IPS är underskattat

En färsk undersökning från SCB, som gjorts på uppdrag av Fondbolagens Förening, visar att 30 procent av svenska folket har ett pensionssparande i fonder. Av dessa är det 40 procent som påstår att de pensionssparar i IPS och 25 procent som sparar i fondförsäkringar.

Ändå uppgick svenskarna samlade sparande i IPS bara till 17,9 miljarder kronor (varav 84 procent i fonder) vid halvårsskiftet. Att jämföra med 112 miljarder kronor i fondförsäkringar och 587 miljarder kronor i livbolagen. Detta trots att IPS är billigare än fondförsäkringar och flexiblare än såväl fondförsäkringar som traditionella pensionsförsäkringar.

Flexibiliteten består dels i att spararen kan fördela pengarna mellan aktier, fonder, obligationer och vanligt sparkonto, dels i att spararen när som helst kan ta sina pengar och lämna ett institut för ett annat.

Varför är IPS-sparkapitalet så litet?

Den första och största anledningen till den skeva fördelningen är att IPS är den yngsta produkten. IPS lanserades 1994, då hade fondförsäkringarna redan funnits i fyra år och livbolagen i åtskilliga decennier. Siffran för fondförsäkringar innehåller dessutom kapitalförsäkringar.

IPS-produkten hann knappt ut på banan förrän regeringen beslutade om två skattemässiga försämringar i rask takt, vilket är anledning nummer två. Dels halverades avdragsrätten från ett helt till ett halvt basbelopp, dels höjdes avkastningsskatten från nio till 15 procent. Två försämringar som inte kan ha haft någon annan effekt än att produkten mottogs med skepsis.

En tredje anledning är att IPS-produkterna är billiga. I synnerhet i jämförelse med fondförsäkringar. Ju dyrare produkter desto mer intäkter för bankerna och försäkringsbolagen, som därför satsat väsentligt hårdare på att marknadsföra sina fondförsäkringar än sina IPS-produkter. Undantaget är Föreningssparbanken, som till och med tagit bort informationen om sina fondförsäkringar på internet och bara berättar om IPS-produkten.

Små skillnader

IPS är, som sagt, förhållandevis billigt och skillnaderna mellan de olika sparinstituten är små, vilket givetvis beror på att kunden kan byta institut. Den administrativa IPS-avgiften ligger normalt mellan 90 och 150 kronor per år. Något dyrare kan det bli hos Banco och Östgöta Enskilda om man tar hjälp att välja fonder. Hos Skandiabanken tar man däremot inte ut någon IPS-avgift alls.

Nej, den stora skillnaden består i stället i vilken produkt man väljer att knyta till sitt IPS-sparande. För fonderna betalar man som vanligt förvaltningsavgift. Fonder som är dyra att direktinvestera i är därför även dyra att pensionsspara i.

Ingen depåavgift

Vill man placera sina pensionspengar i enskilda aktier finns dock ett alternativ som utmärker sig. H&Q tar nämligen inte ut någon depåavgift alls. Har man dessutom en »vanlig« depå hos H&Q Private Banking tar de inte heller ut någon IPS-avgift.

En aktiedepå kopplad till ett IPS-sparande är det bästa sättet att göra korta aktieaffärer helt utan skattekonsekvenser. I synnerhet när man är ung kan man kosta på sig att ta den större risk det innebär att direktinvestera i aktier istället för att köpa fonder.

Begränsningen

Tänk dock på att begränsningarna i avdragsrätten gör att de allra flesta bara kan sätta av ett halvt basbelopp (18.200 kronor i år) om året. Annars är det inte lönsamt. Samtidigt gäller normalt courtage, varför det tar ett par år innan man har byggt upp ett sparkapital som kostnadseffektivt tillåter att man är aktiv.

I väntan på att kapitalet ska växa till sig kan ett alternativ vara att investera i ett investmentbolag, som ofta har lägre kostnader än fonder och en blandad portfölj av aktier som ger viss riskspridning.