Icon Medialab: Icons asiatiska röra

Fler än en kritiker har under åren anklagat Icon Medialab för bristande trovärdighet. Bolaget har visserligen lyckats leva upp till några av sina ursprungliga löften, exempelvis att växa. Icon Medialab, som vid starten för fyra år sedan bestod av en handfull glada entreprenörer, har vuxit till ett företag med drygt 1.500 anställda på 20 kontor, eller “lab”, i 13 länder.

Men utfästelsen att vara lönsamt har inte hållits. De löpande förlusterna är fortfarande stora. I kombination med en komplicerad Asiensatsning samt Icongrundarnas märkliga affärer vid sidan av bolaget så har Icon svårt att övertyga sina belackare. Ur en vinkel är Icon den globala och världsklassiga konsulten inom digitala kommunikationslösningar. Men i ett annat perspektiv är Icon ett rörigt och svåranalyserat bolag, vilket heller inte gynnat aktien under den senaste tidens IT- ras på börsen.

Icon växer snabbast av de svenska internetkonsulterna (undantaget Framfab, exklusive förvärvet av Guide). Bolaget är fortfarande relativt litet, men vill växa med minst 200 procent både i år och nästa år. Tack vare sin internationalisering är Icon väl positionerat för att ta globala kontrakt. Enligt Icons VD Ulf Dahlsten har bolaget ett par kontrakt i hundramiljoner kronorsklassen.

För två veckor sedan köpte Icon den spanska internetkonsulten Nexus och nu hägrar en expansion på den heta USA-marknaden. I november köptes amerikanska Nicholson, och Icon har även ett kontor i San Francisco. Ulf Dahlsten vill inte uppge när företaget tar nästa steg på den amerikanska marknaden, men säger att det blir inom kort. Kanske sker det genom nya gemensamma projekt med bolagets amerikanska huvudägare, reklamjätten IPG, som Icon redan har ett visst samarbete med.

Icon vill också inta Asien. Men den asiatiska tillväxten sker via en märklig finansiell omväg. Här lägger Icon ut etableringsfasen på entreprenad.

Genom att betala med 900.000 egna Iconaktier kommer Icon att äga 22 procent av det nystartade Icon Medialab Asia. Övriga investerare är bland andra tre av de fyra “uriconerna”, Johan Staël von Holstein, Jesper Jos Olsson och Erik Wickström. Bland övriga investerare finns IPG och riskkapitalisten Kjell Spångbergs bolag Emerging Technology. Asienbolaget har alltså både kontanter och Iconaktier motsvarande drygt 700 miljoner kronor att köpa företag för.

Ändå är planen att det asiatiska bolaget på sikt ska helägas av Icon. Övertagandet som kan ske från och med efter ett års verksamhet är baserat på en komplicerad kedja köpoptioner. Dessutom har övriga ägare möjlighet att sälja sitt innehav i Asienbolaget efter 2,5 år. Men övertagandet förutsätter flera saker, exempelvis att Asienbolaget omsätter minst 10 miljoner US-dollar och att det går med vinst. Prislappen räknas fram genom en krånglig formel som delvis beror på kursen på Icon-aktien (se ruta).

Icon anger tre motiv till varför det inte gör Asiensatsningen på egen hand. Inget av argumenten känns dock helt övertygande.

Lika gärna dotterbolag

För det första skulle en satsning inom koncernen ta allt för mycket tid och resurser från ledningen eftersom denna, med Ulf Dahlsten i spetsen, har mycket att göra på andra marknader. Men detta gäller bara under Asienbolagets första verksamhetsår, därefter planerar Icon att ta in hela företaget. Dessutom har Icon redan idag en stor ägarandel. Frågan är om Asiensatsningen inte lika gärna kunde ske i ett dotterbolag med en självständig ledning, till exempel under Johan Staël von Holstein, som nu är ordförande för Asienbolaget.

Det andra motivet är Iconledningens ambition att visa vinst, åtminstone operativ lönsamhet. Detta handlar naturligtvis om kosmetik. Asiensatsningen kommer att ge stora initiala förluster, som vid en konsolidering skulle slå igenom i Icons resultat. Med den lösning som valts blir det tvärtom. Asienbolaget betalar Icon en royalty på 24 miljoner kronor första året, och därefter 8 miljoner per kvartal för rätten att använda Icons varumärke, databas och affärsmodeller. Intäkterna motverkas för Icons del endast av resultatandelen i Asienbolaget. Från aktiemarknaden brukar denna typ av internförsäljningar mötas av skepsis.

Icon har redan fått en del dålig uppmärksamhet för sina uppdrag åt Icongrundarnas närstående bolag, exempelvis Letsbuyit. Elva procent av Icons omsättning kommer från försäljning från sådana närstående bolag.

Dessutom accepterar aktiemarknaden förluster under uppbyggnadsfasen i ett tillväxtbolag, vilket Iconaktiens kursuppgång visar på. Om Icon i stället hade valt en Asienxpansion via ett dotterbolag, och sedan separatredovisat sin Asiensatsning, skulle aktiemarknaden lättare se hur den övriga verksamheten går.

Inte offentliggjort

Det tredje argumentet för att lägga Asiensatsningen utanför Icon är att minska risken. För visst kan satsningen gå fel, därför finns det ju villkor för hur köp- och säljoptionerna utnyttjas. Men ändå är det oklart vad som då händer. Enligt Ulf Dahlsten blir det förhandlingar mellan aktieägarna, men förutsättningarna är inte offentliggjorda.

Men genom att lägga Asiensatsningen på entreprenad avstår Icon också från en del av potentialen. Priset beräknas som 65 procent av Icons p/s-multipel, (börsvärdet i förhållande till bolagets omsättning), multiplicerat med Asienbolagets omsättning. Detta ger visserligen Icon en rabatt på 35 procent av den egna aktievärderingen. Men i utbyte mot mindre risk lämnar Icon ifrån sig en väsentlig del av uppsidan till bland andra grundarna, med Johan Staël von Holstein i spetsen.

Detta berör Icons största trovärdighetsproblem, jämfört med andra internetkonsulter. Icongrundarna som fram tills nyligen uppburit lön från bolaget har nämligen kanaliserat flera av sina idéer till sitt fristående venture capital-bolag Speedventures. Detta går stick i stäv mot vad många aktieägare tror att de betalar för i internetbolag, nämligen att få del av ledningspersonernas kreativitet och nya affärsidéer.

Att Icon först nu ska satsa på att bygga upp ett venture capital-bolag i egen regi tycks sent påkommet. Icon ska tillsammans med anställda och externa finansiärer satsa pengar på vad Speedventures gjort under ett par år.

Vilken roll har Staël von Holstein?

Hittills har informationen varit tunn om hur mycket Icon har ägt av Icongrundarnas tid och idéer. Allra märkligast har turerna varit kring Johan Staël von Holstein. I media har gått att läsa att Staël von Holstein, som uppbär titeln Chief Visionary Officer, slutade sin anställning på Icon vid årsskiftet. Han har dock behållit titeln eftersom han “fortfarande är engagerad i bolaget”, även om han inte får någon lön. Så sent som i mars sade Johan Staël von Holstein dessutom i en intervju i tidningen Vision att han tycker att han har kontroll över bolaget.

Även annat bidrar till dimman runt Icon, exempelvis den bristfälliga presentationen av bolagets aktiestock och optionsprogram. Eftersom bolaget kontinuerligt trycker nya aktier och har stora optionsprogram borde informationen om antalet utestående aktier och villkoren för de löpande optionsprogrammen uppdateras och hålls tillgängliga. Men det gör inte Icon, trots att bolaget är expert på interaktiva medier och har en hemsida där informationen borde finnas.

Ett exempel gäller huvudägaren IPG:s innehav. Det framgår av bokslutskommunikén att IPG hade knappt fem miljoner Iconaktier vid årsskiftet, vilket motsvarade 13 procent av bolagets totala antal aktier. I förra veckan publicerade Icon uppgifter om att IPG ökat sitt ägande till strax under 20 procent, 9 miljoner aktier, efter att ha löst en option på att teckna runt 800.000 aktier. När IPG förvärvat övriga fyra miljoner aktier har inte framgått. Även om amerikanska bolag inte känner till de svenska flaggningsreglerna borde Icon ha varit behjälpligt med detta.

Felaktiga nyckeltal

En hel del av förvirringen spiller också över på aktiemarknaden där flera nyckeltal som presenteras bland annat i de stora dagstidningarna baseras på det antal aktier som bolaget hade vid årsskiftet, 36 miljoner, istället för det verkliga antalet på 43 miljoner.

Icon har dessutom ett finansiellt problem. Icons anställda fakturerar mindre än konkurrenterna. Samtidigt rinner pengarna ur bolaget, förra året blev förlusten 114 miljoner kronor före goodwillavskrivningar och kassaflödet var minus 160 miljoner.

Men enligt ledningen ska Icon snart gå med vinst, åtminstone på operationell nivå.

“Vi har fyra kontor som har en marginal på över 30 procent. Jag tror att det skulle vara fullt möjligt med en långsiktig lönsamhet på över 15 procent”, säger Ulf Dahlsten.

Såvida inte det sker en katastrof innan. Icons potential, den geografiska täckningen och den snabba tillväxttakten, är också bolagets stora risk. Det är lätt att trampa snett, något som redan skett vid ett par tillfällen. Många snabbväxare med väsentligt mer standardiserade produkter än Icon har kollapsat till följd av växtvärk.