Intressanta fall – men tondövt

9 mars 2010 21:00

Om dåvarande SSU-ordföranden Anna Sjödin inte hade besökt Stockholmskrogen Crazy Horse den olycksaliga natten till den 29 januari 2006. Om hon inte hade hamnat i ett våldsamt bråk med vakterna. Inte blivit uthängd i pressen, fällts för misshandel i tingsrätten och vägrat be om ursäkt. Vem vet? Statsråd i en kommande

S-regering? Kanske rentav ämne för en framtida partiledare. Men så blev det som bekant inte.

Anna Sjödins bok är visserligen skriven tillsammans med sambon Thomas Hartman (tidigare pressekreterare åt förra S-ministern Barbro Holmberg). Men det råder ingen tvekan om vem som är affischnamnet. Med “Vem bryr sig?” gör den fallna SSU-toppen ett försök att bygga en egen politisk plattform. Varje kapitel (nästan) inleds med att en anonym individ beskriver sin historia, hur hon eller han har farit illa i det moderna Sverige. Därpå följer en politisk analys från författarparet.

Sjödin och Hartman angriper dagens samhälle med ljungande vänsterretorik. Fast egentligen delar författarna ut både vänster- och högerkrokar, och gör upp även med den socialdemokrati de fortfarande bekänner sig till. Exempelvis får Socialdemokraterna kritik för att ha övergett de svaga i äldrevården och skolpolitiken. De lyfter fram intressanta exempel, som ofta är upprörande oavsett var på höger-vänsterskalan läsaren befinner sig.

Tretton kapitel handlar om andra öden än Anna Sjödins. Men så har vi det fjortonde: “Anna och rättvisan”. Här släpper Sjödin symboliskt pennan och låter sambon Hartman stå som ensam författare (en gest som knappast gör beskrivningen mer objektiv).

Ordningsvakterna på Crazy Horse målas upp som kvinnohatande våldsmän som upprepande gånger tar till fysiskt våld samtidigt som de skriker “fitta” och “hora” åt Sjödin. Vakterna är indirekt uppbackade av vänskapskorrumperade, hånflinande poliser och en skadeglad kvällspress. Är det en riktig bild? Sjödin hävdar det och att tingsrätten dömde henne felaktigt. Hon pekar på att hon inte fick överklaga domen (på grund av reglerna i enklare mål).

Kapitlet skulle fungera som fristående text, men blir fel i helheten. Denna blodröda politiska programförklaring hade varit starkare utan Sjödins försvarstal. Men hur många hade läst en debattbok från två tidigare toppsossar enbart på bokens egna meriter?

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från SciBase