Japans väg från mirakel till ekonomisk öken

Med en stark valuta i ryggen startar japanska snåriga konglomerat ”keiretsus” i mitten av 1980-talet en uppköpsvåg USA. Det börjar i liten skala, men växer snabbt när teknikjätten Sony köper in sig i den amerikanska filmindustrin genom köpet av Columbia Pictures. I november 1989 förvärvar Mitsubishi en majoritetsandel i kapitalismens högborg: Rockefeller Center i New York. USA är i chock. Amerikanska tidningar börjar skriva om ett ”ekonomiskt Pearl Harbor” och varnar för en fullständig ”japanisering” av den amerikanska ekonomin.

I nationalekonomin får vi lära oss att Japan är överlägset oss för att landet har en högre investeringskvot än vi och att det är ett viktigt skäl till varför Japan har högre ekonomisk tillväxt

Det är inte bara i näringslivet i USA som bilden av ett Japan på väg mot världsherravälde frodas. Även i populärkulturen. I actionfilmen Die Hard utspelar sig en stor del av filmen i en skyskrapa ägd av Nakatomi Corporation. Just det, ett fiktivt multinationellt japanskt företag. Men även här i Sverige odlas myten om det oövervinnerliga Japan. Vi som är studenter under tidigt nittiotal får se hur Japan lyfts fram som det goda exemplet tillsammans med dåvarande Västtyskland. I företagsekonomin förklarar föreläsarna att japanska före­tag är effektiva, disciplinerade och högteknologiska och att svenska företag måste se upp om de ska vara med och konkurrera på världsmarknaden. I nationalekonomin får vi lära oss att Japan är överlägset oss för att landet har en högre investeringskvot än vi och att det är ett viktigt skäl till varför Japan har högre ekonomisk tillväxt. Att vi i Sverige har för stort fokus på konsumtion, framförallt offentlig. De hack i de japanska ekonomiska kurvorna man kan ana tonas ner.

JAPAN HALVA VÄRLDENS BÖRSVÄRDE

Ett avtal för att rätta till stora handels­obalanser i världen genom att få ner värdet på dollarn sluts mellan G5-länderna 1985 i New York. Och värdet på dollarn börjar falla. Men den andra sidan av myntet är att det samtidigt sker en kraftig förstärkning av den japanska

yenen som sätter fart på de japanska företagens shopping.

Japan är nu herre på täppan i företagsvärlden. Trots att USA är världens största ekonomi, med Japan på en andra plats, utgör den japanska aktiemarknaden nästan halva börsvärdet i världen (se diagram 1). Och fyra av de fem högst värderade företagen globalt sett är japanska. Fastighetspriserna per kvadratmeter är så höga att det kejserliga palatset i Tokyo omräknat har en högre värdering än alla fastigheter i Kalifornien tillsammans. En klassisk finansiell bubbla börjar närma sig sitt crescendo. När den japanska centralbanken i december 1989 stramar åt penningpolitiken är det början på decennier av ökenvandring eller ”förlorade decennier” som en del bedömare kommer att kalla perioden.

Tittar man på den japanska aktiemarknaden har den ännu inte återhämtat sig. Trots att det gått 31 år som man kan se i diagram 2. Aktiepriserna i Japan är ungefär 60% av var de var 1989. Inte heller fastighetsmarknaden inger hopp. Som man kan se i diagram 3 toppade fastighetsmarknaden två år senare och har inte återhämtat sig heller.

Skillnaden mot Sverige som också drabbades av finanskris är stor. I Sverige återhämtade sig aktiemarknaden nästan direkt, hjälpt av en valuta som börjat flyta fritt. Frisläppandet ledde till att kronan föll med ungefär en femtedel och exportföretagens vinster sköt i höjden. Bostadspriserna var tillbaka på nya toppnivåer sju år efter bottenkänningarna.

Sedan styrräntorna i Japan började sänkas i början av 1990-talet för att stödja den ekonomiska utvecklingen efter att finansbubblan brustit har de förblivit låga. Nära noll. Under senare år har de till och med varit negativa. Även långräntorna har varit låga. Sedan Asienkrisen 1997–98 har de långa räntorna i Japan aldrig gått över 2%. I en mer vanlig ekonomi hade så låga styrräntor och långräntor varit raketbränsle för ekonomin. Men Japan beter sig sedan 1989 inte riktigt som en vanlig ekonomi.

Vad döljer sig bakom börskurser, räntor och hugade fastighetsspekulanter? Kan man verkligen kalla utvecklingen för en ökenvandring i ett land som fortfarande är en av de ledande exportörerna i världen, har den högsta medellivslängden och den lägsta grova kriminaliteten? Ett land där inkomstskillnaderna är förhållandevis små och som har ett inkluderande sjukvårdssystem av yppersta klass? Låt oss titta på några viktiga ekonomiska variabler och jämföra dessa med Sverige.

TILLVÄXTEN HAR HACKAT BETÄNKLIGT

Ekonomer pratar ofta om det ekonomiska ”miraklet” när Japan efter andra världskriget på bara ett par decennier genom en rekordhög ekonomiskt tillväxt blev ett av världens rikaste länder och en aktad exportnation. Där Made in Japan gick från att vara synonymt med billig skräp­elektronik till Just in Time – konceptet som japansk industri utvecklat som signalerar kvalitet och planering i komplicerad produktion.

I början av 1990-talet går den japanska ekonomin in i väggen. Framförallt efter Asienkrisen 1997–98 har Japan utvecklats svagt. BNP per capita enligt statistik OECD var 1989 högre än Sveriges, men är nu cirka 80% av den svenska nivån. Det är siffror i som uttrycks i amerikanska dollar men som tar hänsyn till olika prisnivå i länderna för att öka jämförbarheten mellan dem (Purchasing Power Parity, PPP).

En konsekvens av den svaga ekonomiska tillväxten är att Japan har rasat i OECD:s välståndsliga. Från tionde plats till tjugonionde plats och Japan ligger nu under OECD:s snitt. Sverige har under samma period tappat fem placeringar och gått från åttonde till elfte plats. En pikant detalj är att Sydkorea passerat Japan i välståndsligan. Något som framstått som otänkbart bara för något decennium sedan. 1980 var Sydkoreas BNP per capita bara en fjärdedel av Japans och är nu alltså högre. Ett tecken i tiden när många unga människor har en daglig relation till ett företag som sydkoreanska Samsung Electronics produkter, men inte vet vad den forna japanska nationalklenoden Sony är för något (om man inte är en gamer vill säga).

Många ekonomer pekar på en situa­tion där allt färre är i arbetsför ålder ska försörja en åldrande befolkning. De menar att detta är en viktig orsak till Japans kräftgång. Japan är här en motpol till Sverige. Sedan 1989 har befolkningen i Japan bara ökat med ett par procent medan den ökat med över en femtedel i Sverige. Och sedan 2004 minskar befolkningen i Japan, och det snabbare än nästan i något annat land på planeten. Tittar man på den arbetande befolkningen är tillväxttalen emellertid inte alls speciellt låga i Japan i jämförelse med andra länder. Problemet är att de arbetande är få i relation till de äldre.

ARBETSMARKNADEN HAR HÅLLIT MOT VÄL

Arbetslösheten i Japan har trots den svagare BNP-utvecklingen än Sverige varit låg under hela tidsperioden. Inte ens nu under coronapandemin då arbetslösheten i världen stuckit iväg, ser man någon tydlig uppgång i Japan.

Sysselsättningsgraden i Japan är hög. Det innebär att många människor är ute på arbetsmarknaden. Japan tillhör OECD-toppen med en sysselsättningsgrad på 86%. Endast Sverige, som har den högsta sysselsättningsgraden av alla på 89%, och ett par länder till ligger före Japan. Arbetslöshet har alltså inte varit något större problem i Japan. I ett land med ett svagt offentligt socialförsäkringssystem har företagen länge förväntats sörja för de anställdas försörjning genom att inte säga upp dem när tiderna blir dåliga. Och så har det fungerat, även om detta börjat ändras nu. Det har hållit arbetslösheten nere.

Vad gör man då i ett land där man måste kunna försörja en så snabbt åldrande befolkning? Jag ställer frågan till Patrik Ström, docent i ekonomisk geografi och chef för Japaninstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm. Han hävdar att japanska beslutsfattare är väl medvetna om de strukturproblem en minskande arbetsför befolkning innebär. En krisinsikt finns. Men att det inte finns några quick-fixes när man redan har ett högt arbetskraftsdeltagande. Men åtgärder har vidtagits. Ström pekar på den nyligen avgångne premiärministern Shinzo Abes program Womenomics för att få in fler kvinnor på arbetsmarknaden (och få dem att stanna kvar där även efter att de har fått barn).

Och att man även har diskuterat att höja invandringen för att mätta behovet av arbetskraft, men att det har landat just i diskussioner. Japan har en mycket restriktiv invandringspolitik, med den lägsta andelen utrikes födda i hela OECD. Bara drygt 2% mot omkring en femtedel av befolkningen i Sverige.

En positiv sida av arbetskraftsbristen i Japan är att det är lätt att hitta jobb i Japan för unga. Arbetslösheten bland de unga är mycket låg. Tvärt­emot Sverige som tampas med en av OECD:s högsta ungdomsarbetslöshetsnivåer, vilket gör statsminister Stefan Löfvens mål om EU:s lägsta arbetslöshet svårt att nå. Och japanska ungdomar trivs i hemlandet. Enligt en genomgång i tidskriften the Economist nyligen vill endast en tredjedel av de japanska högskolestudenterna studera utomlands en period mot nästan två tredjedelar bland sydkoreanska studenter och hälften av de tyska.

FÖR LÅG INFLATION

Inflationen har varit låg i Japan ända sedan 1989. Det har den varit i Sverige också sedan i början av 1990-talet när nästan hela världen växlade ned i inflationstakt. Sedan 1995 har inflationstakten varit extremt låg i Japan, med återkommande perioder av fallande priser – deflation. En situation som gör att människor håller kontanter istället för att konsumera.

Ekonomiprofessorn och nobelpristagaren Paul Krugman har i akademiska rapporter och i sin återkommande gästkolumn i New York Times varit mycket kritisk till den förda ekonomiska politiken i Japan länge. Landet har enligt honom fastnat i en likviditetsfälla. Där penningpolitiken nästan helt förlorat sin kraft när räntorna är så låga. Ett fenomen som för övrigt spridit sig till många länder i världen under senare år.

En del av de ekonomiska problem Japan har drabbats av sedan 1989 är inte hemvävda utan beror på externa chocker. Patrik Ström lyfter fram­förallt fram Asienkrisen 1997–98, som drabbade japanska företag och deras leverantörskedjor hårt, vilket påverkade hela den japanska ekonomin negativt. Han pekar även på kata­strofen i kärnkraftverket i Fukushima 2011, som över en natt gjorde att Japan förlorade 30% av sin energiförsörjning. Ett hårt slag för det japanska näringslivet och hela landet.

STATSSKULDEN SKENAR I JAPAN

En konsekvens av den låga ekonomisk tillväxten och alltfler pensionärer är att de offentliga underskotten i Japan blivit stora. Men med så låga räntor som Japan haft under decennier har underskotten varit lätta att finansiera. Till skillnad från Sverige som över tid minskat statsskulden ståtar Japan idag med den högsta statsskulden i världen. Den uppgår nu till över 250% av BNP. En sådan explosiv statsskuldutveckling skulle i normala fall leda till besök från kostymklädda män från IMF (men kanske inte längre, både IMF:s chef och chefekonom är numera kvinnor) som berättar hur landet måste reformera sig för att motta stöd från IMF. Men Japan är som tidigare nämnts inte riktigt det vanliga landet.

Normalt förknippar man IMF-paket med fattiga länder. Dock får även rika länder besök av IMF ibland. Som Storbritannien på 1970-talet och Grekland under 2010-talet. Men det gäller bara för länder med många utländska stasobligationsinnehavare som tappat tålamodet. Så är inte fallet i Japan, eftersom statsskulden till över 90% finansieras inom landet. Dels genom den japanska centralbanken men också genom riskaverta inhemska privata och institutionella placerare som accepterar låg avkastning eftersom de tidigare bränt sig på aktiemarknadsbubblor.

Ingen utifrån kommer därför att berätta för Japan var landet behöver göra annat än i fina icke-bindande rekommendationer, som exempelvis IMF och OECD gör med jämna mellan­rum i sina landanalyser de tar fram. Men det är inget japanska beslutsfattare behöver följa. De behöver ju inte det utländska kapitalet.

EN AV VÄRLDENS STÖRSTA EXPORTNATIONER

Liksom Sverige har Japan en positiv nettoposition mot omvärlden med bytesbalansöverskott. Sverige har haft det sedan 1993 då statsfinanserna sanerades efter finanskrisen. En stor del av detta beror på att både Japan och Sverige har ett överskott i handelsbalansen. Det kan sägas vara en konsekvens av att båda länderna har många framgångsrika multinationella företag vars produkter efterfrågas i andra länder. Även om Japans betydelse som exportör i världen minskat över tid relativt sett är landet fortfarande en av världens fem största exportörer och är den tredje största ekonomin i världen efter USA och Kina.

Hur har Japan klarat sig under coronapandemin? Påverkan på ekonomin har varit betydande med både ett kraftigt BNP-fall och ett ökat budget­underskott som spär på den redan rekordhöga statsskulden. Men allt har inte varit mörkt. Arbetslösheten är fortsatt låg och antal avlidna är få i jämförelse med många andra länder. Japan har under 100 döda per en miljon invånare (motsvarande siffra för Sverige är cirka 1400 döda per en miljon invånare).

OECD noterade i sin senaste mer genomgripande analys av den japanska ekonomin att det program som 2012 sjösattes av den dåvarande premiär­ministern Shinzo Abe som kallats ”Abenomics” för att kickstarta ekonomin genom att stimulera penning- och finanspolitiken och genom att sjösätta ett antal strukturreformer, faktiskt har förbättrat tillväxtutsikterna en del. Japan har under senare år börjat närma sig tillväxtssnittet för OECD-länderna. Men OECD noterar samtidigt att många utmaningar återstår i Japan som måste hanteras för att landet ska kunna blomstra fullt ut ekonomiskt på nytt.
Patrik Ström menar att de japanska företagen kommer klara sig. De har hög överlevnadsförmåga och har redan gjort stora omställningar. Till exempel har flera stora multinationella japanska företag lämnat hårt konkurrensutsatta konsumentsegment, som bland annat tagits över av sydkoreanska företag, till förmån för andra, lönsammare nischer. Och fler omstruktureringar och företagsaffärer är att vänta vilket dragit till sig intresset från utländska Private Equity-bolag. Hur den japanska ekonomin som helhet kommer klara sig i framtiden är mer en öppen fråga tycker Ström.