Irland: Landet udda ska bli jämnt

Efter en lång högkonjunktur visar den irländska ekonomin alltfler tecken på överhettning. Huspriserna i Dublin har stigit medfyrtio procent bara i år. Inflationen är på väg uppåt.I normala fall skulle ekonomin kylas av med höjda räntor och enstarkare valuta. Men eftersom Irland är på väg in i EMU kommerdet att bli precis tvärtom. Från årsskiftet finns det ju bara enstyrränta, gemensam för alla länder i valutaunionen. Och framtills dess ska de korta räntorna i alla de blivande EMU-ländernaanpassas till en gemensam nivå. Den irländska styrräntan har -under pågående överhettning – sänkts kraftigt från över 6procent till strax under 4 idag. Fram till årsskiftet måste densänkas ytterligare, ända ner till den tyska nivån på 3,3procent.När valutaunionen väl är igång, kommer den knappast att låta sigstyras av de irländska behoven. Tvärtom kommer den att utvecklastämligen oberoende av vad som händer i Irland.För Irland kan det bli riktigt behagligt, till att börja med.Irländare som lånat för mycket kommer inte att drabbas avskyhöga räntor, och kan därför fortsätta att låna ännu mer.Fortsatt stigande fastighetspriser får folk att känna sigrikare, vilket också bidrar till att många vågar fortsätta attlåna och konsumera.

Annalkande kostnadskris

Att valutakurs och räntor ligger fast från årsskiftet, betyderinte att Irland kommer undan effekterna av en överhettadekonomi. Tvärtom. Överhettningen – med högre inflation ochstörre löneökningar än i resten av valutaunionen – innebär attden irländska konkurrenskraften sakta men säkert kommer attgröpas ur under de närmaste åren.När inte räntor och valutakursföränd-ringar fungerar somvarningssignaler, kan det ta längre tid innan det blir uppenbartatt något måste göras år kostnadskrisen. Att strama åtfinanspolitiken innan krisen blivit akut är politiskt ochpsykologiskt mycket svårt. Det finns det många exempel på. Ochju längre tid det tar innan något görs, desto större blirobalanserna.När krisen väl är ett faktum, finns inget snabbt sätt att kommaur den. Utan egen valuta och egen penningpolitik kan enkostnadskris bara avhjälpas med löneflexibilitet: medlönesänkningar eller genom att löneökningarna blir långsammareän i omvärlden. Att rätta till ett alltför högt kostnadsläge pådet sättet kan ta lång tid, vilket kan betyda hämmad tillväxtunder många år.

Större bekymmer

Som om inte detta vore nog, finns ett större och meralångsiktigt bekymmer för det blivande EMU-landet: att det är urfas med den stora massan av EMU-länder på kontinenten. Irlandbefinner sig längre fram i konjunkturcykeln. Och det är ingetengångsfenomen, tvärtom. Så brukar det vara.Att ligga i fas med helheten är en viktig förutsättning för attett land ska kunna dra nytta av att vara med i en valutaunion.Och utifrån valutaunionens perspektiv finns också en nackdel:det blir svårare att föra en penningpolitik som passar alla omutvecklingen skiljer sig alltför mycket i de olika länderna.Enligt beräkningarna i den svenska EMU-utredningen finns någraländer som tydligt ligger ur fas: i första hand Irland ochFinland, men också Storbritannien och Sverige. Dessa länder ärdärför mindre lämpade att delta i en valutaunion.Av de årliga variationerna i BNP i Irland och Finland beräknasöver 90 procent bero på störningar som är specifika för dessaländer. I Sverige är siffran också mycket hög, 80 procent.I Tyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Österrikeuppskattas landspecifika störningar bara stå för 20-30 procentav de årliga BNP-variationerna.Detta talar för att Irland som EMU-medlem ofta kommer attdrabbas av en penningpolitik som inte alls är anpassad efter denegna ekonomin.Vissa hävdar att det är ett övergående problem att Irland är urfas, eftersom EMU i sig kommer att göra utvecklingen iEMU-länderna mera likformig. Men eftersom likformigheten intelär inträffa under de närmaste åren, är risken stor att densenaste tidens kraftiga räntesänkningar eldar på den redanöverhettade konjunkturen ännu mer.Inflationen är visserligen ganska låg i Irland, 3 procent. Mendet är betydligt mer än i EMU-länderna som helhet. Där harinflationen under de senaste månaderna varit bara drygt 1procent. Dessutom är den irländska inflationen på väg uppåt,medan inflationen i EMU som helhet har fallit den senaste tiden.Utöver de stigande huspriserna finns gott om tecken på attIrlands utveckling just nu inte är långsiktigt hållbar.Utlåningen till den privata sektorn ökar kraftigt, med över 24procent om året (enligt OECD). Arbetslösheten har nästanhalverats, från nästan 16 procent för några år sedan till under9 procent idag.

När bubblan spricker

Det är inte alls otänkbart att de senaste årens strålandeutveckling slutar med en krasch. Ett tänkbart scenario är attden uppblåsta fastighetsbubblan till slut brister och gerbankerna problem. Det kommer då – åtminstone delvis – att varaen följd av EMU-medlemskapet. Det är ju det somhindrar Irland från att strama åt i tid.Det enda sättet för ett EMU-land att strama åt är att försökakompensera den alldeles för lätta penningpolitiken med en mycketstram finanspolitik. I Irlands fall är det inte så enkelt somdet låter. Stramhet är nämligen ganska poänglös i dagens Irland,som redan har rejäla överskott. Dessutom är lönerna låsta.Den starka tillväxten de senaste åren har bidragit till attförbättra statsfinanserna, och redan under förra året gav denoffentliga budgeten ett överskott på 1,5 procent av BNP. Underde närmaste åren växer överskottet ytterligare till 2,8 procentav BNP (enligt OECD:s bedömning). Stabilitetspaktens regler omatt budgetunderskottet får vara högst 3 procent av BNP betyderalltså i dagens läge ingenting för Irland.Dessutom är finanspolitiken delvis låst av en inkomstpolitiskuppgörelse. Regeringen har utlovat lägre skatter i utbyte motåterhållsamma löneökningar. OECD förutsätter i sin bedömning attde utlovade skattesänkningarna blir så små som möjligt och attde motverkas av minskade utgifter. Men det återstår att se närbudgeten för nästa år presenteras i december.

EU-eufori

Hur kan det då komma sig att Irland är så angeläget att vara medi EMU? Irland gick med i EU redan 1973 och har hela tiden varit enhängiven EU-medlem. Sedan dess har Irland haft en heltfantastisk ekonomisk utveckling. 1970 var den genomsnittligairländaren en riktig fattiglapp och inkomstnivån var barahälften av genomsnittet för OECD-länderna (köpkraftskorrigeradBNP per person). Förra året nådde Irland upp till genomsnittet,vilket betyder samma nivå som Storbritannien och Sverige. Ingetannat OECD-land har gjort en liknande uppryckning.Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att EU är populärt.Även om det inte bara är EU:s förtjänst, är det ingen tvekan omatt EU-medlemskapet har bidragit. I Irland förknippas framgångenmed EU.Nils Lundgren, chefekonom på Merita-Nordbanken, pekar också påatt en bidragande orsak kan vara att Irland i någon mån lider avstorebrorskomplex gentemot Storbritannien. Liksom Finland inågon mån har levt i skuggan av Sverige har Irland levt iskuggan av Storbritannien. Både i Irland och Finland kan det habidragit till att folk i allmänhet är så positiva till att derasland deltar i en större gemenskap.

Flyttvilligt folk

Men det finns också drag i den irländska ekonomin som kommer attunderlätta medlemskapet i EMU. Arbetskraften är av traditionrörlig. Irländarna har länge flyttat till andra länder för attfå jobb, inte minst till USA. Under de senaste åren – närarbetslösheten har fallit kraftigt – har många flyttat tillbaka.En flexibel arbetskraft minskar risken för att utdragnakostnadskriser ska hämma tillväxten.För EMU som helhet lär det inte skapa några större problem attha ett udda land som Irland som medlem. Irland är så litet ochså perifert beläget att en kris där knappast skulle störahelheten. För ett annat litet perifert land blir Irlands väg i EMUintressant att följa.

Attraktions-kraften består

En hög utbildningsnivå och en flytt-benägen arbetskraft gör attIrland har en hygglig chans att klara överhettningen i ekonomin.Trots att 13 procent av arbetskraften arbetar inom jordbrukethar Irland en sund struktur på sitt näringsliv. Det kan hjälpalandet att stå emot de påfrestningar som övergången tilleuroräntor innebär. Trots den sjudande aktiviteten i ekonominhar landet en konkurrenskraftig produktionsbas. Det har inteminst märkts under de senaste månadernas kris ielektronikindustrin.Drastiskt fallande priser på halvledare och andra komponenterhar tvingat bolag som Siemens, Samsung och Seagate att stängaett antal fabriker i Skottland och England. Men Irland harsluppit allvarliga neddragningar.Det finns flera orsaker till att de internationellastorföretagen värnar så om sina irländska investeringar.Subventionerna är inte längre så viktiga. Industristödetmotsvarade i början av 1980-talet så mycket som 2 procent avBNP. Men på senare år har regeringen i Dublin dragit ned stödet.EU tillåter inte längre samma storslagna kontantbidrag somtidigare och Bryssel är också mycket kritiskt till densynnerligen låga bolagsskatten (10 procent).Det är alltså i första hand andra faktorer som lockar och hållerkvar investerarna. En sådan är språket. För amerikanska ochasiatiska företag är det tryggt att kunna verka i enengelskspråkig miljö. En annan är den ekonomiska politiken medavreglerad arbetsmarknad, som gör det lätt att anställa ochavskeda personal.

Utbildningen

Ett tredje argument – som antagligen ärdet viktigaste – är arbetskraftens kvalitet. Utbildningsbudgetenhar successivt höjts. Mellan 1962 och 1987 ökade anslagen från3,1 procent av BNP till 6,8 procent. Men det är inte bara denbefintliga arbetskraften som är högt utbildad. Det finns ocksåen stor potential att ösa ur i form av utvandrade irländare.Hundratusentals irländare bor i andra delar av världen -befolkningen är fortfarande en tredjedel mindre än vad den varföre svältkatastrofen i mitten av 1800-talet som satte igångmassemigrationen. Många exilirländare har återvänt under desenaste årens högkonjunktur. Det är framför allt detta ökadeutbud på kvalificerat folk som dämpat överhettningstendensernapå arbetsmarknaden.Irland tycks ha fått ut ganska mycket av sinainvesteringssatsningar. Nationen är en av de få i Europa somökat industrins andel av BNP de senaste decennierna (från 25procent vid mitten av 1960-talet till 31 procent i dag).Varuexportens andel av BNP har vuxit från 47 procent 1980 till60 procent 1993. Irlandsägda företag exporterar i genomsnitt 47procent av sin produktion medan europeiskägda företag exporterar69 procent. De bolag på Irland som ägs av utomeuropeiskakoncerner exporterar hela 95 procent av sin produktion.Landet är framstående inom en mängd branscher, framför alltläkemedel, elektronik och verkstadsindustri. Och investeringarnafortsätter alltså att komma trots att stödet minskats markant påsenare år. En viktig orsak är att Industrial DevelopmentAuthority tidigt började bredda sina satsningar från industritill tjänstenäringar. IT-sektorn blir allt viktigare ochuppenbarligen trivs den sortens bolag bra på Irland.Kundtjänstfunktioner och callcenters kan med fördel lokaliserastill Irland eftersom personalen för det första kan jobba skiftutan hindrande arbetstidslagar, för det andra är välutbildad ochför det tredje talar engelska (även om den grötiga accentenibland kan vara svår att förstå för den som köpt en dator ochkopplas till en telesupportavdelning i utkanten av Dublin).