”Jag tror att vi spelade en avgörande roll för Northvolt”

”Jag tycker om när det är kallt och vinter. Det är uppiggande!” säger Thomas Östros och ställer ifrån sig sin kabinväska. Gruvarbetarsonen från Malmberget lärde sig tidigt att hantera stränga vintrar, men nu ska han snart flyga till Luxemburg där han delvis bor eftersom Europeiska Investeringsbanken, EIB, har sitt huvudkontor där.

För allmänheten är Thomas Östros mest känd som långvarig socialdemokratisk politiker under Göran Perssons tid som statsminister. Mellan 1996 och 2006 var Östros skatteminister, utbildningsminister och slutligen näringsminister. I samband med att Håkan Juholt valdes som partiordförande åkte Thomas Östros ut från den socialdemokratiska värmen. Det har nu gått tio år sedan han lämnade politiken och istället blev VD för Svenska Bankföreningen. Efter det har Östros varit en vända på Internationella valutafonden i Washington men är sedan två år vice ordförande för Europeiska Investeringsbanken.

Thomas Östros hade bara varit på EIB i drygt sex veckor när pandemin slog till.

”Att sköta banken från köksbordet var en ganska intressant upplevelse. Och det fungerade rätt väl”, säger han.  

Hellre EU än Kina

I bankmått mätt är EIB relativt små. Sett till utlåningsvolym är EIB exempelvis mindre än hälften så stora som Swedbank. De lånar årligen ut cirka 60 miljarder euro, eller 70 miljarder euro om man räknar in dotterbolaget Europeiska investeringsfonden, EIF.

Istället finner EIB sin raison d’être i att låna ut till svårfinansierade, men viktiga projekt. EIB-gruppen lånar ut till alltifrån ren energi i Estland till dricksvatten i Lesotho eller sjukhus i Kroatien. Banken lånar kapital på kapitalmarknaderna (med det högsta kreditbetyget, AAA) och lånar därefter ut kapital till relativt förmånliga villkor för att finansiera projekt som man anser vara betydelsefulla för unionen. Runt 90% hamnar vanligen inom unionen, resterande andel går till länder utanför, vilket är en växande andel. År 2020 lånade banken ut över 50 miljarder kronor bara i Afrika. Det var rekord, men Thomas Östros hoppas att lånedelen utanför EU ska bli ännu större i framtiden. EU borde spela en viktigare roll på den afrikanska kontinenten, resonerar han.

”EU har som ambition att vara en kraft även utanför Europa. Jag var nyligen i Rwanda och Kenya. Och det syns väldigt tydligt att EU kan spela en väldigt stor roll där. Alla vet att kineserna har satsat enorma belopp i Afrika. Men de afrikanska länderna vill inte bara vara beroende av Kina, de vill också att demokratiska länder är med och stöttar utvecklingen.”

Och EIB ska utveckla delen utanför EU framöver?

”Vi håller på med ett nytt stort steg som jag är väldigt involverad i. Från och med 2022 ska vi ha en filial med en mer tydlig profil av en utvecklingsbank och vi hoppas få mer kapital för att kunna expandera utanför EU, inte minst i Afrika. Det är nu en fråga för regeringarna, finansdepartementen och vår styrelse – de som ger oss de strategiska riktlinjerna.”

TRE LÅNEKATEGORIER

Under fjolåret maxade EIB sin utlåning på 77 miljarder euro. En tredjedel går årligen till projekt inom offentlig sektor – kommuner, regioner och stater. Stora kända svenska exempel är Öresundsbron eller ombyggnationen av Slussen.

En tredjedel lånas ut till små och medelstora företag men då går man via finansiella intermediärer som privata kommersiella banker (exempelvis Nordea) eller statliga utvecklingsbanker som i sin tur lånar ut till företagen.

Den sista tredjedelen är lån till stora industriella företag. I Sverige finns färska exempel i SCA eller vitvarubolaget Electrolux som nyligen fick ett lån på 2,5 miljarder kronor för att utveckla bolagets forskning inom energieffektivitet och digitalisering.

”Vi lånar ut till stora industribolags forsknings- och utvecklingsbehov. Det sista decenniet har vi också, tack vare samarbetet med EU-kommissionen som ger oss garantier, kunnat bygga upp en portfölj där vi direkt lånar ut till innovativa företag – venture debt”, säger Thomas Östros.

När man tittar på vilka som får pengar från EIB så får exempelvis Italien alltid mycket pengar. Är inte det orättvist mot Sverige?

”Sverige får mycket pengar i förhållande till sin storlek, men Sverige har så stark ekonomi och offentlig sektor vilket gör att våra institutioner ses med gynnsamma ögon på kapitalmarknaderna. De finansierar sig relativt lätt, till relativt låga kostnader. Det gör att vår marginal är mindre här än andra delar av världen där man har dyrare upplåningskostnader. Det förklarar exempelvis varför vi är starka i Italien. Vi lägger också stora resurser på att utveckla östra delarna av Europa. Men i Sverige blir vi allt mer framgångsrika inom mer riskfyllda utlåningsprojekt, Northvolt är ett lysande sådant exempel. Att vi som bank går lite mer ut på riskskalan gynnar Sverige. I Italien har vi stor utlåning till italienska banker vilket inte har varit lika attraktivt i norra Europa,” säger Thomas Östros och fortsätter:

”Vi kan spela en roll som katalysator. Vi har inte bara en stor balansräkning, vi har också stor expertis med exempelvis ekonomer, ingenjörer och medicinare. I och med att vi gör en gedigen genomlysning blir också det en signal till andra företag för finansiering.”

Låneprocessen med er omfattande due diligence verkar vara något av en byråkratisk mardröm. Är det fel? 

”Nej, det är inte helt fel. Det är ju en hel del fransk byråkrati vi talar om så att… Man ska komma ihåg att detta inte är en kommersiell bank, utan en internationell offentlig bank vars syfte är att hjälpa EU med att nå sina mål. Vi vill att det ska vara klimatsmart, energieffektivt och socialt hållbart, och vi ska bidra till innovation. Vi ställer många frågor, men flera företag har berättat för mig att de där frågorna inte är så dumma. För: Vad måste ett företag uppnå idag? Jo, man måste vara klimatsmart och socialt hållbar. I det arbetet får företag lite hjälp av oss genom att inse hur man ligger till. Vi på EIB blir lite som en benchmark.”

Just det, Northvolts hållbarhetschef Emma Nehrenheim, kallade utsända från EIB för hennes gratiskonsulter.

”Ja, jag tror det är nyttigt. Jag tvivlar inte en sekund på att processerna innebär en viss ansträngning, men får man en godkänd-stämpel av oss så betyder det mycket även för andra aktörer. Och det kommer att betyda ännu mer i framtiden, med EU:s nya taxonomi, och EU:s ambitioner om att vara klimatneutralt till 2050. Det innebär att kapitalmarknaderna kommer att förändras i grunden och man kommer att söka efter de som kan göra en bedömning på ett trovärdigt sätt. Vi på EIB kommer inte vara ensamma, men vi kommer vara en av de bästa som kan göra bedömningen om en investering är hållbar eller inte. Jag tror att EIB spelade en avgörande roll för Northvolt: signalen om att just vi hade gjort due diligence, och att vi var nöjda med vad vi såg, fick andra att komma in. Jag tror vi spelar en stor roll som en crowd in-effekt även om det kan vara jobbigt under en period.”

I HÅLLBARHETENS NAMN, AMEN!

De senaste åren har det talats mycket om EU:s nya taxonomi – hur man enhetligt inom unionen ska definiera hållbarhet. Tanken är att detta ramverk ska göra det enklare för fondförvaltare och sparare att investera i hållbara bolag och verksamheter. Men det interna arbetet inom unionen för att ta fram en taxonomi har skapat slitningar, och visat sig vara ganska komplicerat.

EU:s taxonomi ska vara klart i början på 2022. Hur går det arbetet?

”Det blir nog en jättefight in i det sista. Förhoppningsvis kommer det snart beslut men det finns ett antal svåra frågor. Synen på skogen där Sverige och Finland är bestämda i sin uppfattning. Det är synen på kärnkraft där Frankrike har en bestämd syn, Tyskland har inte riktigt samma syn och sedan är det synen på naturgas. Det är svåra nötter att knäcka.”

Det är inte heller helt lätt att, som EIB, kalla sig för EU:s klimatbank utan att bli kritiserad. På bankens hemsida står: ”Som EU:s klimatbank hjälper vi världen att nå målen i Parisavtalet och målen för hållbar utveckling. Vi förbinder oss att skapa klimatinvesteringar på en biljon euro under nästa årtionde”.

Ni säger er vara EU:s klimatbank…

”Ja, och vi är på god väg att bli det. År 2025 ska 50% av vår utlåning vara direkt eller indirekt miljörelaterad. Att det inte blir 100% beror på att vi vill också syssla med life science och folkhälsa etcetera. Vi ligger på 30% idag, men utlåningen i Sverige ligger på hela 70% (miljörelaterade projekt). Redan nu ska all vår utlåning vara kompatibel med Parisavtalet, vilket innebär att de andra 50 procenten inte får motverka våra klimatmål. Vi är rätt strikta. Vi finansierar för tillfället inte nya flygplatser eller utvidgning av flygplatser. Vi finansierar inte gas, kol eller olja, vi tycker nämligen inte att det är förenligt med de mål vi har. Vi satsar på förnyelsebar energi istället.”

Fast den kritik ni får vad gäller klimatet handlar också om att ni finansierar projekt där man uppmuntrar en livsstil såsom bilåkande. EIB är exempelvis med och finansierar en motorväg i Tyskland som innebär skövling av skog. Vad tänker du om den kritiken?

”Jag tycker man ska föra en debatt om sådana saker. Man måste kunna förena starkt miljöengagemang och samtidigt vrida skutan i rätt riktning, se till att vår ekonomi utvecklas och frodas. Och ser man framför sig att vi kommer att ställa om våra transporter med förnyelsebart innehåll så kommer vi också att behöva vägar i framtiden.”

Även om man måste skövla skogar? 

”Ja. Ibland måste man hugga ner skog för att få plats med en väg. Jag är ganska pragmatiskt lagd i den meningen.”

Mycket som rör klimatet är politiserat. Kärnkraften har ju alltid varit politiserad. Kan man inom EU verkligen göra neutrala bedömningar i så pass politiserade frågor?

”Det där är en utmärkt fråga. Kärnkraften är ett bra exempel, den är så laddad och starkt politisk känslig, inte minst mellan EU:s medlemsländer. Det där är en mycket svår fråga inom taxonomin, eftersom det är så starka länder som har så diametralt olika åsikter. Där är vi bara regeltagare, vi på EIB tycker ingenting i dessa frågor. Själv har jag suttit i SKB, svensk kärnbränslehantering styrelse, som ju är ett otroligt intressant projekt om hur man ska lagra kärnavfallet som nu ligger ovan jord. Jag har en relativt positiv inställning till det. Och det blir ju ett av Sveriges största industriella projekt – om det blir av.”

Men apropå stora miljörelaterade projekt så har vi H2 Green Steel som verkar för att skapa grönt stål. De har ansökt om lån hos EIB, men ännu inte fått svar. Varför inte?

”Våra experter tittar på detta utifrån hållbarhet, ekologi och det är en due diligence som pågår.”

Ibland blir det bråttom, pengarna måste fram, i det här fallet verkar det lite så.

”Jag ser inte att någon drar fötterna efter sig. Men det är ett komplicerat projekt, man tittar noggrant och det måste passa med vad vi har för möjligheter. Det beror också på hur kommissionens nya budget kommer att utformas, och hur deras garantier kommer att se ut, det är många pusselbitar falla på plats.”

När kommer ett besked från er?

”Det törs jag inte säga. Det är ett arbete som fortgår.”

I EIB-rapporten ”European firms and climate change” säger europeiska bolag att det är extremt svårt att förutse vilka regler som gäller framöver. Vad säger du om det?

”Så är det absolut. EIB är ju inte en del av EU-kommissionen utan vi ägs direkt av medlemsstaterna. Men det man nu gör inom EU väcker en del uppmärksamhet internationellt. Inte minst taxonomin eftersom det är ovanligt att man detaljreglerar vad som är hållbart och inte. Men det är svårt att se något alternativ på en inre marknad om man ska höja ambitionerna. Man måste ha ett regelverk som gör att det blir likriktad konkurrens länderna emellan. Jag tror att taxonomin kommer att spela en stor roll också globalt, för vi blir först i världen med att ha en genomtänkt syn på detta.”

KRITIK MOT BRISTANDE INSYN

Överlag finns en internationell kritik om att EIB borde bli mer transparent kring vilka projekt banken är med och finansierar via andra banker. När EIB lånar ut till andra banker kan ägarna inte kan se vad pengarna går till, därmed inte heller utvärdera det. 

”Det här är en debatt som kommer från NGO:s inte minst. Jag känner igen mig från när jag var ansvarig för statligt ägande i Sverige. Då handlade det om att vara öppen och transparent men det finns affärshemligheter, och även här är det ju så. Men vi är ju väldigt öppna och det gör ibland att vi för diskussioner med klienter som ifrågasätter oss: ‘Måste jag verkligen redovisa allting?´.”

Finns det en risk att ni konkurrerar med kommersiella banker?

”Jag tror inte det. Vi har som princip att vi aldrig övergår 50% av ett projekts finansiering och vi lånar alltid ut till projekt. Det är inte bara utlåning till bolag i största allmänhet. Då går vi upp till hälften av kostnaden och då innebär det att andra kommer med som medfinansiärer. Sedan bidrar vi till kommersiella bankernas finansiering. Vi har exempelvis en jättefin deal med Nordea. Där vi går in och garanterar en portfölj vilket ger dem kapitalutrymme att låna ut till små och medelstora företag.”

Sossebankiren

Thomas Östros må vara vice ordförande för EIB, men svenska folket känner honom som långvarig socialdemokratisk politiker. 

Din chef var länge Swedbanks nuvarande ordförande, Göran Persson, hur var det?

”Det var en otrolig fin period. Kan du tänka dig – jag var 31 år gammal, bara en pojkspoling, när Göran Persson frågade mig om jag ville bli skatteminister.”

Thomas Östros var i Göran Perssons regering från 1996 och 2006 men hade varit politisk sakkunnig åt honom tidigare när han var finansminister under de riktigt turbulenta åren i början på 1990-talet.

”Det var när Sverige stod och dallrade inför om det skulle bli konkurs eller om vi skulle kunna lyfta. Det var oerhört formativa år för mig. Jag träffade placerare på Wall Street och i London som var tveksamma till om Sverige skulle klara det här. Mellan 1994 och 1996 hade jag varit rådgivare åt Göran parallellt med mitt riksdagsuppdrag, det var också otroligt lärorikt. Under den perioden sanerade vi ekonomin. Sverige gick från att ha varit nära kollaps till att bli Europas starkaste ekonomier. Jag känner en väldig stolthet över det. Det där är bland det mest meningsfulla jag har gjort i hela mitt liv.”

Du var i politiken i drygt tio år. Nu har det gått tio år sedan du slutade. Det var i samband med att Håkan Juholt valdes till ny partiordförande för Socialdemokraterna – en post där du hade pekats ut som tänkbar efterträdare. Vad tänkte du då?

”Såhär i efterhand var det en välsignelse. Jag har alltid tänkt att politik kan man inte hålla på med hela livet. Till slut går cykeln runt, runt, runt. Man tittar till slut på sina egna reformer och ska göra om dem, det är ingen bra idé. Jag är nationalekonom och ville också göra något annat som är spännande och intressant.”

Men så kände du inte där och då?

”Nej. Jag slutade ju väldigt abrupt. Det är sällan att man slutar med väldig planering.” 

Som politiker hade Thomas Östros tidigare kritiserat excesser och bonusar på bankerna. Kritik från medias håll när han lämnade socialdemokratin för att gå till Svenska bankföreningen gjorde gällande att lobbyorganisationen hade köpt sin främsta kritiker.

”Den debatt som beskriver banker som ondskan är en import från USA, den är absolut inte djupt förankrad, och det är också en debatt som bör avslutas. Jag menar: Hur ska en ekonomi kunna fungera utan banker? Jag är socialdemokrat fortfarande. Jag har alltid sett socialdemokratin som en blandning av marknadsekonomi och stark offentlig sektor. Och Sverige är ett lysande exempel på hur det kan gå hand i hand. Jag har bott nästan fem år i USA, där råder annan modell. Men jag tycker Sveriges modell är överlägsen, för den är mer mänsklig och den ger tillväxt. Och där spelar bankerna en avgörande roll för att det ska fungera.”

Thomas Östros pappa jobbade som gruvarbetare, bergsprängare i Malmberget och mamman var först hemmafru. När familjen flyttade till Västerås och familjen, på barnens initiativ, försvenskade sitt tornedalsfinska efternamn (Waaranperä) till Östros städade mamman hemma hos privatpersoner och på Konsum i centrala Västerås.

”Jag är väldigt stolt över att komma från ett arbetarhem. Det finns så fina, starka värderingar i arbetarhemmen som jag har tagit med mig. Jag tycker det är roligt att kunna känna mig bekväm i akademiska eller finansiella miljöer. Men jag är fortfarande förankrad i arbetarmiljön från min familj och mitt hem.”

Han flyttade till Uppsala 1985, och engagerade sig då i en socialdemokratisk studentrörelse. Och ja, han känner vår nuvarande statsminister Magdalena Andersson från studietiden i Uppsala.

Vad är hennes största utmaning som statsminister?

”Hon har ju en stark kompetens, både vad som får en ekonomi att fungera och vad som får ett samhälle att fungera. Sverige är i ett läge där vi å ena sidan är världsledande på många områden. Men vi ser också svåra utmaningar, vi har en kriminalitet som är bekymmersam i flera delar i landet. Vi har en enormt stor utmaning i att ställa om klimatmässigt och vi har en välfärd som behöver förstärkas. Jag tror hon ser det väldigt klart för sig.”

Men det stora dilemmat i Sverige idag är svårigheten att få stöd i riksdagen, säger Östros.

”Det är inte som när jag var minister. Då kunde man ha en idé om vad man ville göra och bad sina tjänstemän titta på det, ta fram ett exempel som kunde fungera och så förde man ett resonemang med riksdagen, och så blev det i allmänhet ungefär så som man har tänkt sig. Den tiden är förbi. Idag är det så oerhört svårt att få majoriteter. Idag lägger man ett förslag och riksdagen arbetar med det, och ut kommer ett lite annat förslag. Det är en stor förändring.”