Inne med politiska paroller

Glöm stråhatten från Baldessarini och väskan från Palmgrens. Politik är sommarens hetaste accessoar. Med ett politiskt statement blir man Någon – på stranden utanför Visby, i kön in till Swedish Open i Båstad eller i segelbåten på väg ut till Sandhamn. Shoppingoraklen Ebba von Sydow och Martina Bonnier kan rada upp hur mycket prylar som helst, men supervalårets sanning är att det är med politiska paroller man prickar in stilen.

Det räcker med några tvärsäkra ord för att du ska vara inne. Ett kategoriskt omdöme om hur kass den svenska skolan har blivit. En sarkastisk kommentar om vinstuttag i välfärden. Eller några väl valda slagord om att näe, vi ska inte ha några rasister på våra gator.

Den politiska accessoaren är i princip gratis och kräver ingen större arbetsinsats. Det är bara att lyssna till sitt hjärta och gå på magkänslan. Egentligen är det väldigt bekvämt. För den som röstar med hjärtat krävs ingen djupare politisk analys. Om inte förr så stod det klart när en knapp majoritet av Sveriges befolkning gick man ur huse för att delta i EU-valet. Ja, ni kanske minns? Vi valde representanter till Europaparlamentet, det där tandlösa köttberget på 766 ledamöter som flyttar mellan Brüssel, Strasbourg och Luxemburg och vars främsta funktion är att vara rundningsmärke åt ministerrådet och kommissionen. De stora segrarna i EU-valet var hjärtat och magkänslan.

Nu är EU-val och riksdagsval två vitt skilda företeelser. Det säger i alla fall statsvetarna, analytikerna och de andra förståsigpåarna. Men vårens accesoar-trend ser ut att hålla i sig över sommaren och in på hösten. Över 8 procent av väljarna kommer rösta med hjärtat på en gammal rasist i Dressmann-kostym eftersom deras inre kompass tydligt och klart pekar mot att roten till allt ont är att vi i Sverige tar emot för många flyktingar. Ytterligare några hundra tusen svenskar litar till sin magtrakt när de vill se ett parti utan partiprogram ta itu med orättvisorna i världens mest jämställda samhälle.

Att rösta med hjärtat har blivit det finaste man kan göra just nu. Men jag vet i fan. Ju mer jag lyssnar till mitt hjärta desto mer övertygad blir jag om att jag borde lyssna mer till min hjärna.

Politik är nämligen så mycket mer än en känsla. Politik är blodigt allvar.

Politik är att vilja sa en gång Olof Palme. Det stämmer, fast bara till viss del. Viljan är i första hand relevant för dem vi väljer, alltså politikerna. De som representerar måste vilja. För politiker som inte vill faller väljarnas dom tungt. Fråga Fredrik Reinfeldt. För oss väljare ser definitionen av politik annorlunda ut. För oss borde politik vara att göra sin hemläxa. Att sätta sig ner och åtminstone försöka se de komplicerade orsakssambanden.

Politik är hett i sommar, politik är rätt. Om inte annat så märks det i medierna. Där har nöjesreportrarna blivit ledarskribenter, PR-konsulterna politiska analytiker och statsvetarna proffstyckare. Det rapporteras politik med samma frenesi som det tidigare analyserades dokusåpor och fotbollsmatcher. Problemet är bara att nivån är den samma. Den som efterfrågar en djupare diskussion är hopplöst förvisad till tidsödande självstudier. Och de stackars väljare som varken vet vad de känner eller tycker får vackert nöja sig med ett partitest på nätet.

Visst är det positivt och rentav upplyftande att intresset för politik är så stort. Men politik får inte bli för enkelt. Politiken är allvarlig och komplicerad. Om din magkänsla eller din hjärtas röst påstår något annat så ljuger den. Sådeså.