”Hybrit har fått säkerhetspolitiska aspekter”

Projekten för fossilfritt stål inom Hybrit och H2GS beräknas fullt utbyggda förbruka 80 TWh, vilket motsvarar drygt hälften av Sveriges nuvarande elproduktion. En del av kritiken mot projekten har handlat om att Hybrit och H2GS tränger ut många andra angelägna projekt i Sverige genom sitt enorma elbehov. Det har också framhållits att Sveriges goda tillgång på fossilfri energi gör störst nytta om den exporteras och ersätter fossila bränslen i närliggande länder.

Kriget i Ukraina och ett tänkbart långsiktigt försämrat säkerhetspolitiskt läge gör att alternativkostnaden för det gröna stålet har ökat, säger Christian Sandström, biträdande professor vid Handelshögskolan i Jönköping, som i ett flertal debattartiklar granskat och kritiserat Hybritprojektet.

”Hybrit har fått säkerhetspolitiska aspekter. Genom dess enorma elbehov minskar Sveriges möjligheter att säkra ett långsiktigt självförsörjande av el. Alternativt skulle elen, med utbyggd överföringskapacitet, på marginalen kunna bidra till att minska Europas beroende av rysk gas och olja”.

Christian Sandström refererar till tyska beräkningar som visar hur nedläggningen av kärnkraft där spelar Putin i händerna.

16 miljarder dollar till Putin

”Räkna att ett kärnkraftverk i Tyskland ger 10 TWh per reaktor och år och på marginalen minskar importbehovet från Ryssland med 2 miljarder dollar per år. 80 TWh skulle vara 16 miljarder dollar mer per år i fickan på Putin. Det är lite tillspetsat kan tyckas, men alternativkostnaden är reell på lång sikt”, säger Christian Sandström.

Han pekar också på att en grundprincip för Hybrit och H2GS bygger på indelningen i elområden där en otillräcklig överföringskapacitet bidrar till att göra elen billig i norr. Det går tvärs emot de säkerhetspolitiska aspekterna som istället ökar behovet av överföringskapacitet.

”Lennart Evrell (ordförande i SSAB) ifrågasätter behovet av mer överföringskapacitet i tidigare artikel i Dagens Industri. Han tycker inte att vi ska ha för många kablar till kontinenten då det för in höga elpriser i Sverige. Jag undrar om han tycker samma sak nu när vi har krig i Ukraina”, säger Christian Sandström.

Sandström upprepar samtidigt i en artikel, skriven tillsammans med Magnus Henrekson, i Ekonomisk Debatt kritiken mot Hybrit/H2GS utifrån att de bygger på riktade stöd till specifika teknologier där staten intervenerar och sätter marknadsekonomins selektionsprocess ur spel. ”Med EU-stöd för vätgas som totalt uppgår till ett belopp motsvarande Sveriges BNP kortsluts den här processen och vi riskerar att bli inlåsta i fel lösning”, skriver författarna.

”Vi har flera gånger sett hur den här sortens satsningar misslyckas kapitalt. Till exempel bubblan kring etanolbilar och felsatsningar på produktion av etanol ur cellulosa. Man leker med ”other peoples money” och sedan ramlar verkligheten över en. Hybrit riskerar bli samma sak men i mycket större skala”, säger Christian Sandström.