I andras händer

Länge trodde västerländska ledare att handel med Kina och kinesiskt deltagande i institutioner som WTO skulle få kineserna att spela enligt de västerländska handelsregler som satts upp efter andra världskriget. Kina skulle successivt utveckla sin marknadsekonomi, och när välståndet ökade skulle folkets krav på demokrati öka. Kina skulle bli som vi.

Så har det inte blivit. De senaste åren har Kinas auktoritära ledare Xi Jinping tvärtom stärkt sin makt, bland annat genom att ge sig själv rätten att förbli ledare så länge han vill. I förra veckan släppte amerikanska UD en rapport som beskrev Kinas interneringsläger för muslimer som de värsta övergreppen i sitt slag sedan 1930-talet. Och, inte minst, Kina har varit restriktiva med att släppa in västerlänningar på sin hemmamarknad, medan kineserna har kapat åt sig marknadsandelar i väst, inte sällan med hjälp av företag som fått stöd av staten.

Den kinesiska utvecklingen har fått västvärlden att reagera. Det började med Donald Trump som fokuserade på USA:s stora handelsunderskott gentemot Kina, och klargjorde att definitionen av frihandel var frihandel i båda riktningar. Resultatet blev ett handelskrig och tullar på 200 miljarder dollar. Om de inte enas riskerar det att trappas upp ytterligare.

USA har även stramat åt sina regler gentemot Kina. Redan tidigare hade landet möjlighet att stoppa främmande makt från att köpa bolag inom vissa sektorer. I november förra året utökades antalet sektorer till 27 stycken. Så sent som i januari i år satte The Committee on Foreign Investment in the United States, CFIUS, stopp för kinesiska Ant Financials köp av det amerikanska betaltjänstföretaget Moneygram.

Liknande regler infördes i Australien förhållandevis tidigt.

Européer var mer senfärdiga. Men 2016 antog EU en ny Kina-strategi. Den innebar att EU skulle ha ett gemensamt förhållningssätt till Kina, även om mycket fortfarande skulle vara upp till varje enskild nation att lagstifta om. Strategin kompletterades i mars i år.

Syftet med EU:s gemensamma politik är att behålla nära handelsförbindelser med Kina, men samtidigt utveckla en ekonomisk balans. Det talas om en level playing field, lika villkor.

Problemet för EU är att synen på Kina bland unionens länder är splittrad. Flera euroepiska länder har haft stor hjälp av kinesiskt kapital och vill därför inte riskera att försämra relationerna till Kina.

Andra länder har skärpt sina regler, bland annat Tyskland. Det var när den största kinesiska vitvarutillverkaren Midea år 2016 lade bud på robottillverkaren Kuka, en ABB-konkurrent, som tyska myndigheter reagerade. Tysklands dåvarande ekonomiminister Sigmar Gabriel sökte alternativa bud för att hindra att känsliga industridata hamnade i kinesiska händer.

Affären gick inte att stoppa, men Tyskland införde därefter nya, stramare regler. De som ville köpa mer än 25 procent av aktierna i tyska bolag inom branscherna försvar, teknik eller media skulle framöver behöva genomgå en särskild granskning, gjord av tyska myndigheter. Sedan dess har tyskarna stoppat ett kinesiskt bud på det högteknologiska bolaget Leifeld Metal Spinning och regeringen har motarbetet ett bud på elproducenten 50Hertz.

Förra året skärptes reglerna ytterligare. Tyskarna sänkte då gränsen för att ha möjlighet att agera till 10 procent.

Frankrike har sedan tidigare relativt strikta lagar mot utländska investeringar.

Men andra länder är klart mer välvilligt inställda till Kina. Italien och Grekland tillhör Kinas favoritdestinationer, men även Portugal och Tjeckien har tacksamt tagit emot kinesiskt kapital. Investeringarna leder inte bara till ökat välstånd i de respektive länderna. Många gånger innebär de också politiska närmanden. Tidningen The Economist skrev i höstas om hur kinesiska investeringar i Tjeckien resulterat i att den tjeckiska polisen slagit ner pro-Tibet-protester när Kinas ledare var på besök i landet, medan ledarna distanserade sig från Dalai Lama, som tidigare varit en välkommen gäst, när han var där samma år. Och när EU försökte enas om ett gemensamt förhållningssätt gentemot Kina var Tjeckien ett av de länder som satte sig på tvären.

***

Till skillnad från USA har EU försökt förhandla med Kina. Målet är att få fram ett avtal där Europa får verka i Kina på samma sätt som Kina får verka i Europa.

Hittills har Kina dragit stor nytta av den europeiska öppenheten. Det syns i statistiken. De kinesiska direktinvesteringarna är markant mycket lägre i USA än i Europa.

De kinesiska direktinvesteringarna i USA uppgick till 4,8 miljarder dollar förra året, en minskning med 83 procent. I Europa minskade de totala kinesiska direktinvesteringarna med 70 procent till 22,5 miljarder dollar 2018. Om man bortser från jätteförvärvet av schweiziska Syngenta så var minskningen 40 procent.

Sverige sticker ut åt andra hållet.

Mellan 2017 och 2018 ökade de kinesiska direktinvesteringarna i Sverige från 1,41 miljarder dollar till 4,05 miljarder dollar, en uppgång med 186 procent, enligt siffror från advokatfirman Baker & McKenzie och analysföretaget Rhodium Group. Geelys köp av aktier i AB Volvo var den enskilt största kinesiska direktinvesteringen och uppgick till 3,5 miljarder dollar. China General Nuclear Power Corporation investerade även stort i svenska kraftprojekt.

Den kinesiska aktiviteten i Sverige har fått politiker och affärsmän att reagera även här. För ett drygt år sedan varnade moderatledaren Ulf Kristersson och affärsmannen Jacob Wallenberg för ett alltför naivt förhållningssätt till Kina. Ett tecken på att den tidigare positiva inställningen till landet fått sig en törn.

Sverige har också sett över lagarna. I höstas lade den statliga utredaren Stefan Strömberg fram ett förslag med skärpta regler när det gäller utländska uppköp, utkontrakteringar (så kallad outsourcing), uthyrningar och annat. Reglerna ska gälla både för myndigheter och bolag som bedriver säkerhetskänslig verksamhet.

Men frågan är om det räcker. I näringslivet är rösterna delade.

Anders Fast är managing partner på advokatfirman Baker McKenzie och i grunden positiv till Kinas höga aktivitet i Sverige.

– Jag tycker inte att det är ett problem. Jag tycker överlag att kinesiska ägare har blivit mer professionella. Det är klart att den kinesiska staten har viss kontroll, men det är ett stort land med bra lösningar på många problem. De hade länge ett rykte om sig att göra dåliga investeringar, men det är borta, säger han.

Han tycker att Sverige ska vårda sina handelsförbindelser med Kina.

– Sverige har en tradition av öppenhet, som vi bör värna om. Jag är inte så mycket för handels- och investerarrestriktioner. Man ska aldrig bli naiv. Man ska se till att regler och lagar är moderna. Men lösningen är inte att införa handelsrestriktioner, säger han.

Sophie Nachemson-Ekwall, som forskar på ägarfrågor, är mer tveksam. Hon talar om lika spelregler.

– Ordet är reciprocitet. Om Kina ska kunna köpa ett svenskt företag ska ett svenskt kunna köpa ett kinesiskt. Så enkelt är det. Kina har haft speciella handelsförmåner hos WTO, och inte gått mot den öppenhet som förväntats i takt med högre välstånd. De har i stället missbrukat sina särregler och det måste vi göra något åt, säger hon.

Hon anser att man måste vara försiktig med immateriella rättigheter. Och det är rätt att vi framöver ska kunna stoppa förvärv inom vissa sektorer.

– Sen har du den tredje faktorn. Att vi måste ställa oss frågan om vi alls vill göra oss beroende av Kina. Skyddsregler för vissa sektorer behövs. Men vi måste också fundera på om det är okej att Kina köper och investerar hur mycket som helst. Vi måste kanske fundera igenom hur vi uppmuntrar inhemsk långsiktigt kapital också? Volvo och västkustens beroende av Kina borde vara en väckarklocka.

För Sveriges del är förhållningssättet gentemot Kina ingen enkel fråga. För även om vi ofta hör hur svenska bolag, i synnerhet techbolag, köps upp av utländska aktörer och att kompetensen försvinner ut ur landet, är det ett faktum att Sverige egentligen är nettoköpare av utländska bolag.

Statisk över cross-boarder-köp från Mergermarket från 2006 fram till i dag visar att utländska bolag har köpt svenska företag till ett värde av 181 860 miljoner dollar i sammanlagt 222 transaktioner. Svenska bolag har köpt utländska bolag för mer än så, 189 141 miljoner dollar, i sammanlagt 310 transaktioner.

Sett till hela Norden är situationen den omvända. Utomnordiska köper fler företag i Norden än nordiska företag köper utomlands.

De protektionistiska strömningarna riskerar därför att skada snarare än gynna Sverige.

Risken är också att det får effekter på M&A-aktiviteten framöver, enligt Eirik Winter, Nordenchef för den globala europeiska banken BNP Paribas. Han är i grunden positiv till 2019 som transaktionsår, men ser vissa mörka moln på himlen.

– Osäkerhet är aldrig bra. Regulatorisk och politisk osäkerhet riskerar snarast att hämma affärerna, även om viss M&A kan öka till följd av att ett bolag vill skaffa sig närvaro i ett specifikt land. Men på det stora hela är det mer negativt än positivt, säger han.

Statistiken visar också att nya regler kring kontroll av investeringar redan i dag har drabbat flera planerade kinesiska förvärv. Under 2018 avbröts minst 21 transaktioner, varav sju i Europa och 14 i Nordamerika, enligt Baker McKenzies rapport.

Enligt den nederländska konsultfirman Eurodev ökade den globala M&A-aktiviteten under det tredje kvartalet med 22 procent. Men det var stor skillnad på gränsöverskridande och icke-gränsöverskridande affärer. Cross-boarder-aktiviteten ökade med 11 procent, medan inhemska affärer ökade med hela 30 procent.

Flera av de aktörer i finansbranschen som Affärsvärlden talat med tror inte att de nya reglerna och de protektionistiska strömningarna får någon nämnvärd effekt på M&A-aktiviteten i år. Men det finns de som menar att Kinas komplicerade struktur sätter käppar i hjulet för dem själva.

– Vi bjuder in kineser till budgivningar och de kan användas för att trycka upp priset på ett bolag, men det finns en stor skepsis kring kinesiska företags finansiella förmåga. Ofta tar det lång tid för dem att få fram pengarna, så allt annat lika så väljer man en annan köpare, säger en finansiell rådgivare som vill vara anonym. l