”Hybrit kan sluka all ny vindkraft”
“Hybrit är ett ju superprojekt, vi brukar tala om att industrier som Kubal i Sundsvall drar enormt mycket energi. Men det handlar då om 3 TWh per år, för Hybrit får man räkna upp det med en faktor 20”.
Daniel Kulin, strategisk analytiker på Svensk Vindenergi, är bekymrad. Inte för Hybrit-projektet i sig, han är i grunden positiv till LKAB:s ,Vattenfalls och SSAB:s gemensamma projekt att producera fossilfritt stål. Det som gnager är hur man ska få ihop Hybrits enorma elbehov med elektrifieringen av andra delar av det svenskt samhället och prognoserna för vindkraftutbyggnaden.
Det som drar el i Hybritprojektet är i första hand LKAB:s planerade framställning av järnsvamp, där man med koldioxidfri producerad vätgas ska reducera bort syret från järnmalmen. Avsikten är att expandera produktionen till full industriell skala om 2,7 miljoner ton till 2030. Fullt utbyggd, 2045 kommer den kräva 55 TWh per år, vilket kan jämföras med Sveriges totala elkonsumtion på runt 140 TWh per år. Då går merparten av järnsvampen på export och till andra kunder än SSAB (svarar idag för ca 20% av LKAB:s försäljning). Till det kommer SSAB:s ståltillverkning som, motsvarande dagens produktionsnivå, kräver ytterligare 15TWh per år. Dessutom tillkommer H2 Green Steels planer på att göra grönt stål i Boden. Produktionen ska starta redan 2024 och då förbruka 8 TWh per år, med full kapacitet 2030 är elförbrukningen uppe i 12 TWh.
3 000 nya vindkraftverk
Exakt hur dessa enorma elbehov ska lösas är oklart, mer än att det ska vara fossilfritt. Tänkbara lösningar rymmer allt från import från kärnkraft från Finland till minskad export söderut (elområde 1, norra Norrland, har idag överskott på el). Ulf Moberg, teknisk direktör på Svenska Kraftnät, har, i Svenska Dagbladet, också varnat för att södra Sverige framöver inte kan förlita sig på stora överskott i norr. Men framför allt handlar det om vindkraft. Mikael Nordlander, som är Vattenfalls representant i Hybrits styrelse. säger till tidningen Land att det skulle krävas 2 500-3 000 nya vindkraftverk, till stor del nära projekten i Norrbotten, om hela behovet skulle mötas med vindkraft. Då handlar det också om den nya generationens vindkraftverk som är 300 meter höga.
Daniel Kulin på Svensk Vindenergi säger att det i teorin är fullt möjligt, förutsatt att också kraftledningssystemet byggs ut. För 50 TWh behövs vindkraft som täcker motsvarande 0,5% av Sveriges yta. I praktiken blir det svårare. Det har varit en boom i utbyggnaden av vindkraft och 2021 och 2022 tillförs runt 15 TWh, men framåt 2024 sinar tillförseln. För att få nästa års beräknade tillskott på ca 8 TWh på plats behövs normalt 40 TWh i den första delen av tillståndsprocessen, samrådet där alla intressenter får säga sitt.
“Efter samråd går historiskt cirka 50% vidare till tillståndsprövning, där sedan 40% beviljas tillstånd. Det innebär att de projekt som nu befinner sig i samråd kan antas leda till 4 TWh vindkraft. Det är för lite”, säger Daniel Kulin.
Svensk Vindenergis prognos pekar på ett tillskott på drygt 20 TWh från 2024 till 2030, alltså betydligt under nuvarande nivå i utbyggnaden.
”Med ett sjunkande tillskott kan Hybrit i princip sluka all ny vindkraft”, säger Daniel Kulin.
Bakom en fallande trend ligger problemen i tillståndsgivningen, som alltså medför att bara var femte planerat projekt blir verklighet. Det gör också att vindkraftsbolagen blir mindre benägna att över huvud taget sätta i gång projekt. Det är allt från miljöskäl och en rigid försvarsmakt till kommuner som lägger in sitt veto och rennäringen som sätter käppar i hjulen.
“Det krävs ett samhällskontrakt och en helt annan lokal förankring, en annan uppslutning för att elektrifieringen ska vara möjlig att genomföra. Ett sätt skulle vara att, som i Norge, ta ut en kommunal fastighetsskatt”, säger Daniel Kulin.
Daniel Kulin anser att den enskilt viktigaste åtgärden för att få igenom fler projekt är att ändra reglerna för hindersprövning. Den innebär idag att alla vindkraftverk högre än 150 meter måste ha ett högintensivt vitt ljus för att vara synliga för flyget. Det kan bli störande för kringboende och är en vanlig orsak till att kommuner säger nej. Kritikerna menar att Sverige borde anpassa sig till de internationella riktlinjerna, där det räcker med medelintensivt rött ljus upp till 315 meters total höjd.
Miljönationalism
En långsammare utbyggnad av vindkraften kan ge vatten på kvarn åt Hybrit-projektets motståndare. En del av kritiken går ut på att Hybrit tränger ut många andra angelägna projekt genom sitt enorma elbehov. Men det finns kritiska röster mot Hybrit även i en situation där det finns tillräckligt med el i Sverige. Den går ut på att Sveriges (och för övrigt även Norges) goda tillgång på fossilfri energi gör störst nytta för klimatet om den exporteras och ersätter kolkraft i närliggande länder.
“Som socialdemokrat med band till Norrbotten kan jag glädjas över att det skapas jobb i norr, men det är inte effektivt ur en klimataspekt”, säger Björn O Karlsson, professor inom energisystem vid högskolan i Gävle.
Han säger att 1 kg koldioxid sparas per KWh om kolkraft ersätts med fossilfri elproduktion, i Hybrit blir effekten ungefär hälften.
“Grön vätgas produceras från vatten med elektrolys med 70% verkningsgrad, dvs 30% av tillförd el blir värme. Därefter ska vätgasen komprimeras för att lagras vid 200 Bar i ett stort bergrum. Komprimeringen kräver omkring 10% ytterligare tillförd elektrisk energi. Alla energisystem som innehåller vätgas har stora förluster “, säger Björn O Karlsson.
Samtidigt är Europas elmarknad på väg att integreras. De senaste direktiven från EU-kommissionen säger att 70% av medlemsländernas elektricitet ska kunna handlas mellan olika länder år 2025.
“I den situationen blir Hybrit en ineffektiv nationell lösning på ett globalt problem”, säger Björn O Karlsson.
Mest från vattenkraft
Elenergi är både en svensk import- och exportvara. Sveriges elförbrukning är ungefär 140 TWh på ett år. De senaste åren har nettoexporten varit mellan 10 – 30 TWh, huvudsakligen till Finland och Danmark men också till Lettland och Litauen. Den absoluta merparten av produktionen av el i Sverige kommer från vattenkraft och kärnkraft med vindkraft som en växande, men med väder varierande, andel. Enligt senast tillgängliga siffror stod vattenkraft för 35%, kärnkraft för 32% och vindkraft för 26%.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.