Jämför med rätt index

Aktieplacerare, både professionella förvaltare och småsparare, brukar jämföra sin avkastning med ett börsindex för att se om de lyckats bättre eller sämre än snittet. Men det finns flera index att välja på och vilket som är bäst beror på placerarens förutsättningar.

Det vanligaste indexkonstruktionen är ett Generalindex som är vägt med bolagens börsvärde, Affärsvärlden har ett liksom Stockholmsbörsen och Veckans Affärer. Generalindex är mycket användbara för att i massmediala sammanhang visa utvecklingen på en enskild marknad, men är inte lika självklara vid utvärderingen av enskilda portföljer.

Affärsvärldens generalindex(AFGX) är det äldsta och startade redan 1937, men finns tillbakaräknat ända till 1901. AFGX mäter ändringar i det totala börsvärdet, men bara ändringar som beror på stigande och fallande aktiekurser, inte introduktioner, nyemissioner eller uppköp. AFGX innehåller avkastning i form av utdelningar.

Det senare är inte helt oviktigt när spararen vill veta totalavkastningen på investerat kapital. För förutom att kursen har ändrats har spararen alltid fått utdelningar från börsbolagen, oavsett om spararen köpt en egen aktieportfölj eller tagit hjälp av en professionell förvaltare och köpt andelar i en fond. Normalt delas två till tre procent av börsvärdet ut till aktieägarna varje år.

Av halvårsrapporter framgår att alla fondbolagen är noga med att lägga till utdelningarna när de räknar ut värdetillväxten på fonderna, dessvärre är det många förvaltare som inte är lika nogräknade när det gäller att välja jämförelseindex.

Ungefär hälften av Sverigefonderna jämför sig med Generalindex utan återlagda utdelningar och lyckas på så sätt slå jämförelseindex med utdelningarnas hjälp.

Ett par procent hit eller dit per år kan tyckas vara en petitess, men över en längre tid blir skillnaderna stora. Affärsvärldens generalindex med återlagda utdelningar, som även kallasGeneralindex Totaleller Findatas Avkastningsindex (FDAX), har stigit med 270 procent sedan inledningen av 1993 och AFGX med 224 procent.

Fondförvaltarnas motargument brukar vara att de har kostnader (förvaltningsavgiften, transaktions- och administrationskostnader) som inte belastar index. Men förvaltningsavgiften är ju en kostnad som spararen accepterar för att få professionell hjälp att slå index.

Småspararen som satsar på ett direktägande i aktier har sällan det kapital som behövs för att köpa en portfölj som skuggar index, likaså är det dyrt att aktivt köpa och sälja för att portföljen ska hålla kontakt med index över tiden. I stället är det sannolikt vanligast att spararen som har en slant över väljer ut ett fåtal aktier som denne tror kommer att ha en stark kursutveckling framöver, så kallad stock-picking.

Småspararen bryr sig sällan om att fördela sina investeringar som index och vid en utvärdering är det därför ganska ointressant hur ett vägt index utvecklats. Istället bör spararen jämföra med ett ovägt index, exempelvisFindatas ovägda Totalindex(FDTX), där varje bolags kursutveckling påverkar index lika mycket. Index beräknas genom att kursutvecklingen för samtliga bolag räknas ut, summeras och slutligen divideras med antalet bolag.

FDTX har sedan 1993 stigit med 322 procent. Dessvärre finns inget ovägt index med återlagda utdelningar, så småspararna har samma fördel som de fondförvaltare som jämför med vanliga Generalindex.