Jag har ett nytt Securitas

Melker Schörling får en lyster i ögonen när han plötsligt börjar berätta om sitt senaste projekt.

– Det kan bli ett nytt Securitas.

Affärsvärlden träffar honom i hans ganska spartanskt inredda kontor ett stenkast från Stureplan i Stockholm. Härifrån kontrollerar han en grupp företag som tillsammans värderas till 100 miljarder på Stockholmsbörsen. Ännu ett är på väg – och den här gången satsar Schörling på att utmana den offentliga sektorn.

Attendo Senior Care heter företaget som han i tysthet byggt upp tillsammans med gamle kompanjonen Gustaf Douglas.

Bolaget jobbar med vård av äldre och funktionshindrade, trygghetslarm, hemsjukvård och drift av sjukhem. Kunderna är kommuner och enskilda människor. Bolaget är bland de största i sitt slag i Sverige och har 3 000 anställda. Omsättningen är 1,3 miljarder kronor.

– Det känns nästan som en samhällsinsats, säger Melker Schörling.

– Det är ju lite av politisk träskmark att syssla med privat vård. Men jag tror starkt på vården och min grundsyn är att alla människor har rätt till en bra vård, oavsett bakgrund. Men tjänsterna kan likväl produceras i den privata sektorn. På så sätt kan man stimulera personalen på ett helt annat sätt.

Vård är en framtidsbransch, tycker Melker Schörling.

– Det finns en stark efterfrågan på tjänster inom äldrevården. Det här kan faktiskt bli ett nytt Securitas. Vi ska göra det riktigt lönsamt. Sedan, inom några år, väntar börsen.

Bolaget ägs till nästan 90 procent av Melker Schörling och Gustaf Douglas. De två kompanjonerna har lika stora ägarandelar och Melker är styrelseordförande. Övriga aktier är spridda på 4 000 aktieägare, däribland flera fonder. Ägarspridningen beror på att alla Securitas aktieägare fick en möjlighet att köpa in sig i bolaget.

Att Schörling och Douglas än en gång kamperar ihop är ingen tillfällighet. Det var i greve Gustaf Douglas Östermalmsvåning som Melker Schörling på allvar inledde sin förvandling från vanlig duktig direktör till miljardär (se sid 26).

Tillsammans med lärjungarna Thomas Berglund och Carl-Henric Svanberg har de stöpt om Securitas och Assa Abloy från vanvårdade doldisbolag till stjärnskott på aktiemarknaden. Fokus på snabb tillväxt och aggressiva förvärv har betalat sig i form av skyhöga värderingar.

Det har Melker Schörling utnyttjat. Totalt har han under åren sålt ut aktier för närmare 1 miljard kronor.

Men i dag är kelgrisarna Assa Abloy och Securitas ifrågasatta. Bolag som vuxit så det knakat och skaffat sig både höga värderingar och berg av goodwill är inte så populära i dagens börsläge. Det pratas också om redovisningen. Finns det en tickande bomb i Assa och Securitas, frågar sig aktiemarknaden. Men huvudpersonen själv slår ifrån sig allt prat om att kursuppgångarna skulle vara över.

– Det tror jag verkligen inte. Jag har sålt en marginell del av mitt innehav varje år. Dels för att betala förmögenhetsskatt, dels för andra investeringar. För några år sedan kan man jag säga att jag sålde högt värderade tillväxtföretag och köpte lågt värderade småbolag. Sedan dess har Securitas ökat vinsten kraftigt och ständigt kommit med bra rapporter samtidigt som kursen rasat. Och samma sak gäller i Assa. I Assa är det visserligen ingen stor tillväxt för närvarande, men det innebär en möjlighet för företaget att samtidigt växa organiskt och att förbättra marginalerna. Det finns stora saker kvar att göra i båda bolagen.

Jag skulle vara nervös om jag låg med några miljarder i företag som värderades till 30 gånger vinsten och hade skyhög goodwill. Är inte du det?

– Jag anser inte att det finns några nedskrivningsbehov av goodwill i vare sig Assa eller Securitas. Skulle vi använda de amerikanska redovisningsreglerna blir p/e talet ett helt annat. I båda fallen kommer vi ner under 20. Och Securitas har faktiskt ökat vinsten med 30 procent per år under 15 år och då är ett p/e-tal på 20 inte mycket. Med samma princip i Assa blir p/e-talet 15. Jag känner mig mycket säkrare med Assa än exempelvis flera av de svenska verkstadsbolagen. Affärsidén är så pass bra och möjligheterna så stora.

Men i Assa är ju goodwillen till och med högre än det egna kapitalet?

– Ja, fast det spelar ingen roll när alla förvärvsbolag går med vinst och ger en god avkastning på det investerade kapitalet. Så länge kassaflödet är bra är jag inte orolig. Jag tycker värderingarna är ganska låga på de här nivåerna i båda företagen.

Affärsvärlden hade säljrekommendation på Assa Abloy i våras.

– Den här gången fick ni ju rätt. Men ni har ju i princip haft säljrekommendationer i tio år. Och kursen har ju under den tiden nittonfaldigats.

Om Schörlingsfären:

Pengarna från Assa Abloy och Securitas använde Melker Schörling till att skaffa stora ägarposter i fyra småbolag; konglomeratet Hexagon, kuverttillverkaren Bong Ljungdahls, Nibe som gör värmepannor och fettillverkaren Karlshamn. I dag är han en av få som klarat börsraset i det närmaste oskadd. Men han erkänner att han också gått på minor.

Alla köpte it-aktier. Du köpte “tråkiga” småbolag. Varför?

– Det fanns en stor småbolagsrabatt i Sverige. Analytikerna följde inte bolagen och alla pratade om it. Jag fick mängder med erbjudanden om att gå in i olika it-bolag, men jag förstod inte riktigt vad det handlade om. Kassaflöden och marginaler pratades det inte om, bara marknadsposition och varumärke. Ett tag undrade jag om det var fel på mig. De flesta andra sprang åt ett håll, men inte jag. Sedan påminde jag mig själv om att Assa och Securitas också var småbolag en gång i tiden.

Av dina fyra investeringar har två varit bra och två inte. Hexagon rasade kraftigt en tid efter att du blev ägare. Ångrar du att du gick in i bolaget?

– Gjorde jag en bra analys? Uppenbarligen inte. Hela värderingen av Hexagon byggde på antenntillverkaren Moteco som hade Ericsson som storkund och tjänade 80 miljoner kronor. Jag förstod inte att luften skulle gå ur telekommarknaden. På det sättet var det dålig tajmning. I dag har vi rensat upp i flera bolag, sålt Moteco, gjort nyemission och köpt nya företag. Jag har dessutom köpt flera aktier på lägre nivåer så nu ligger jag väl på plus minus noll. Och jag tror att bolaget har en bra möjlighet att bli någonting bra härifrån.

Även Bong hamnade snabbt i problem efter att du blivit ägare.

– Ja, det är sant. Men det är ju till stor del en konjunkturfråga. Finansmarknaden, som är och var en stor kund, ligger lågt med stora utskick. Men marknaden är starkt segmenterad. Nu gäller det att hitta stora kunder. Och skära i kostnaderna.

Om framtiden:

Du har inte tänkt på att starta ett investmentbolag och lägga alla innehav där, enligt samma princip som Gustaf Douglas gjort i Latour?

– Visst har jag det. Men då blir jag mycket mera publik i den meningen att jag måste träffa folk som du hela tiden. Dessutom blir det helt andra administrationskostnader. Jag skulle visserligen slippa förmögenhetsskatten (Schörling tillhör det fåtal miljardärer i Sverige som betalar förmögenhetskatt, Afv:s anmärkning), men bolaget skulle säkert handlas med rabatt. Så länge jag gör tillräckligt bra affärer har jag råd att betala förmögenhetskatt. Om jag inte gör det måste jag ju flytta utomlands.

– Förmögenhetsskatten är en väldigt märklig skatt. Men jag kan inte driva den frågan. Jag vill ju inte sätta dit mina kompisar (Fredrik Lundberg, Stefan Persson, Gustaf Douglas, Afv:s anm.). Förhoppningsvis försvinner den på sikt.

Nedgången har ju skapat en del nya billiga småbolag. Är det inte dags för nya köp?

– Nej, jag är nöjd som det är. Det kan ju falla ytterligare och jag vill ha ordentliga marginaler. Jag är inte lika riskbenägen längre. Dessutom måste jag ju kunna stödja de bolag som jag är huvudägare i om de behöver ytterligare emissioner eller kapital på annat sätt.

Fast ett litet köp av en enskild aktie, säg några miljoner Ericsson, skulle ju inte svida så mycket i plånboken?

– Men det är inte saltet i mitt liv. Det ger mig ingen kick längre. Det som är kul är ju om jag kan utveckla företagen som jag äger.

Vad gör du om fem år?

– Jag känner mig frisk och stark och jag går ju inte omkring och tänker på att man kan dö i dag. Jag är ju faktiskt bara 55, så jag har nog mycket kvar att ge. Och förhoppningsvis har jag många år kvar i näringslivet. Men i takt med att krafterna avtar vill jag koncentrera mig på mina egna bolag. Jag lämnade ju Cardos styrelse i fjol. Och jag har avböjt att sitta i Drotts styrelse. Jag kan inte engagera mig i flera bolag. På sikt lämnar jag nog alla bolag som jag inte har något ägande i.

Vad är skillnaden på att vara vd och sfärfader?

– Sfärfader vet jag inte riktigt om jag är, men som vd måste man komma till kontoret först och gå därifrån sist. Man leder företag genom att vara engagerad. Man måste hela tiden orka vara ett bra exempel. Det innebär att leda det dagliga arbetet och vidta åtgärder när det behövs. Som ägare i några bolag är jag bollblank, behjälplig och kommer med råd. Jag talar ju ständigt med vd-arna i de företag som jag äger aktier i, men det är inte normalt samma press på mig som det är på dem.

Och vad händer efter dig? Vem tar över “Schörlingimperiet”?

– Det vet man inte. Det är väl varje företagares stora dilemma vad som ska hända sedan. Jag hoppas ju att barnen är intresserade, men jag kan inte tvinga dem. Det ska i så fall kännas naturligt och riktigt för såväl dem som de berörda företagen. Jag försöker att planera långsiktigt för de företag jag är engagerad i. Där kommer jag att kvarstå som huvudägare så långt jag kan se. Men allt kan ju hända i den bemärkelsen att några företag kan hamna i strukturaffärer.