Inflationen seglar upp

För bara ett halvår sedan var superkonjunkturen på allas läppar. Numera talas det mer om subprime-kris. Förtroendet för världsekonomin i allmänhet och USA i synnerhet har fått sig en törn. Det är ett exempel så gott som något på att det är mycket svårt att spå den ekonomiska utvecklingen även på ganska kort sikt. Ändå måste vi försöka.

Givetvis kommer den åtstramning som skett på finansmarknaderna sedan sommaren att fortsätta prägla verkligheten. De räntor som hushåll och företag ska betala kan mycket väl fortsätta att stiga trots räntesänkningar i flera länder. I USA är det här extra tydligt och det andades panik när president Bush frös räntorna för hushåll som hamnat i ekonomisk knipa på grund av räntan. Det är dessutom endast en mycket liten del av hushållen som påverkas av åtgärderna. Därför är det säkrast att räkna med att den amerikanska bostadsmarknaden blir fortsatt trög och blir en kvarnsten för den amerikanska ekonomin även under nästa år.

En ljuspunkt är att det är amerikanskt presidentval 2008. Historiskt skjuter tillväxten fart under valår. Det finns dock undantag från regeln och senast det hände var när Jimmy Carter förlorade mot Ronald Reagan i valet 1980. Den här gången kan vi nog räkna med att republikanerna kommer att försöka stötta ekonomin med alla tillgängliga medel för att ha en chans att behålla presidentposten. Problemet är att det mesta talar för att den snabba förstärkning av den amerikanska budgeten som vi sett under senare år sannolikt har toppat och att underskotten åter kommer att öka. Flera av presidentens skattesänkningar har också varit temporära och man måste först skaka fram pengar för att permanenta dessa. Utvecklingen för de amerikanska statsfinanserna kommer att ha en stor påverkan på såväl de långa räntorna, dollarn som på utgången i presidentvalet.

En förhoppning som många har är att tillväxten i länder som Kina, Indien, Ryssland och Brasilien ska hålla uppe farten och bidra till en fortsatt hygglig tillväxt i världsekonomin. Det finns goda skäl att tro på detta men en ordentlig inbromsning i USA skulle givetvis förändra bilden radikalt. För trots allt är det USA som är den stora motorn i världsekonomin. Ett annat orosmoment är den finansiella bubbla som byggts upp i Kina och som riskerar att spricka när som helst. Ett högst troligt scenario är att den kinesiska ledningen kommer att göra sitt yttersta för att undvika finansiell turbulens och för att hålla upp tillväxten i alla fall fram till OS i Peking. Men när den uppvisningen är över är det sannolikt dags att dra åt tumskruvarna ordentligt. Eller så är det kanske så att många redan drar slutsatsen att OS i Peking markerar en sorts slutpunkt på det kinesiska tillväxtundret och att vi får en korrigering av den orsaken.

Här i Europa har ju tillväxten tuggat på i ganska hygglig takt (se föregående artikel) och även om det finns oroshärdar även här är de inte av alls samma magnitud som på andra håll i världen. Det som rönt mest intresse, och även skapat oro, är den kraftiga förstärkningen av euron. Hittills har den europeiska exportindustrin varit förvånande motståndskraftig, men vi närmar oss en smärtgräns och mycket talar för att euron riskerar att stärkas ytterligare. Ett skäl till detta är att dess attraktionskraft som reservvaluta ökar i takt med att dollarn tappar mark. Den trenden kommer sannolikt att fortsätta i än snabbare takt under nästa år. Inte minst för att allt fler centralbanker strävar efter att diversifiera sina valutareserver genom att minska sina innehav i amerikanska dollar. Dessutom är allt fler av oljeländerna beredda att släppa sin koppling till dollarn. Så det blir en hård kamp för den europeiska centralbanken (ECB) att hålla euroförstärkningen i schack, och därför blir det nog inga fler räntehöjningar, snarare en och annan räntesänkning.

i Sverige har BNP-tillväxten börjat minska och bostadspriserna dämpas. Det räcker för att Riksbanken ska vila på hanen. Problemet är att inflationen samtidigt är på uppgång när allt fler branscher känner sig tvingade till eller har möjlighet att höja priserna. Så under våren kommer inflationen att krypa uppåt 3 procent och Riksbanken bli orolig. För om det skulle visa sig att den finansiella oron dämpas och USA fortsätter att växa i hygglig takt, så kommer banken upptäcka att den ligger långt efter när det gäller behovet av att strama åt. Inte minst för att den svenska arbetsmarknaden är fortsatt glödhet och allt fler branscher skriker efter personal. Men grundtipset är trots allt att räntorna kommer att ligga lägre om ett år.

Någon allvarlig svensk lågkonjunktur ska vi inte behöva vänta oss även om det alltid blir lite panik i Sverige när exportindustrin tappar fart. Regeringen har gott om resurser för att hålla uppe den inhemska efterfrågan, om den bara törs överge tanken på att Sverige måste spara alltmer i ladorna inför framtiden. Det finns egentligen utrymme för rejäla skattesänkningar och det vore nog välkommet under 2008.