”Jag är klassisk liberal”

Vem är du?  

”Till yrket är jag biträdande jurist på en humanjuridisk advokatbyrå i Stockholm. Av intresse är jag ledarskribent sedan några år tillbaka, där jag bland annat skriver för Liberala Nyhetsbyrån, Kvartal, Dagens Juridik samt är ambassadör för GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime). Jag är 26 år gammal, liberal med en fäbless för litteratur, debatt och vacker konst.”

Vad kan Affärsvärldens läsare förvänta sig av dina texter?

”Mitt intresse för skrivandet har jag haft med mig sedan barnsben, och stärktes när jag började engagera mig politiskt i tidiga tonår. Mina texter analyserar inte sällan ideologiska frågeställningar, med fokus på ideologiska förändringar i det svenska samhället såväl som i omvärlden. Jag tycker om att resonera kring och ge svar på vad som ibland kan uppfattas som provocerande ämnen, där fakta och statistik utgör grunden för slutsatserna. Jag tycker inte om texter som bara konstaterar uppenbara faktum, utan som tillför något nytt och tillåter en ny tes att diskuteras i det allmänna rummet, även om det sätter skribenten i skottgluggen från såväl höger som vänsterhåll. Det är ledstjärnan för mitt skrivande.”

Var står du politiskt?

”Jag skulle kalla mig själv klassiskt liberal, med båda fötterna stadigt i naturrätten som står fast vid individens okränkbarhet till sig själv och den egendom hon har producerat. Mitt utopiska samhälle skulle vara ett där staten endast utgör garanten för dessa två okränkbara rättigheter, och därmed säkerhetsställer att det finns tillgång till ett rättssamhälle, vård samt utbildning oavsett ekonomiska förutsättningar. Dagens svenska samhälle har den grundläggande inställningen att något är en rättighet så fort man anser det vara ett behov hos sig själv som individ eller hos en viss grupp. Det tycker jag är perverst. Någonstans på vägen in i det civiliserade samhälle vi har idag har vi suddat ut linjen mellan absoluta och relativa rättigheter, en linje som jag åter vill utstaka.”

Vilka ser du som de största politiska frågorna det kommande decenniet?

”Dragkampen mellan de som har och de som inte har. Mellan de som vill skydda sitt ägande, de som inte har anser sig berättigade att få. Maktkampen är tydlig i det industrialiserade Sverige, men kommer oundvikligen bli den grundläggande politiska frågan för de nationer där välståndet växer. Med välstånd bryr sig individen mindre och mindre om sina absoluta rättigheter allt eftersom de säkras, och mer om de relativa. Det handlar inte bara om ekonomisk fördelning i den egna nationen, utan även om utvecklingsländernas krav på de industrialiserade i frågor som klimat och migration. Flyktingfrågan är vår tids tydligaste exempel, där utvecklingsländernas krav på solidaritet och mottagande tvingar oss att ta ställning till vår egen ”godhet” och ultimat samhällsskick och ideologi. Frågan som ska besvaras är huruvida det finns en ”rätt” till jämlikhet, och i vilken utsträckning.”