Hybrit
Hybrit-utmanaren valde bort Sverige: ”Elleveransen var en kritisk fråga”
”Finlands mer flexibla och pragmatiska inställning till nätanslutning och elleveransen var en kritisk fråga varför vi valde Finland före Norge och Sverige”, säger Hans Fredrik Wittusen till Affärsvärlden.
Han är VD för norska Blastr Green Steel som aviserat att man vill bygga ett nytt stålverk i Finland för produktion av fossilfritt stål.
Stålverket som direkt kommer att konkurrera med SSAB:s Hybrit och H2 Green Steel beräknas kosta minst 45 miljarder kronor innan det står färdigt i finska Ingå, enligt planerna med produktionsstart redan i slutet på 2026. Samma år som Hybrit väntas börja leverera fossilfritt stål.
Övervägde Sverige
Råvaran till stålverket kommer att levereras från ett pelletsverk i Norge och transporteras med båt runt Sverige till Ingå, knappt 6 mil väster om Helsingfors. Logistiskt hade det nya stålverket likaväl kunnat hamna i Sverige.
”Vi tittade också efter norska och svenska lokaliseringar”, bekräftar Hans Fredrik Wittusen för Afv.
”Men elfrågan var en viktig komponent för att vi valde Ingå. Tillgång till billig, fossilfri, el är en väsentlig faktor för framställning av grönt stål”, fortsätter han.
I Ingå kommer det nya verket att byggas på en tomt som ägs av Fortum och där det legat ett stort kolkraftverk. Därmed får Blastr direkt tillgång till såväl en isfri hamn dit kolen tidigare importerades, såväl som uppkopplingen till det finska elnätet som kolkraftverket använde.
Stålverket i Ingå är planerat för en kapacitet på 2,5 miljoner ton kall/varmvalsat stål och blir därmed i samma storlek som Finlands i dag största stålverk, SSAB:s i Brahestad. Produktionen där kommer att ställas om från dagens gammeldags kolbaserade stål till fossilfritt grönt stål. Exakt datum för detta har inte fastställt, men det handlar om cirka 2030 och till en kostnad på drygt 2 miljarder kronor.
Behöver finansiera 45 miljarder
Hans Fredrik Wittusen ser det inte som ett problem att det är konkurrens med Brahestad, SSAB eller för den delen blivande H2 Green Steel.
”Efterfrågan på grönt stål beräknas enbart för Europa nå över 50 miljoner ton 2030 och motsvara nära en tredjedel av dagens totala efterfråga i Europa.”
Den förväntade stora efterfrågan på grönt stål framöver gör att Hans Fredrik Wittusen inte förutser några problem med att finansiera de 45 miljarder kronor som måste investeras.
”Vi ser ett stort intresse för våra planer och vet att det finns intressenter som missade H2GS senaste finansieringsrunda och nu ser en ny möjlighet hos oss.”
Några externa finansiärer vill inte Hans Fredrik Wittusen nämna, så tills vidare är det Blastr Green Steels moderbolag Vanir Green Industries som får skriva ut checkarna. Vanir är ett norskt investmentbolag som bland annat står bakom New York-noterade Freyr Batteries och vindkraftbolaget Njordr.
En av Finlands största elförbrukare
Njordr har också kraftprojekt i Finland och Blastrs avsikt är att bidra till stålverkets kraftförsörjning via egna och delägda vindkraftverk. Stålverket kommer att bli en av Finlands största elförbrukare och med sex terawattimmar per år ta 6% av den finska elproduktionen.
Det motsvarar 450 landbaserade vindverk eller cirka halva produktionen i Finlands nya kärnkraftverk Olkiluoto 3.
”Med vårt projekt kommer vi ytterligare att stimulera och accelerera utbyggnaden av finsk fossilfri elkraft”, säger Hans Fredrik Wittusen.
Huruvida Fortum som hyr ut tomtmarken till stålverket också kommer att leverera kraften till verket och dess egen vätgasproduktion är ännu inte beslutat.
Stora frågetecken kring järnråvara
Stålverkets andra råvara vid sidan om vätgasen är järnpellets som ska levereras från ett eget planerat pelletsverk i Norge. Varifrån pelletsverket ska få sin järnråvara är heller inte avgjort.
”Den kommer att komma lokalt från nordiska gruvor”, enligt Blastrs VD.
Den största producenten där är LKAB som är utsåld för många år framöver.
”Vi är inte avhängiga för att få malm från LKAB”, förklarar han.
För att klara produktionen av 2,5 miljoner ton stål går det åt mycket järnmalm. I Norge finns bara ett fåtal järngruvor med börsnoterade Rana Gruber i spetsen. Inte ens hela Ranas produktion på 1,7 miljoner ton skulle räcka till – dessutom har Cargill ensamrätt till den.
Inte heller i Sverige finns det så många alternativ till LKAB, ett är Kaunis med 2,2 miljoner ton i årsproduktion och så småningom den planerade gruvan i Kallak.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
