Investeringar och ökad världshandel är lösningen

Under de senaste veckorna har en ny konjunkturbedömning från Almega börjat växa fram. I början av november ska den vara klar. Nu har det gått åtta år sedan jag började publicera dessa konjunkturprognoser. Då var jag ny som chefsekonom för Almegas omkring 11 000 medlemsföretag inom ett sextiotal olika tjänstebranscher. Min idé var att lyfta fram hur utvecklingen i tjänstesektorns olika delar spelar in i utvecklingen för resten av ekonomin, ett perspektiv som gav ökad förståelse för fenomen som vi inte sett tidigare. Ett exempel: Varför föll sysselsättningen inte mer under finanskrisen?

I början av finanskrisen stod många prognosmakare villrådiga inför vilka effekter krisen skulle få på de närmast kommande åren. I konjunkturrapporten i oktober 2008 skrev vi att den kunskapsintensiva tjänstesektorn ligger sent i konjunkturcykeln vilket kunde förklara varför Sveriges sysselsättning inte föll mer. Vi lyfte också fram att företagen hade behov av att hålla kvar ”nyckelarbetskraft” inför den kommande återhämtningen. Svackan blev kortvarig för tjänstesektorn och sysselsättningen började öka under år 2010.

Samtidigt tog vi hjälp av erfarenheter från tidigare finanskriser och forskning som talade för en långdragen effekt på tillväxten i ekonomin i sin helhet, vilket vi tog upp i vår konjunkturrapport i november 2009. Ändå har vi utgått, år efter år, från att efterfrågan i omvärlden skulle ta fart betydligt snabbare. Prognosneddragningar för den globala tillväxten har upprepats av alla ”tunga” prognosmakare, även för i år. En väsentlig del av Sveriges ekonomi, exporten, måste vi nu revidera ned jämfört med vår prognos från i våras. Sveriges export har till och med börjat vika nedåt, vilket förklarar varför BNP-tillväxten börjat bromsa in.

Nyligen har bland annat de rika ländernas samarbetsorganisation OECD, Internationella valutafonden (IMF) och Europeiska centralbanken (ECB) uppmärksammat att världshandeln varit ovanligt svag sedan år 2011. Utifrån avancerad forskning har organisationerna också dragit slutsatsen att det inte enbart förklaras av den tröga återhämtningen efter finanskrisen utan även av en strukturell förändring.

Tillväxtländer som Kina har kommit ikapp och producerar liknande varor och tjänster som utvecklade ekonomier. Kina har blivit mindre inriktad på export av insatsvaror och mer på inhemsk produktion högre upp i värdekedjan. Den tidigare expansionen av värdekedjor, där produktionen blivit alltmer fragmenterad utmed globala produktionskedjor, ser ut att ha stannat upp under senare år. Delvis koncentreras produktion i stället nära marknader, men produktion flyttar också i viss mån tillbaka till hemländerna, om den kan produceras mer effektivt med hjälp av automatisering och digital teknik.

IMF drar dock slutsatsen att det främst är den allmänt svaga tillväxten och särskilt låga investeringar som förklarar huvuddelen, tre fjärdedelar, av de senaste årens historiskt långsamma tillväxt för världshandeln. Med andra ord skulle tillväxten trots allt kunna öka om investeringar i produktutveckling och produktionskapacitet skulle ta mer fart. Även nedmontering av handelshinder skulle minska kostnader för företag och stimulera ökad världshandel, resonerar många. Men där är vi ännu inte. En ny prognos håller på att ta form och ännu ett nytt strukturellt fenomen kommer spela in i den utveckling vi försöker förutspå och förklara.

Utvecklingen går framåt

Att fragmenteringen av produktionen utmed globala värdekedjor ser ut att ha stannat upp under senare år betyder inte att innovationer och teknikutveckling minskat i betydelse för exportens konkurrenskraft. Snarare tvärtom.