Jeltsins nya friska stil

När president Jeltsin kom tillbaka, gjorde han en magnifikentré. Han lyckades överraska till och med luttraderysslandsbedömare på en rad punkter.

Han såg friskare ut väntat. Han utstrålade kraft och lust. Ochhan visade omedelbart var skåpet ska stå.

Han lade fram en politisk strategi med klar och tydligreforminriktning, som gick längre än de flesta vågat hoppas på.Nu kommer de struktur-reformer, som alltför länge låtit vänta påsig, och som är nödvändiga för att den ryska ekonomin skallbörja växa ordentligt.

För att genomföra den nya politiken har han kompletteratpremiärminister Viktor Tjernomyrdin med reformpolitikernaAnatolij Tjubajs och Boris Nemtsov. Tanken bakom utnämningarnaär uppenbar: Tjubajs och Nemtsov skall utgöra motorn, medanTjernomyrdins roll blir att få med duman på den nya politiken.Det finns mycket nytt i Jeltsins – och politikens – återkomst.Han tog till exempel uttryckligen på sig ansvaret för att dekommande reformerna blir genomförda. Han satte också upptidsfrister för genomförandet. Han var lite mer av manager; detär Tjubajs inflytande, kommenterar en bedömare. Talet var ocksåstarkt fokuserat på de ekonomiska och sociala problemen;utrikespolitiken nämndes knappast alls.

Följande strukturreformer står nu på agendan:Den mest akuta är en skattereform. Dagens skattesystem fungerarmycket dåligt, är i vissa avseenden absurt och har nolllegitimitet i skattebetalarnas ögon. Oljebolaget Lukoil sägstill exempel betala 30 olika skatter som tillsammans uppgår till48 procent av försäljningen!! Ett förslag till ett nytt systemfinns redan utarbetat, men har en besvärlig väg genom dumaninnan det kan bli verklighet. Det rensar upp i skattedjungeln,breddar skattebasen, sänker skattesatserna, och omfördelar frånföretag till hushåll.

En annan viktig strukturreform gäller det statsfinansiellasystemet.

Dagens system är mycket underligt; finansdepartementet har tillexempel bara överblick över det. Det fungerar så att man gissarintäkterna, och uteblir de av någon anledning, finns inga pengaratt betala ut i lön och pensioner.

Det saknas också moral kring detta i den meningen att mångatjänstemän i apparaten inte ens erkänner statens förpliktelseatt betala ut löner och pensioner till dem som har rätt till det.Det här är en av de saker som upprört Internationellavalutafonden, och som ligger bakom de innehållnalåneutbetalningarna det senaste halvåret.

Ett tredje reformområde är hela det sociala systemet. På långsikt handlar det om att skapa ett pensionssystem utanförbudgeten.

I första vändan handlar det om att minska subventionerna tillhushållen genom att ta bort dem för medborgare som inte behöverstatligt stöd och rikta dem mot behövande. En om-fördelning avbidragen från bostadssektorn till de ökande skarorna avarbetslösa är troligen också aktuell.

Ett fjärde område är att stimulera företagens växtkraft. Deflesta företag har kvar mycket av de kommunistiska strukturerna.Företagen behöver brytas upp, ledningar bytas ut, produktionenställas om och icke livskraftiga företag måste tillåtas gå ikonkurs. Det finns oändligt mycket att göra för att skapa envälgörande konkurrens mellan företag. De två sistnämndauppgifterna har fallit på den stora överraskningen i det nyapersongalleriet; Boris Nemtsov. Han är ung, men har redan ettlivsverk bakom sig, som guvernör i staden Nizjnij Novgorod. Därhar han genomfört en lyckad privatisering av både småföretag ochjordbruksmark, minskat subventionerna till hushållen och byggtupp en långt effektivare förvaltning än på andra håll i Ryssland- utan att bli impopulär.

De beror delvis på hans förmåga att övertyga befolkningen om attreformerna varit nödvändiga. Hans ordspråk är att inte stjäla,inte ljuga, och alltid förklara vad jag gör. Han har en enormdrivkraft, brinner för sin uppgift och får saker gjorda. Detsäger en av hans tidigare medarbetare, som också tror attNemtsov kommer att klara sina svåra uppgifter utan att malas ned- detta trots att Nemtsov själv sagt att hans uppgifter iregeringen är som ett kamikazeuppdrag.

Nemtsov och Tjubajs är båda uttalade reformpolitiker, de kännervarandra väl och politiska bedömare utgår från att de kommer attsamarbeta bra. Det är hos dessa två som regeringsmakten nusamlats, fast de formellt har premiärminister ViktorTjernomyrdin över sig.

Men innan Tjubajs och Nemtsov kan ta itu med strukturreformernamåste de lösa ett akut problem: de måste betala ut försenadelöner och pensioner, och se till att dessa utbetalningar skötskorrekt i framtiden. Fast det egentligen inte handlar om såmycket pengar – motsvarande tio mrd dollar eller två procent avBNP – har förseningarna skapat ett stort och berättigat missnöjehos de drabbade. Hela fenomenet är inget mindre än skandalöst,och något mer tålamod från befolkningen bör regeringen intevänta sig.

Det gäller för regeringen att handla snabbt. Ta bortskatteprivilegier, driva in mer skatter och låna upp pengar påden internationella kapitalmarknaden för att skaffa medel tillutbetalningarna.

Sen måste man mycket snabbt bygga upp nya betalningssystem förstatliga utbetalningar, förmodligen via centralbankens regionalaorganisation. Hittills har dessa betalningar gått genom diversebanker och andra mellanhänder, som ibland lånat pengarna underen tid för att lägga beslag på den skyhöga förräntningen underhöginflations- och högränteepoken. Ibland har mellanhänder-nahelt sonika lagt beslag på pengarna. En mera genomgripandeomvälvning än den som nu ligger på Anatolij Tjubajs och BorisNemtsov har världen inte skådat på mycket länge.