”Bolaget värderas under sin kassa”

Du var fondförvaltare på Case Kapitalförvaltning i sex år, men återfinns numera på Quesada där du förvaltar två fonder, bland annat en Sverigefond.

– Ja, jag började på Quesada i november i fjol. När min vän Mats Lindblom frågade om jag ville komma hit kunde jag inte tacka nej. Vid min höga ålder kan det vara roligt att byta jobb. Jag är 60 år nu, så jag tillhör en riskgrupp.

Vad gäller coronaviruset och covid-19 menar du?

– På alla möjliga sätt tillhör jag en riskgrupp.

Men du hade inte varit så länge på det nya jobbet förrän vi fick en börskrasch.

– Nej, det stämmer. Det här är väl den, på sitt sätt, femte börskraschen för min del. Den första var 1987, den andra 1991, den tredje it-kraschen vid millennieskiftet, sedan var det finanskrisen 2008, och nu detta.

Vad har du i huvudsak lärt dig efter alla kriser?

– Hur mörkt det än ser ut att vara så löser vi alla problem till slut. Men just när man är mitt i krisen så kan det kännas fruktansvärt och hopplöst. Och veckan började i USA med den näst största nedgången någonsin på drygt 11 procent. Jag kommer aldrig att glömma 1987 när börsen föll med 22,9 procent. Vi satt och tittade på skärmen, och såg hur indexet rullade, det såg ut som på gamla bensinpumpar, när siffrorna bara snurrade. Då var jag på mitt första jobb, en liten firma på Stureplan som precis hade startat. Jag sov inte på tre dygn och handlade aktier på börsen till fallande priser. Det var ju också ett helt manuellt arbete med papper och penna, så det var faktiskt både fysiskt och mentalt jobbigt. Kunderna var också fruktansvärt oroliga. På den tiden hade flera belånat sina värdepapper, vilket innebar att vi fick tvångssälja aktier. Det där har vi inte på samma sätt i dag. Samtidigt finns det mycket mer komplicerade instrument i dag. Vi har ju en derivatmarknad som är gigantisk, något som vi finansiella akrobater har låtit tillverka. Men när paniken kommer, är beteendet detsamma, det ser ut som en gnuflock som springer över branten allihop och dör.

Hur har du hanterat den här nedgången i fonden?

– På gott och ont finns det fondbestämmelser och det är ju tur att det finns regler. En aktiefond är long only, jag får inte sälja alla aktier för jag tror att det ska gå ner. Fonden får ha mellan noll och 10 procent i kassa, så min kassa har blivit högre nu. I Sverigefonden har jag inga fastighetsbolag, men det är svårt att veta vad man ska köpa. Jag har haft banker sedan i vintras, men frågan är om jag ska sälja dem nu, och vad skulle jag i så fall köpa i stället. Ica? Nej, de har monopolsituation, förvisso, men det där kommer att komma till vägs ände så småningom, och aktien har också blivit all­deles för högt värderad.

Har det varit stora utflöden i fonden?

– Det har blivit en del uttag eftersom människor blir väldigt oroliga. Men man kan välja börsen av olika skäl, och här tycker jag att sparekonomerna har gjort ett enastående långsiktigt arbete i att förklara att börsen handlar om långsiktigt sparande, det ska inte betraktas som en spekulation. De flesta förstår att det är risk med att ha pengarna på börsen, och har en viss andel på börsen, en viss andel i räntor och lite i sin bostad.

Du har varit känd för att vara contrarian.

– Jag måste vara försiktig eftersom jag förvaltar andra människors pengar. Vad gäller fastigheter så har jag hållit mig borta, för jag känner igen mig där, från 1980-talet; den som lånade mest försvann också när räntorna gick upp.

Du har haft Investor länge, liksom Saab och Veoneer.

– Ja, men nu står Veoneer som proxy för allt som är dåligt med bilbranschen. Bolaget värderas under sin kassa och det är ju ganska uppgivet. Där har jag fått göra avbön. Men marknaden har alltid rätt! En annan floskel från 1980-talet är: Så länge det finns en kurs kan aktien gå ner. Det går alltid att få ett pris, börsen är en väldigt likvid placering på det sättet.

Berätta mer om dina tankar kring Veoneer.

– Ja, de ska ju bygga ett nytt Autoliv fast med aktiv säkerhet. Veoneer är ett utvecklingsbolag och bränner mycket pengar, men de har samtidigt en stor kassa och med den burn rate Veoneer har nu så borde den kassan räcka. Eftersom den japanska konkurrenten körde i diket har Autoliv 50 procents marknadsandel inom passiv säkerhet och Veoneer cirka 25 procent av marknadsandelarna inom aktiv säkerhet, så det är knappast ett litet källarföretag vi pratar om. Men varför betalar man 65 kronor för aktien i dag när den värderades till 500 kronor när det var som mest hajpat? Det har jag svårt att svara på nu. Men marknaden har som sagt alltid rätt, i dag och i morgon.

Kan de bli uppköpta?

– När det har lugnat ner sig lite så kommer vi få se mycket bud på noterade bolag. Autoliv skulle ju kunna köpa tillbaka Veoneer. De vill ju inte ha någon Kinagubbe som ägare, det skulle bli lite som Ericsson och Huawei. Dessutom har EQT samlat ihop 150 miljarder i sin senaste fond och noterade bolag är det en tidig sommarrea på nu. Jag vågar inte säga när man når botten, men konstaterar att politikerna håller på med ett rejält självskadebeteende där vi exempelvis ser Frankrikes president Macron säga att det är krig fem gånger under bästa sändningstid.

Och folk hamstrar väldigt mycket toalettpapper?

– Ja, och vi bor i Sverige med stor inhemsk produktion. Om man ska hamstra någonting vore det väl italiensk salami. Men snälla! Paniken är fullständig! Och det har vi våra politiker att tacka för.

Du har kvar Investor i portföljen?

– Ja, och om man inte vet vad man ska köpa nu så kan man alltid köpa Investor, den aktien är ju billigare än någonsin, och är fortfarande det största innehavet hos mig, sett till portföljvikten. Investor står för 7 procent, sedan har jag några andra innehav, som ABB med runt 4 procent av kapitalet.

Saab är också ett innehav du har haft länge, varför faller bolaget i det här läget?

– Jag förstår faktiskt inte varför nedgången blir så stor, deras business är ju konjunkturokänslig, men det skulle ju kunna vara så att man befarar att exempelvis Brasilien eller något annat land inte kommer kunna betala. Eller så är det som jag ursprungligen trodde, att Saab faller på grund av hållbarhetsfrågor, det är för få stora förvaltare och institutioner som får lov att äga aktier i vapenindustrin. Jag misstänker att det är en stor aktör som har sålt nyligen i Saab, förmodligen en av AP-fonderna.

Georg ”Jojje” Norberg

Fondförvaltare: Quesada.

Förvaltar bland annat: Sverigefonden.

Förvaltat kapital: 250 miljoner kronor.

Utveckling sedan årsskiftet: -26 procent.