I väntan på bättre tider

Liknelser med turbomatning tillhör inte vanligheterna för den som talar om ekonomisk tillväxt men är det någon del av tillväxten som ska räknas dit, på både kort och lång sikt, är det investeringarna. De senaste åren har det varit snålt med den varan i Sverige och det mesta talar för att det här året blir lika tunt.

Investeringarna under fjolåret blev betydligt lägre än de flesta bedömare hade räknat med. I stället för en väntad investeringsuppgång på fem procent sjönk investeringarna med cirka två procent. Det var tredje året i rad som investeringsnivån i Sverige sjönk.

Efter prognosmissen om investeringarna har de flesta bedömare klokt nog skruvat ner förväntningarna rejält även på det här året. Men trots allt väntar sig de flesta en uppgång med några procent. Men det kan bli kärvt att nå upp också till dessa försiktiga prognoser.
Förklaringarna är flera.

– Lokalmarknaden dras med fortsatt stora vakanser. Nya kontor behövs inte.

– Allt fattigare kommuner drar ner på sina investeringar.

– Industriföretagen fortsätter att gneta sig till högre vinster.

– De stora infrastruktursatsningar som regeringen nyligen presenterade är spridda över många år och det tar tid innan de får effekt.

Den som nöjer sig med att lyssna på byggföretagens bedömningar, som de presenteras i konjunkturbarometern, inser att fallet i bygginvesteringarna mycket väl kan bli tvåsiffrigt.
Nära hälften av företagen tror att byggmarknaden ska försämras ytterligare under det här året.
Tittar man på historiska siffror så betyder det vi nu ser det värsta läget sedan krisen i början av 1990-talet. Sämst utveckling väntar branschen för lokalbyggande.

Marknaden för nybyggandet av kommersiella lokaler är för närvarande i princip död. Under tredje kvartalet i fjol beviljades bygglov för lokalbyggande på sammanlagt 9 000 kvadratmeter, att jämföra med bygglov på omkring 320 000 kvadratmeter under tredje kvartalet 2001 när lokalbyggandet hade sin senaste topp. Här kommer sannolikt årets nedgång att bli tvåsiffrig.

Svaga finanser i kommunerna
I stor sett lika illa ser det ut för kommunalt byggande. Svaga kommunala finanser sätter stopp för investeringsvolymerna.

En liten gnutta ljus finns på bostadsmarknaden där förutsättningarna för ett ökat byggande ser bättre ut. Det beror mest på den låga räntan. Hoppet om ökat bostadsbyggande står till att småhusbyggandet fortsätter att öka, och till det kan sänkta räntor bidra ytterligare. Men något mer än någon procents uppgång kan man nog inte räkna med i det här arbetsmarknadsläget.

Kraftigt stigande arbetslöshet brukar inte vara den rätta förutsättningen när hushållen ska besluta om sin största investering.

Infrastrukturprojekten som presenterades av regeringen kommer att bidra till ökade investeringar. Frågan är bara när. Det finns fortfarande stora frågetecken kring finansieringen, och det återstår att göra en miljöprövning för de mest spektakulära projekten.

Peter Stoltz, Sveriges byggindustrier, uttrycker det så här:

– Näringsdepartementet pressar nog på för att skynda på projekten. Men till slut brukar de hamna på miljödepartementets bord.

Ett mindre kontroversiellt sätt att snabbt få fart på byggandet vore att återinföra ROT-avdragen för reparationer och ombyggnader. Troligen kommer ett sådant förslag i vårpropositionen, främst för att byggarbetslösheten ökat och nådde dryga 15 procent i december.

Men för att den totala investeringsökningen ska nå över nollstrecket krävs att industrins och det övriga näringslivets maskininvesteringar ökar rejält. Här beror det mesta på hur konjunkturen kommer att utvecklas framöver. Normalt sett är det här den mest lättrörliga investeringsposten. En starkare krona eller ett bakslag i den internationella konjunkturbilden kan snabbt ändra bilden av det som för tillfället ser ut att bli en måttlig investeringsuppgång.

Sammantaget är det svårt att se en investeringsökning som äntligen lyckas pressa sig över nollstrecket.