IMF: High yield-obligationsmarknaden kan vara övervärderad

Internationella valutafonden IMF är nu “vaksamma men ej alarmerade” över de stabilitetsrisker man ser på “vissa marknader” där låga räntenivåer lett till ökat risktagande i jakten på avkastning.

Det uppger José Viñals på fredagskvällen, rapporterar Dow Jones Newswires.

“Som en följd har tillgångspriserna på vissa marknader blivit ansträngda (‘stretched’), vilket utmynnat i att kreditrisken felprissätts i vissa sektorer”, säger IMF-direktören och varnar för ökad sårbarhet i dessa marknader framöver:

“En återkomst för riskaversion skulle kunna utlösa en snabb återkomst för volatiliteten, vilket potentiellt kan leda till skarpa tillgångspriskorrektioner och överdrivna utflöden ur risktillgångar.”

Viñals belyser hur upplåningskostnaderna som exempelvis amerikanska bolag möter på obligationsmarknaden nu nått samma låga nivåer som senast sågs innan den globala finanskrisens utbrott. Och vad som särskilt oroar Viñals i sammanhanget är att kreditriskspreaden för high yield minskar trots att skuldsättningen i bolagen ser “betydande” ökningar.

Kring tillväxtländers företagsobligationsmarknader säger Viñals att IMF ser risker om upplåningskostnaderna skulle börja öka i snabbare takt än vad marknaden i nuläget förväntar sig – exempelvis vid kapitalflykt bland utländska investerare. Han varnar institutionella investerare att jakten på avkastning på dessa obligationsmarknader lett till att man inte längre “nödvändigtvis prisar in försämrade tillväxtutsikter”.

För att obligationer ska räknas till high yield (eller den mindre smickrande benämningen skräpobligationer/”junk bonds”) ska de förenklat ha långfristiga kreditbetyg hos kreditratingföretagen på lägre än investment grade-nivå. Det innebär exempelvis lägre än betygsnivån “BBB-” på Standard & Poor’s (S&P) samt Fitch betygsskalor, eller lägre än “Baa3” hos Moody’s.

Kreditbetygen hos de här kreditratingföretagen löper från högsta betygsnivån “AAA” hos S&P och Fitch respektive “Aaa” hos Moody’s hela vägen ned till en konstaterad betalningsinställelse (“D” hos S&P, “DDD/DD/D” hos Fitch och “C” hos Moody’s. Betalningsinställelse (“default”) innebär att utgivaren inte lyckats betala ränta eller återbetalning till obligationsinnehavarna i tid.

Kreditriskspreadar på företagsobligationer mäter ränteskillnaden i punkter (hundradels procentenheter) mellan en företagsobligation och en bedömt kreditriskfri obligation med samma löptid, alternativt samma duration. Att spreaden existerar beror förenklat på antagandet att högre bedömd risk ska kompenseras med högre förväntad avkastning. Spreadens nivå reflekterar marknadens bedömning av den utgivarspecifika kreditrisken relativt det “riskfria” alternativet.

Historiskt har sannolikheten för betalningsinställelse inom företagsobligationer statistiskt visat sig öka ju svagare kreditbetyg kreditföretagen har på en företagsobligationsutgivare, men förekomsten av betalningsinställelser pendlar också upp och ned över tiden (se exempelvis rapporten “2013 Annual Global Corporate Default Study And Rating Transitions” från S&P).