Jobbskapande tillväxt

Knappast någon tror att första kvartalets rekordartade tillväxtpå sex procent kan hålla i sig. Redan prognoserna för andrakvartalet ligger betydligt lägre på en tillväxt på 2,0-2,5procent.

Men det finns inga som helst tecken på att USA skulle vara påväg in i en ny recession. Det mesta tyder i stället på attekonomin kan fortsätta att växa ungefär i takt med denpotentiella tillväxten (den högsta tillväxt som inte medför ökadinflation), det vill säga två, tre procent. Eftersom inflationenfortfarande är så låg finns det ingen anledning att ta tillnågon kraftig åtstramning.

Finns det någon mer långsiktig förklaring till att utvecklingeni den amerikanska ekonomin är så lysande? Vissa menar att det ärförst nu alla enorma investeringar i datorer börjar ge synbareffekt i produktivitet och tillväxt. Det är dock inte uppenbart.Barry Bosworth, forskare vid Brookingsinstitutet, är en av demsom framhåller att man ännu inte kan se några bevis för attproduktiviteten skulle ha börjat öka snabbare. Produktiviteten inäringslivet ökade med i genomsnitt 0,8 procent per år underperioden 1979-1995 och det går inte att se någon trendmässiguppgång från den nivån under de senaste åren.

Barry Bosworth framhåller i stället några andra faktorer. Enskillnad jämfört med Europa är att den amerikanskapenningpolitiken har varit mer ändamålsenlig; den har enbartinriktats på att maximera tillväxten utan att inflationen hartillåtits stiga. I Europa har ju växelkurserna ibland tillåtitspåverka penningpolitiken.

En annan avgörande skillnad är arbetsmarknaden. I USA harfackets makt, som var mycket mindre redan från början, minskatavsevärt under 1980-talet. Nedskärningar i socialatrygghetssystem – som också var mindre omfattande i utgångsläget- innebär att folk oroar sig mycket mer för att bli arbetslösa.Det innebär att den amerikanska ekonomin klarar en snabbaretillväxt och lägre arbetslöshet utan att inflationen tar fartFörsta kvartalet i år uppvisade alltså rekordtillväxt. Vad ärdet då som kommer att dämpa den? Den starka dollarn och en vissränteuppgång räcker förmodligen för att få ner tillväxten tillacceptabla nivåer.

Den privata konsumtionen – som motsvarar ungefär två tredjedelarav BNP – har hittills varit en viktig drivkraft bakom den starkatillväxten. Men under de senaste månaderna har detaljhandelndämpats. I löpande priser föll försäljningen både i mars ochapril. Hushållen är högt skuldsatta, och räntor och amorteringartar en allt större del av inkomsterna. Bankerna har också börjatstrama åt krediterna till hushållen litet grand under de senastemånaderna.

Räntorna har också stigit en del. Den så kallade trettioåringenbottnade på sex procent i början av 1996 och har stigit medungefär en procentenhet sedan dess. De korta räntorna styrs juav centralbanken, Federal Reserve, och har ännu så länge barahöjts med en kvarts procentenhet till 5,5 procent. Under störredelen av förra året låg de stilla på 5,25 procent.

Om den senaste tidens tecken på att ekonomin håller på attdämpas visar sig varaktiga kanske höjningen till 5,5 procenträcker. Men om den privata konsumtionen får ny fart blir detsäkert fler räntehöjningar. Även om det finns en del som tyderpå en dämpning, är det inte svårt att hitta argument för att denskall ta fart igen. Hushållens förväntningar nådde enligtConference Boards index den högsta nivån på 28 år i maj. Attarbetslösheten är den lägsta på över tjugo år är en viktigförklaring till det. Lönerna har också börjat öka litet snabbare.

Nästa tillfälle att höja korträntan är i början av juli närFederal Reserve har sitt nästa policymöte. Det är svårt att seatt det skulle behövas någon kraftig åtstramning. Löneökningarnahar visserligen börjat dra sig uppåt, men är fortfarande så lågaatt det är svårt att se någon större fara för att inflationenskulle ta fart. I samband med 1994 års relativt snabba tillväxthöjdes korträntan till sex procent, och då höll sig inflationenpå ungefär samma nivåer som nu, två-tre procent. Om man skullehöja till samma nivå som då behövs ju bara en halv procentenhettill.Dollaruppgången bör få en dämpande effekt på exporten, somunder de senaste åren har ökat med fem-tio procent. Även omdollarn har fallit tillbaka litet grand, är den fortfarandeavsevärt starkare än för ett halvår sedan. Under större delen av1996 låg den omkring 1,5 D-mark. För närvarande ligger denomkring 1,70 D-mark, en förstärkning med över tio procent. Menså länge räntemarginalen mellan Europa och Japan å ena sidan ochUSA å den andra ligger kvar på dagens nivåer, kommer den noginte att falla så mycket till. Särskilt inte om marginalen tilloch med vidgas ytterligare som en följd av att den amerikanskakorträntan höjs medan europeiska och japanska ligger stilla.

Fortsatt hygglig tillväxt tillsammans med högtkapacitetsutnyttjande och bara måttligt högre räntor betyder attinvesteringarna bör fortsätta att växa, kanske i någotlångsammare takt än under förra året. Bygginvesteringarna kanförmodligen också fortsätta att öka, särskilt inom näringslivet.Den största dämpningen märks troligen i bostadsbyggandet somväntas öka med en eller två procent i år jämfört med ungefär femprocent förra året.