Inflationen – ett odjur i två skepnader

I förra höstens reportage i Affärsvärlden om inflationsutsikterna (nummer 44) tillfrågades ett antal meriterade ekonomer hur de såg på inflationen. En majoritet av ekonomerna trodde då att inflationsuppgången var tillfällig. Men med Rysslands invasion av Ukraina, som pressar upp energi- och matpriser, och fortsatta handelsstörningar till följd av pandemin, ser inflationen ut att stanna. Ihållande hög inflation var något den brittiska professorn Charles Goodhart varnade för redan i höstreportaget – långt innan kriget startade och pandemin fått ny fart i Kina.

Inflationen i USA har nu nått sin högsta nivå på fyra decennier när den i mars uppmättes till 8,5%. Samtidigt är arbetsmarknaden glödhet med en arbetslöshet som gått under 4%. Federal Reserve har redan hunnit höja styrräntan två gånger under 2022 och flaggat för fler räntehöjningar. Tanken om en ”mjuklandning” av den amerikanska ekonomin ser alltmer avlägsen ut och de amerikanska börserna har handlats ned rejält. President Joe Biden lyfte nyligen fram att inflationsbekämpning är den absolut högst prioriterade ekonomiska frågan i USA för närvarande.

ECB inte upp ur startblocken ännu

En av förra höstens paneldeltagare, den danske ekonomiprofessorn Jesper Rangvid, poängterar i en nyligen publicerad analys att inflationsuppgången som världen nu upplever är lika uttalad som under 1970-talet. Men den här gången är det Europa, inte USA, som ligger efter. Trots en snabb inflationsuppgång som inte ser ut att ha peakat, har ECB ännu inte höjt styrräntorna. ECB-chefen Christine Lagarde har sagt att USA och Europa möter ”different beasts”, olika inflationsspöken, som en motivering till varför ECB ännu inte höjt räntorna. Där en stor del av inflationen i Europa, omkring 50%, beror på ökade energipriser som hon menar att en räntehöjning inte kan göra så mycket åt.

I traditionella ”låginflationsländer” i Europa som exempelvis Nederländerna noteras nu tvåsiffriga prisökningstal och i Tyskland mullrar de normalt resonabla fackföreningarna och kräver höga löneökningar. Tyska Bundesbanks chef gick nyligen ut, på tvärs mot ECB-chefen, och varnade för att vänta med att strama åt penningpolitiken. Han menar att inaktivitet riskerar att leda till större, mer smärtsamma räntehöjningar längre fram, som riskerar att starta en debatt om ökad politisk styrning av centralbankerna.

Lugnet före stormen i Sverige?

Inflationen uppgick till 6,1% i mars i Sverige, den högsta inflationstakten på över trettio är, och marknaden har kraftigt uppreviderat sina prognoser över inflationen i år (se graf nedan). Marknaden tror nu att inflation kommer landa på runt 5%. Det är mer än en fördubbling från bedömningen som gjordes i januari i år.

Riksbanken bytte plötsligt fot i april, när den första höjningen i den här räntehöjningscykel genomfördes. Riksbanken flaggar nu för att det kan krävas tio räntehöjningar för att få bukt med inflationen. Stefan Ingves har uttalat i media att han börjar oroa sig över bredden av inflationsuppgången. Det som från början var en ganska begränsad inflationsuppgång relaterad till energi har nu spritt sig till fler varor och tjänster – ett klassiskt tecken på en bred inflationsuppgång. Från detaljhandeln kommer signaler om framtida kraftigt höjda priser på livsmedel till sommaren när priset på spannmål skjutit i höjden till följd av kriget och bristen på konstgödsel blivit stor.

Inflationshål i kommunbudgetarna

Nu börjar även kommunerna knorra över inflationen. Trots att skatteintäkterna förväntas öka med 20 miljarder nästa år, gröper inflationen hål i kommunbudgetarna när skillnaderna mellan nominella och reala siffror blir stor, som den blir när inflationen tar fart. Enligt en sammanställning av tidningen Dagens Samhälle kan den ökade inflationen komma att kosta kommunerna upp till 15 – 20 miljarder under nästa år.

För första gången sedan 1992 förväntas reallönerna i Sverige i år minska och risken är stor att inflationen spiller över på lönebildningen. LO:s chefekonom lovade nyligen i en intervju med Svenska Dagbladet att inte kräva orealistiska lönekrav men säger samtidigt att det förutsätter att Riksbanken inte höjer räntorna. Dagen efter intervjun höjde Riksbanken räntan.

Arbetslösheten biter sig fast i Sverige, över 7%, dubbelt så hög som i grannländerna Norge och Danmark. Trots den höga arbetslösheten har företagen svårt att hitta kvalificerad arbetskraft. Det är upplagt för en fartfylld ekonomisk sommar och höst. Och då har vi inte ens berört något om den förväntade utvecklingen på bostads- och fastighetsmarknaden och att det är ett förestående riksdagsval där de politiska partierna redan nu börjat övertrumfa varandra med dyra ekonomiska löften.