”Ja, då är jag väl vänster”

När huvudpersonen Åsa Romson till slut anländer syns lättnaden i konferencieren Lena Anders ögon. Miljöministern små­pratar på franska med Jacques Lapouge, Frankrikes ambassadör i Sverige. Romson, Sveriges vice statsminister tillika Miljöpartiets språkrör, tar upp sin ­telefon och läser text-tv:s nyheter och ögnar sedan snabbt twitterflödet.

Centerpartiets tankesmedja Fores anordnar ­seminarium med fokus på FN:s klimatkonferens i Paris i december och närings­livets roll där. Åsa Romson twittrar medan hon väntar på sin tur: ”Lång rad av klimat­investeringar i budgeten i dag, 4,5 nya miljarder som tillsammans med det pågående gör stor skillnad i Sverige och världen!”

Alla i den fullsatta lokalen brinner för grön politik, och detsamma gäller för övrigt en hel del av invånarna i de omgivande husen runt Mariatorget på Södermalm i centrala Stockholm. I senaste riksdagsvalet fick Miljöpartiet drygt 12 procent av rösterna här, dubbelt så mycket som i riket.

Eftermiddagens timmar rinner iväg, rapporter presenteras, deltagarna är eniga om att det nu får vara slut på snack och ”greeenwashing”, ord måste bli handling – inte minst i näringslivet.

Åsa Romson skämtar under dagen kamratligt från scenen med Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson och moderaten Sofia Arkelsten.

– Att bara köra på med businessen som vanligt är inget alternativ! Vi måste orka förändra oss. Jag är glad att vi i Sverige gör det på ett sätt som påverkar världen globalt och nu måste jag springa till dagis, säger Åsa Romson och rusar ut till sin cykel. Publiken ger rungande applåder. Hon är bland vänner.

När språkröret uppskattningsvis har trampat halvvägs hem till Hägersten – där MP lockade 27 procent av rösterna – hörs för första gången en röst som på allvar är kritisk.

Det är Johan Kuylenstierna, vd för Stockholm Environment Institute, som vill nyansera den bild av ”joyful happiness” som rått under dagen. Han tycker att begreppet ”klimatpolitik” är problematiskt eftersom klimatfrågan bygger på att många olika områden inom politiken, näringslivet och samhället interagerar. Om det inte sker så blir det mycket snack men lite verkstad.

– Nu gick ju Åsa. Men hur man än ser på det så är miljöministern i regeringen alltid den svagaste ministern. Det är inte där de stora besluten fattas.

Ett par veckor senare tar Åsa Romson emot Affärsvärlden i tjänsterummet på ­Miljödepartementet. Åsa Romson förvarnar om att hon ska hämta på dagis. Måndagarna är hennes. Hon ursäktar det ”tråkiga rummet” med att hon inte hunnit lägga någon tid på att fixa med inredningen. På väggen bakom soffan finns i alla fall ett diplom från tidningen Miljöaktuellt från 2012 med ­utmärkelsen 4:e plats i rankningen ”Sveriges miljömäktigaste”.

Åsa Romson säger att det varit ”både tuffare och roligare” att vara minister och att regera än vad hon trott på förhand.

– Det som är tufft är långsamheten. Som engagerad miljöförespråkare är det klart att man blir frustrerad när saker tar för lång tid. Ett exempel är att den svenska administrationen ska lägga så många timmar på att reda ut det självklara i att förnybar energi är något annat än fossil energi.

Det roligaste, tycker hon, är att Sverige nu påbörjat ”ett riktigt klimatarbete”, där utsläppen minskar.

– Nu har vi en budget som klubbas i januari, den har en oerhört tydlig klimatagenda. Den är jag mycket stolt över.

Ni får ju annars kritik för att driva ”plakatpolitik”. Det talas om vinster i välfärden, stoppa Bromma flygplats och Förbifart Stockholm till exempel.

– Är Bromma stoppad?! Det var ny information för mig på det här mötet.

Ni driver den typen av frågor hårt. Men är det inte mycket viktigare för miljön vad som händer med Vattenfall i Tyskland.

– Nej, jag tycker det blir fel att väga sakerna på det sättet, att inget annat spelar någon roll.

Kolkraftverken i Tyskland släpper varje år ut mer utsläpp än vad Sverige som land gör.

– Det är sant att kolfyndigheterna som Vattenfall sitter på är stora. Vad som händer med dem i framtiden är jätteviktigt för miljön. Detsamma gäller för alla andra stora kol- och oljefyndigheter på jorden.

Åsa Romson argumenterar engagerat för det egna partiets hållning, kolet ska i så stor utsträckning som möjligt stanna i marken. Hon konstaterar också att det just nu ser ut som om man inte kommer att lyckas med det. Problemet är Vattenfalls ägardirektiv, som måste ändras.

– Då får vi hitta andra sätt att försöka stödja Tyskland att föra en klimatvänlig politik. Vi försöker jobba med alla länder för att de ska minska sina utsläpp. Hur ska vi få Indien att inte öka sina utsläpp? Kina har sagt att man ska minska sina utsläpp från 2030. Hur kan vi få dem att börja minska tidigare?

Det var stort fokus på kolet i Tyskland under valrörelsen. Nu vill du prata om ­Indien och Kina. Är det inte mer realistiskt att påverka i Tyskland, där Sverige ju är ägare av kolkraftverk?

– Absolut. Och Miljöpartiet vill att Vattenfall ska avveckla sin kolbrytning. Men det finns kol i Indien och Kina också, vi måste jobba med de länderna om vi ska kunna få ner de globala utsläppen.

Jonas Sjöstedt säger att regeringen saknar trovärdighet i miljöfrågan om ni låter det tyska kolet eldas upp av ett annat ­företag. Vilket kan ske om Vattenfall säljs. Du ska dessutom ta med skämskudde till klimatkonferensen i Paris.

– Jag tycker att han tar i lite. Tyvärr är det bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som varit tydliga med att vi vill ha nya ägardirektiv för Vattenfall. Då får man fråga sig: Finns det andra sätt vi kan jobba på som ger samma resultat, att kolet stannar i marken? Ja, det finns det. Men det är tråkigt om Jonas Sjöstedt inte tycker att det finns anledning att testa de möjligheter som finns.

Och det är inte Stefan Löfven som inte tar sitt miljöansvar.

– Det spelar igen roll om vi lyckas övertala Socialdemokraterna. Vi får ändå inte igenom ägardirektiven i riksdagen. Vi tycker också att de reglerna är viktiga. Tänk om Stefan Löfven bara kunde klubba igenom att det tyska kolet skulle stanna i marken. Angela Merkel skulle ju bli galen!

Just ägarstyrningen verkar sätta en del käppar i hjulen för Åsa Romson och Miljöpartiet. Partiet fick nyligen kritik för att det var med och godkände att SJ fick lämna ­utdelning på 1,7 miljarder kronor till ägaren staten. När de borgerliga partierna gjorde samma sak året före fick de skarp kritik av just Åsa Romson. Pengarna borde gå till att rusta upp på järnvägen, hette det då.

– Det vill jag, Miljöpartiet och hela regeringen nu också. Men då måste ägarstyrningen för SJ ändras, så att bolaget får ett samhällsuppdrag. Vi i regeringen har inte varit tillräckligt snabba med att ändra reglerna, det är beklagligt.

– SJ behöver ett samhällsuppdrag, de behöver inte vara en hundraprocentigt marknadsstyrd aktör.

SJ – hundra procent marknadsstyrt. Är det verkligen så?

– Ja, de är ju statligt ägda. Men de ska fungera som en fristående aktör på en marknad.

Det finns ett mönster i kritiken: Miljö­partiet säger en sak i opposition, en annan i regeringsställning.

– Det har varit tufft att inse att saker ibland tar längre tid än vad man önskat. Jag ser hur illa det är ställt med tågtrafiken i Sverige, det gör även infrastrukturministern Anna Johansson.

Är det svårt att göra det egna partiet nöjt när man regerar?

– Både ja och nej. Nej för att vi inte är ett parti som är vana vid bli nöjda: det är klart att man efter ett par år i regeringsställning inte har kunnat leverera Miljöpartiets drömsamhälle. Samtidigt: Miljöpartiet har länge strävat efter det här, att vi är med och förändrar, vi står inte utanför med plakat och massa goda idéer.

Åsa Romson håller med om påståendet att hon helst talar om sakpolitiska frågor. Och att dagens politiska samtal ofta handlar om hur politiska förslag landar hos andra: medier, oppositionen eller allmänheten. Inte de konkreta politiska förslagen. Spelet går före verkligheten.

Kanske finns en förklaring till hennes mycket låga förtroendesiffror här, att hon inte ”spelar spelet”, utan kör sitt eget race. Hon är akademikern som inte vill sänka sig till en alltför förenklad retorik av komplicerade frågor.

– Om det är så får andra bedöma. Jag har alltid varit inriktad på sakpolitiken, det ­beror kanske på min bakgrund som forskare och universitetslärare.

En annan förklaring till de låga opinionssiffrorna kan vara hennes förmåga att trampa i klaveret återkommande. Att likna flyktingkatastrofen vid Medelhavet med ett koncentrationsläger var en av flera kommunikationsmissar som undergrävt hennes möjligheter att prata om sakpolitik.

– Medieklimatet är hårdare nu än vad det varit tidigare. Det finns en polarisering mellan traditionella och sociala medier, där saker sprids oerhört fort. I fallet med Auschwitz så var det en felsägning, sagt i frustration över läget i flyktingkatastrofen. Jag ångrade mig snabbt och bad om ursäkt.

– I den nya snabba medievärlden kan det vara svårt att rätta till felaktigheter. Vi kan säkert bli bättre och jobba på smartare sätt. Men det går aldrig att göra det perfekta jobbet, det kommer alltid att vara någon som är kritisk till vad man gör. Det är jag van vid som miljöpartist.

Måste inte dina opinionssiffror vända snart?

– Självklart vill jag ha högre siffror och ett starkare stöd. Men det är svårt för ett mind­re parti i regeringsställning att inte ta stryk opinionsmässigt. Vi har som ambition att växa samtidigt som vi sitter i regeringen, det är en enorm uppgift.

Företrädaren Maria Wetterstrand var mot slutet av sin tid som språkrör mycket ­populär, både internt i partiet och hos allmänheten. Kan Åsa Romson göra om samma resa?

– Fast Maria Wetterstrand var inte så ­populär i början, det glömmer man bort. Så jag ser fram emot att följa i hennes fotspår, att bli omåttligt populär när jag suttit som språkrör i sju år. Haha!

I Miljöpartiets valmanifest slås fast att ­paritet vill ”bygga en ekonomi som gör sig fri från beroendet av ständig tillväxt”.

– Vi försöker uttrycka vår syn på det som många inom den ekonomiska debatten talar om nu, att jordens resurser är ändliga. Det gör att vi inte kan ha ett ekonomiskt system som inte tar hänsyn till detta faktum. Vi har en planet – inte tre – det borde det ekonomiska systemet räkna med. Vi har länge dopat ekonomin med för låga fossilpriser. Vi måste ta oss ur det beroendet av fossila bränslen och skapa en hållbar liberal marknadsekonomi.

Ni ser er själva som ett liberalt parti.

– Vi definierar inte oss själva som höger eller vänster i någon slags bred skala när det gäller allmän politik. Däremot har vi alltid varit en stark företrädare för ett välfärdssamhälle som bygger på solidarisk finansiering.

Romson är medveten om att många ser Miljöpartiet som ett vänsterparti.

– Jag tror att det beror på att vi alltid har ­tagit ställning för en utjämning av ­ekonomiska klyftor. I dagsläget är det väl det som definierar vad som är höger- och vänster­politik. När jag skulle lära mig hur ideologin låg på 1990-talet var vänster­politik att man ville förstatliga banker. Miljö­partiets utgångspunkt var att skapa en ny dimension i svensk politik – det gröna perspektivet.

Så du kan sitta i Anna Kinberg Batras regering, bara hon tycker rätt om de gröna frågorna?

– Absolut inte. Miljöpartiet eftersträvar ekonomisk utjämning, är det att vara vänster – ja, då är jag väl vänster.

Decemberöverenskommelsen finns inte längre. Kommer S och MP att regera tillsammans till nästa val?

– Ja, S och MP har bildat en samarbets­regering som kan samla det kraftigaste stödet i riksdagen och vi har redan visat hur vi investerar i ett starkare Sverige.

Intervjun är slut, dags att kliva upp på ­cykeln.

– Jag har en cykelhjälm under kragen. En sån uppblåsbar modell. Så ingen läsare ­behöver oroa sig, säger Åsa Romson och trampar hem mot förorten.

Åsa Romson om …

… att hennes titel som vice statsminister är symbolisk.

”Det är en ren formfråga. Det sågs som naturligt att ett av språkrören skulle få titeln vice statsminister. I kontakter med utrikesdelegationer måste det vara tydligt att Sverige har en koalitionsregering. Vad gäller den ordning som gäller för att ersätta Stefan Löfven hade vi inga synpunkter på. Ersättare går efter antal år som statsråd, erfarenhet och ålder.”

… möjligheterna för klimatmötet i Paris att bli en vändpunkt?

”Paris blir en vändpunkt om avtalet blir tydligt när det gäller att binda länderna till en successivt ökad ambitionsnivå för att minska utsläppen av växthusgaser, och att vi får en väl fungerande finansiering till fattiga länders klimatarbete.”

… det svenska närings­livet är redo att göra vad som krävs i klimatarbetet?

”Svenska företag har allt att vinna på att ligga i framkant med klimatarbetet. Många företag gör redan väldigt mycket, vilket jag välkomnar. Utan företagens insatser – på alla nivåer – kommer vi inte att lyckas begränsa jordens uppvärmning.”

Åsa Elisabeth Romson

Ålder: 43.

Född: I Salem, förort söder om Stockholm.

Familj: Sambo, ett barn, 3 år.

Karriär: Arbete: 2001–2004 handläggare för utvecklingsfrågor, Forum Syd, 2006–2010 doktorand och lärare i miljörätt, Stockholms universitet.

Politiska förtroendeuppdrag: 2005–2006 gruppledare för Miljöpartiet i Stockholm fullmäktige, 2006–2010 vice ordförande miljö- och hälsoskyddsnämnden Stockholm. Valdes in i riksdagen 2010. Språkrör för Miljöpartiet tillsammans med Gustav Fridolin sedan 2011. Vice statsminister samt klimat- och miljöminister i regeringen sedan oktober 2014.

Kör: Till vardags cykel, miljöbil i bilpool när det behövs.

Bor: Hägersten, södra Stockholm.

Utbildning: 1991–2001 fil kand i svenska och jur kand i miljörätt, Stockholms universitet. Doktor juridik 2012 efter disputation på en avhandling om utrymmet för miljöbeslut med mellanstatliga investeringsavtal.

Ser på tv: Bron.

Favoritmusik: U2.

Tjänar: 127 000 kr/månad i statsrådslön.