Imponerande mycket i Borgs första budget

Nu har Alliansen presenterat sin första budget. Det imponerar hur många förslag som partierna faktiskt lyckats få med trots den korta tid den nya regeringen haft till sitt förfogande. Sänkta skatter med cirka 35 miljarder kronor i form av ett jobbavdrag är det allra viktigaste. Att finansieringen sedan inte ser glasklar ut kan man ha överseende med en sådan här dag.

Det ska dock konstateras att den nya regeringen faktiskt har kommit till ett dukat bord. En hel del av reformerna som utlovas betalas med att överskottet i de offentliga utgifterna minskar betydligt – från nära tre till lite drygt två procent av BNP. I kronor räknat rör det sig om motsvarande 15-20 miljarder. Så en hel del av reformerna finansieras i princip “gratis”. Därför ska man kanske heller inte förvånas över att den nya finansministern Anders Borg hade en hel del gott att säga om den förra statsministern Göran Persson när budgeten presenterades.

Och det är över huvud taget de offentliga finanserna som borde röna störst intresse när budgeten ska analyseras. Alliansen konstaterar att finanserna är goda i såväl kommuner som stat och den nya regeringen planerar dessutom att sälja statliga företag för 50 miljarder per år. Det skulle, enligt alliansens egna beräkningar, betyda att Sveriges offentliga bruttoskuld skulle landa på 33 procent av BNP år 2009 (i dag 46 procent).

Det är en internationellt sett extremt låg siffra och så låg bruttoskuld har Sverige inte haft sedan sötebrödsdagarna på 1960-talet. Någon nettoskuld har inte funnits på flera år. När den insikten så sakteliga rullas ut så kommer det också att betyda att alliansen får betydligt större utrymme för att genomföra och finansiera betydligt radikalare förslag än vad som har skett i den här budgeten.

En nyckelmening i regeringens finansplan är:

“Varje generation har ett moraliskt ansvar att inte skjuta en nettoskuld till framtida generationer.”

Affärsvärldens tolkning är som följer: Eftersom 50-, 60- och 70-talisterna har stått för större delen av budgetsaneringen efter 30- och 40-talisternas extravaganser på 1970- och 1980-talen så är det dags för de här generationerna att skörda. Dock inte förrän den sista dusören utbetalas till 40-talisterna i form av slopad förmögenhets- och fastighetsskatt.

Men införandet av ett jobbavdrag är ändå ett steg på vägen. Att det nu ska löna sig mer att arbeta är ju egentligen den stora strukturreform som alliansen presenterar. I den riktningen pekar förvärvsavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter för företag som anställer unga och minskade skatter för dem som jobbar efter 65 års ålder. För att på sikt göra det generationsneutralt så förutsätter det i sin tur att pensionärer får betala mer för välfärdstjänsterna medan den arbetande generationen får mer lön för mödan. Sänks överskottsmålet i de offentliga finanserna så behöver det inte bli så ekonomiskt smärtsamt för pensionärerna, i alla fall inte på kort sikt.

Hur det här ska se ut i realiteten kommer att bli en mycket stor stötesten för den nya regeringen under de kommande åren. Inte minst lär kristdemokraterna med den ekonomiska oskulden Mats Odell i spetsen ha synpunkter på den typen av reformer.

Återstår att se hur en betydligt mer erfaren och kunnig ekonom som Anders Borg klarar att förklara de ekonomiska realiteterna.
Om han lyckas så kommer det sannolikt att betyda att alliansen – givet en god ekonomisk utveckling – faktiskt kan genomföra betydligt radikalare ekonomiska reformer framöver.

Dock är det lite tveksamt hur alliansen räknar när det gäller effekterna av de kraftiga neddragningar av arbetsmarknadspolitiska åtgärder (-52 000 personer) som presenteras i budgeten. Att en stor del av de personer som i dag befinner sig i åtgärder faktiskt skulle vara efterfrågade på arbetsmarknaden är troligen en grov felsyn även om regeringen räknar med att arbetsmarknaden växer i god takt de kommande åren.

En del tecken pekar tvärtom på att arbetsmarknaden kommer att bli betydligt mer pressad än alliansen förutser. Det betyder att nästa års lönerörelse kan bli mycket mer orolig än regeringen förutser. Alliansens hopp står till att de extra pengar som sysselsatta får i och med veckans budget faktiskt räcker för att gjuta olja på vågorna. Affärsvärlden är inte riktigt lika säker.

______________________________________

Huspriserna faller – inte

Nu är det säkraste hösttecknet här – och det är faktiskt inte att bladen faller av träden.

I alla fall inte om man är ekonomiskt intresserad. För det allra säkraste hösttecknet är att det åter är dags att beskriva den svenska husmarknaden som stående inför en rejäl priskrasch. Och visst finns det statistik som stödjer höstens alla dysterkvistar. I alla fall om tolkningen görs på ett grovt felaktigt sätt. För den som är något så när bevandrad i statistik finns det dessbättre stora frågetecken kring den gängse tolkningen att bostadspriserna i Sverige numera sjunker.
Ett sådant skäl är säsongsmönstret.

Under hösten sjunker normalt priserna på såväl lägenheter som hus. De flesta bostadsprisserier som publiceras säsongsrensas inte. Det betyder att vi i stort sett alltid kommer att få se sjunkande priser när höststatistiken rullar in. Det är bara vid extrema prisuppgångar som det här mönstret bryts.

Men dysterkvistarna hämtar inte bara ammunitionen från säsongsmönstret. Att medianpriset på småhus sjunker är också mumma.

Det är bara ett stort problem med den statistiken och det är att den mäter hur mycket priset sjunker på den villa som i statistiska termer definieras som mittsiffran i en husprisserie. En mer rimlig tolkning av statistiken är helt enkelt att det säljs fler billigare/enklare villor i Sverige i dag. Att den ekonomiska uppgången äntligen nått utanför storstadsområdena är den troliga förklaringen till att medianpriset sjunker.

Några som gått på myten om sjunkande bostadspriser är Riksbanken. Det nämndes till och med av den nya Riksbankschefen i ett tal i förra veckan. Vi på Affärsvärlden blir rent ut sagt oroliga över hur det står till med den statistiska kompetensen på Riksbanken. Å andra sidan kanske det betyder att räntehöjningarna inte går lika snabbt som förmodat.

Men nu när förmögenhetsskatt och fastighetsskatt ska sänkas – samtidigt som svensk ekonomi går som tåget – borde egentligen de som tror på fallande bostadspriser tänka om. Men vi är för den skull inte särskilt oroliga. För vi är säkra på att vi syns redan nästa höst! Och håll ut för guds skull. Någon gång kommer ni säkert att få rätt (kanske).