Ingen affär utan staten

Ibland granskar media inkasso- och kreditföretag som Hoist Finance, Collector, Svea Ekonomi och vad de nu heter. Programmen och artiklarna har nästan alltid fokus på bolagens utlåning. Om den kan man tycka mycket. Räntorna är ofta 20–30 procent på blancokrediter och avbetalningsköp, fast bolagen har en poäng när de hävdar att de tillför samhällsnytta genom att de förser människor som inte får låna pengar i vanliga banker med kredit. Visst skorrar det lite skenheligt, men i en marknadsekonomi går det inte att göra mycket åt saken. Den bygger på att människor och företag är fria att ingå överenskommelser, även såna som framstår som oförmånliga för ena parten.

Mer sällan talas om hur kreditföretagen finansierar sig. Av reportaget på sid 14 framgår att det till stor och snabbt växande del handlar om inlåning från allmänheten. Den skyddas av den insättningsgaranti som staten organiserar via Riksgälden. Det innebär att bolagen för närvarande betalar omkring 1,5 procent för stora delar av sin finansiering – en omöjlighet utan garantin.

Är det något fel med det? Bolagen betalar ju avgift för garantin. Jo, men den speglar bara i begränsad omfattning den relativt höga risk som finns i tillgångarna, alltså kreditstockarna. Vad händer när, till exempel, en bostadsbubbla spricker, tillgångspriserna rasar och arbetslösheten skenar? En hypotes är att kreditbolagen faller som käglor, ungefär som finansbolagen i början av 1990-talet. Spararna får sina pengar från garantin, men kommer de inbetalningar som görs i dag vara tillräckliga? Jag är inte så säker på det.

Och nu köar kreditbolagen till börsen. Hoist noterades förra veckan. Fast den som köper aktier har ingen garanti om det smäller. Då är det nog bättre att ha pengarna på ett sparkonto. Med insättningsskydd, förstås.

Nästa tidning

Affärsvärlden kommer inte ut nästa vecka på grund av påskhelgen. Onsdag den 15 april kommer nästa nummer i brevlådan. Fram till dess följer du oss på nätet, där vi har ­öppet som vanligt.