksministern

I den hyllade boken Tyst hav tar författaren och journalisten Isabella Lövin med läsaren till en Kafkaliknande värld. En värld där en ofattbar plundring kan fortgå för att forskarnas larmrapporter behandlas som partsinlagor som ska jämkas med Sveriges 2 000 fiskares åsikter. Fiskarna inbringar brutto runt 1 miljard kronor och kostar samhället cirka 1 miljard kronor via olika typer av bidrag och subventioner.

Medan ett otal fisksorter är på väg att försvinna som matfiskar, bland dem torsk och ål, och bottnar skrapas sönder av bottentrålar gör svenska myndigheter och EU – ingenting. Jo, EU agerar. Vår europeiska union har insett att utfiskningen förstört fisket här hemma och köper fiskekvoter av u-länder, vilket slår ut deras småskaliga kustnära fiske.

Denna skövling har kunnat pågå bland annat för att den har varit osynlig under den blå havsytan, men i sin lättlästa bok visar Isabella Lövin att algblomningen i Östersjön – som har upprört båtfolk och badare – delvis beror på utfiskningen av torsk. Bristen på torsk har lett till en ökning av torskmaten skarpsill. Och skarpsill äter enorma mängder djurplankton, vilket gör att djurplanktonen drastiskt har minskat medan deras mat, växtplankton, frodas och gör en giftgul sörja av sommarvattnet.

Har boken haft någon effekt?
– Jag, och många med mig, tror att den kommer att ha en påverkan. Nästan alla på Fiskeriverket har läst den, alla i fiskeribranschen har läst den och alla som kan läsa svenska i Bryssel har läst den. Och alla som läst den inser att man måste agera, säger Isabella Lövin.

Dessutom nämner hon att både Fiskeriverkets ledning och jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) har skrivit var sin debattartikel om vad Sverige som enskilt land kan göra för att rädda fiskbestånden. Flera restauranger har slutat köpa utrotningshotad fisk, åtta kommuner på västkusten har slutat att köpa hotad fisk till skolor, daghem och äldrevård. Isabella Lövin har även mött Eskil Erlandsson i flera tv-debatter.

– Framför allt Fiskeriverket har vaknat upp på ett bra sätt. De har förstått att de måste ta egna initiativ om vad vi ensidigt kan göra på svenskt vatten i stället för att bara vänta på en bättre politik. Erlandsson har sagt att fiskeflottan ska minska 30-50 procent, men om vi ska tro på det vet jag inte, för det är inte så mycket pengar avsatt till det.

Eskil Erlandsson har ändå gjort en kovändning. I boken beskriver Isabella Lövin hur han i princip lägger sig platt för EU:s fiskepolitik.

– Nu har frågan verkligen stigit på dagordningen för Eskil Erlandsson, säger hon.

Vad är mest akut att göra?
– Torsken kan kollapsa när som helst så det mest akuta är att stoppa torskfisket i Östersjön och i Kattegatt. Om man stoppar torskfisket i två år så tror forskarna att torsken är uppe på en livskraftig nivå igen i Östersjön, i Kattegatt kanske det redan är för sent.

Norge försöker nu även att odla torsk, förutom lax. Men Isabella Lövin räknar upp problemen med fiskodling: övergödning, att odlad fisk rymmer, vilket gör att den snabbväxande, genetiskt mer utarmade odlade fisken blandas med vild fisk, och att sjukdomar sprids från den odlade fisken till den vilda.

Ska man odla fisk så är det, enligt Isabella Lövin, bättre att göra det i avskilda system, till exempel i gamla dagbrott. Och att odla växtätande fisk som tilapia och karp så att man slipper fiska foderfisk.

– Men det mest förståndiga är att förvalta det vilda bestånd vi har. På 1980-talet fanns så mycket torsk i Östersjön att det inte fanns avsättning för den. Den fick användas som fiskfoder och till att mata minkar. Dessutom slängdes flera tusen ton på tippen. I dag kostar torskryggen 500 kronor kilot på Östermalmshallen och en sladdrig torskfilé i min affär kostar 189 kronor kilot, ungefär som oxfilé när den är på extrapris.

Isabella Lövin fick Stora Journalistpriset för Tyst hav.