Intervju med årets mäktigaste kvinna

”Efter 40 års slit inom Televerket och Telia har Marianne Nivert äntligen visat var skåpet ska stå. Tala om långvägare”.

Så påannonserades årets mäktigaste affärskvinna, Marianne Nivert, när hon på söndagen tog emot sitt pris. Bara några dagar tidigare hade hon listats som en av Europas mest inflytelserika kvinnor av Wall Street Journal Europe, men av den skepsis som brukar kringge den typen utnämningar syntes inte ett spår.

”Kvinnor brukar säga att de inte vill bli uppmärksammade för att de är just kvinnor, men mig gör det inget. Jag är stolt över att jag är kvinna och tycker det är viktigt att lyfta fram och visa på de kvinnor som finns. Sedan går jag ju däremot inte omkring i mitt vardagliga jobb och tänker att jag är kvinnlig börs-VD. Jag är ju där för att uppnå ett resultat och hoppas att bli uppskattad också för det.”

Wall Street Journal skriver att det ”glastak” som alltid hindrat kvinnor i karriären nu håller på att spricka. Håller du med? ”Ja, i Europa. Där ligger de långt fram på området. Men i Sverige har vi lång väg kvar, det vimlar ju inte precis av kvinnor på toppositionerna. Kvinnliga chefer i Sverige får tvärtom jobba motströms; respekten för kvinnor är betydligt lägre än den är för män. Ett exempel är att vi hela tiden blir påtvingade epitet som ’maddam Saddam’ och ’Bloody Mary’ – själv har jag kallats allt från järnlady till stridsvagn. Ett annat symptom på samma sak är att vi hela tiden blir bedömda för vårt utseende, klädsmak, frisyr, approach och att jag som 60-åring genaste blir utropad till ’tant’ – trots att man aldrig skriver ’farbror’ om 60-åriga gubbar. Jag tar inte åt mig nämnvärt, för jag är ju en tant, men det säger något om var kvinnofrågan befinner sig.”

Men har du inte givit vika för det här trycket nu när du skaffat dig en stylist? ”Vad sa du? Stylist? Hahaha – det var det dummaste jag har hört. Påstår folk det?”

Ja. ”Jag som till och med vägrade bli sminkad för Veckans Affärers omslagsfotografering… Men jag får väl ta det som en komplimang. Jag har alltid varit väldigt road av kläder, det är nog ett arv från min mamma som var väldigt modemedveten.”

Vad är ett bra mått på när vi är jämställda i Sverige? ”Att tala i siffertermer är svårt, det är lite för enkelt att säga 50-50 i alla sammanhang. Själv brukar jag dock definiera det som att den dag jag möter lika mycket töntiga, halvkorkade kvinnor i styrelserummen som jag möter män – då är vi jämställda. Och tro mig, dit är det en bit kvar.”

Vad tycker du om kvotering som metod för att öka kvinnors inflytande? ”Det är en form av kapitulation om man måste konkurrera med sitt kön istället för sin kompetens. Jag har arbetat med att tillsätta chefer i många år och vet hur viktigt det är att man inte gör det utifrån en kvot utan från kompetens. Det finns andra sätt att öka kvinnors makt.”

Vilka metoder förordar du? ”Det är viktigt för kvinnor att komma in i nätverk som påverkar. Inte bara de kvinnliga nätverken, för de blir lite av en egen värld och är inte alltid användbara i större sammanhang. Från företagens sida är det viktigt att ha metoder för att medvetet befordra och synliggöra kvinnor. Till exempel genom att det alltid ska finnas kvinnliga kandidater på listorna vid chefstillsättning och uttagningar till utbildnings- och påläggskalvsprogram.”

Meningarna går isär om vilken nivå i företagen det är viktigaste att arbeta på – högt upp eller från botten för att vidga rekryteringsbasen. Vad anser du? ”Jag är själv långvägare och tycker att man ska ge kvinnor chans att vandra vägen upp. Det är visserligen viktigt med kvinnor i styrelserna, men det är en separat fråga. Den verkliga makten över, och hindren för, kvinnors karriär finns ute i det dagliga arbetet. Man måste jobba med att ändra attityder på en bredare front än i den absoluta toppen.”

Hur gör man det? ”Man måste börja tala om att även män har något att vinna på ett jämställt yrkesliv. Jag har hur många gånger som helst suttit i olika kommittéer där män pratat vitt och brett om hur viktig jämställdhet är för kvinnor, men de har aldrig gjort kopplingen till sig själva. De skulle ha mycket att vinna på det; kunna vara hemma med sina barn, fylla sitt liv med annat än arbete och även skaffa sig en identitet förutom i egenskap av yrkespersoner – de skulle kunna bli lite helare som människor helt enkelt.”

Marcus Wallenberg blev utsedd till årets gubbe mot strömmen. Vilken man tycker du har gjort en insats för jämställdhet under året? ”Ja, finns det någon…? Jag får väl säga Lars-Erik Pettersson (ordförande i Telia, reds anm.) för modet att tillsätta mig. Han är en professionellt orienterad person och det är det absolut bästa en kvinna kan möta. Att ha en chef som gör saker ’för kvinnors skull’, eller som omger sig med politiskt korrekta klyschor, är däremot direkt farligt. Då är man hela tiden utelämnad till om det kommer en ny trend som plötsligt är viktigare.”