Jon Åsberg: Början till slutet för maktsfären

Industrivärden skapades av Handelsbanken i mitten av 1940-talet. Bakgrunden var nya regler som begränsade bankers aktieägande.

Till för några år sedan kallades maktkonstellationen Handelsbanksfären, följdriktigt eftersom det var till banken som makten var koncentrerad. Inom Handelsbanken var traditionen att vd tog över som ordförande när den senare gick i pension. Tore Browaldh, Jan Wallander, Tom Hedelius och Arne Mårtensson vårdade systemet under decennier.

På ordförandeposten i Industrivärden sattes gärna någon pålitlig industriman (ja, alltid en man) som hade fiskats upp ur ett sfärbolag. Från 1990 fram till 2002 hette han Bo Rydin, vars karriär inom sfären var förvillande lik den som Sverker Martin-Löf sedan gjorde. Även Rydin hade varit vd för SCA och senare skogsbolagets ordförande.

Men år 2008 började maktbalansen skifta från bankens huvudkontor vid Kungsträdgården i Stockholm till Industrivärdens fastighet på Storgatan. Då skakade nämligen systemet när Lars O Grönstedt tvingades bort från bankens ordförandestol efter att ha förlorat en maktkamp med vd:n Pär Boman. Till ny ordförande i banken utsågs den neutrale Hans Larsson som saknade både maktambitioner och fast förankring i sfärens bysantinska nätverk av stiftelser och korsägande.

När Tom Hedelius – som alltså kom från en lång karriär i Handelsbanken – lämnade över Industrivärdens ordförandeklubba till Sverker Martin-Löf året därpå – befästes Industrivärdens ställning som sfärens nya hjärta. Men idag tvingas Martin-Löf lämna under förödmjukande former. Därmed uppstår ett maktvakuum som skapar ett helt nytt läge.

Industrivärdens vd Anders Nyrén lämnar ordförandeposten i Handelsbanken för att ta klubban i investmentbolaget. Ordförande i banken blir i stället Pär Boman, vilket visserligen är en återgång till den gamla ordningen, men samtidigt betyder att Storgatans inflytande över banken försvagas.

Så meddelar Industrivärden det kanske mest intressanta i nyordningen:

“Huvudägarna har tagit intryck av den senaste tidens debatt bland annat om frågan kring personunioner inom gruppen. Avsikten är därför att följande principer skall gälla i framtiden: Ledande befattningshavare i innehavsbolagen ska inte sitta i Industrivärdens styrelse. Vidare skall dessa endast i begränsad omfattning kunna sitta i något annat bolags styrelse inom gruppen.“

Detta är ett krav som de institutionella ägarna i bolagen – aktiefonder och pensionsbolag – har framfört. Att de nu får gehör innebär att ytterligare ett av de band som håller ihop sfären brister. För hädanefter blir det svårare att slussa in portföljbolagens vd:ar in i maktsystemet. Idag sitter SCA:s vd Jan Johansson i Handelsbankens styrelse vilket av teckentydare uttolkas som att han varit påtänkt som efterträdare till Sverker Martin-Löf.

En mindre uppmärksammad nyhet är att Fredrik Lundberg blir vice ordförande i Industrivärden. Den posten fanns inte tidigare och kan inte tolkas på att sätt än att finansmannen tar ännu ett steg mot att göra Industrivärden-sfären till en del av Lundbergsfären. Om det finns någon som har anledning att vara nöjd med dagens nyheter så är det han.

nullnull