I vinnarhålet höger om Moderaterna

Otrohet är inget man normalt förknippar Kristdemokraterna med, men med Ebba Busch Thor som ny partiledare kan en beprövad relationssanning komma i öppen dag: att otrohet inte sällan piggar upp samlivet. Vilket torde gälla också gamla Allianspartier. Hon har redan uttalat sig kritiskt mot regeringen Reinfeldts företagarpolitik, och en annan KD-stjärna, Lars Adaktusson, har markerat att en ny partiledning inte behöver vara trogen decemberöverenskommelsen.

Otrohet är för övrigt inskrivet i de borgerliga väljarnas dna. På 1960-talet var FP den borgerliga jätten, sedan blev det Centern, så småningom Moderaterna. Men hur länge? Det hackar i opinionen, trots att ledarskiftet är på plats, möjligen beroende på att väljarna noterat avsaknaden av ny politik. Detta skapar ett utrymme för övriga borgerliga partier, inte minst för KD, som under Busch Thor nu kommer ut ur garderoben som ett tydligt högerparti, det vill säga med ett unikt erbjudande. Mittenväljarna får de andra slåss om.

I valet 1998 stödde nästan 12 procent KD, en siffra som antyder potentialen. Särskilt om den paras med en årsgammal undersökning från det värderingspejlande Som-institutet, i vilken människor blindtestades på sina partisympatier. Även där fick KD 12 procent, något som inte förvånar, givet att den konservativa polen i den så kallade gal/tan-dimensionen är så svagt representerad bland de nio större svenska partierna (FI här inräknat).

Gal/tan står för ”grön alternativ liberal” versus ”tradition-auktoritet-nationalism” och är en annan dimension än den klassiska vänster/höger-skalan. Att problematisera aborter, förespråka hårdare straff, samt förhålla sig positivt till vårt kristna arv är alla exempel på tan-perspektiv, där KD under Ebba Busch Thor av allt att döma skärper sin profil.

Redan år 2009 gjorde Göran Hägglund ett försök i den andan, när han talade om verklighetens folk: ”Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk. Med det menar jag inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest. Men dem hittar vänstern av någon anledning alltid något fel på.”

Busch Thor är nog inte främmande att ta upp den tråden. Hon är alltid mycket tydlig med att betona individens ansvar och motsätta sig statligt förmynderi. När de rödgröna nu sinsemellan träter om hur många fler pappamånader som ska införas i föräldraförsäkringen, säger KD i likhet med väljarna: Föräldrarna själva ska bestämma.

Även i invandringsfrågan anas en kantring högerut hos Busch Thor. Till exempel förespråkar hon betydligt fler tillfälliga uppehållstillstånd, och färre permanenta. Hon har starkt stöd av ungdomsförbundet, som varit mycket kritiskt mot den invandringspolitik Alliansen sydde ihop med Miljöpartiet. Vidare var hennes företrädare Göran Hägglund först ut av de borgerliga partiledarna att efter valet göra utspel i åtstramande anda. Kristdemokraterna är alltså det parti som för närvarande flirtar mest öppet med dels sverigedemokrater, dels de många moderater och LO-medlemmar som vill minska invandringen.

Förutom migrations- och integrationsfrågan är det enligt Som-institutet framför allt skolan och sjukvården som ökat i betydelse hos väljarna de senaste åren. Även här är KD väl positionerat, särskilt som Folkpartiet tappat den skolpolitiska ledartröjan samtidigt som utbildningsminister Gustav Fridolin är så latteliberalt queerkorrekt och flumpedagogisk att varje sunt tänkande människa vill återinföra rottingen på bara pin kiv.

Att Busch Thor tycks höggradigt intelligent och har mediekarisma förstärker bara intrycket att KD har något stort på gång. För Annie Lööf tog det några år innan hon fann en ideologisk röst som bar. Busch Thor verkar redan ha hittat sin.

Författare och debattör som medverkar i Affärsvärlden med en krönika varannan vecka.

Thatcher och nu Palin

Annie Lööf sa ju tidigt att hon hade nyliberala Margaret Thatcher som politisk idol, medan Ebba Busch Thor år 2008 uttryckte entusiasm över den republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin, starkt värdekonservativ. En frisk fläkt av ideologi tycks dra över svensk borgerlighet, så länge kvävd av Reinfeldt och Borgs tunga våta filt. Som politisk skribent anar jag vår i luften!