Hur går kalkylen ihop?

Det har varit ett riktigt verkstadsrally på den svenska börsen under det senaste året. Index för industrin har stigit med drygt 40 procent och för att motivera de allt mer uppdrivna kurserna har analytikerna tagit ut svängarna rejält när det gäller de framtida vinsterna.

Vinsterna för verkstadsföretagen väntas öka med runt 20 procent under 2004 (exklusive Ericsson). För skogsföretagen har kurslyften i de flesta fall varit betydligt mindre men här räknar analytikerna med stabila eller något stigande vinster.
Men ett antal faktorer talar emot en kraftig vinstökning under 2004.

# Fortfarande är det mest förhoppningar om en ökad försäljning snarare än faktiskt ökad försäljning som driver kurserna.

# En starkare krona skär i vinsterna och försämrar konkurrenskraften.

# Företagen har svårt att få igenom prishöjningar .

# Svenska företag har ofta en ofördelaktig valutablandning i sin försäljning.

Hittills har den svenska orderingången ökat mycket måttligt även om den svenska industrikonjunkturen så smått har börjat skjuta fart. Förhoppningarna är därför högt ställda när det gäller hur orderingång och produktion väntas utvecklas den närmaste tiden.

Enligt konjunkturinstitutets konjunkturbarometer, som mäter aktiviteten och framtidsförväntningar hos de svenska företagen, så tror cirka hälften av företagen att orderingången ska börja stiga, trots att de fått se sina förhoppningar grusas under i stort sett hela förra året. Under fjärde kvartalet i fjol sjönk den svenska orderingången med 0,5 procent trots en förbättrad internationell konjunktur.

Ett skäl till detta är säkerligen den allt starkare kronan som allmänt väntas stärkas ytterligare, både mot dollar och euro.

En starkare krona, främst mot dollarn, har påverkat företagens vinster negativt under 2003. Exempelvis drog ändrade valutakurser ner Electrolux vinst med drygt 100 miljoner kronor under fjärde kvartalet i fjol. Men på grund av olika typer av valutasäkringar är det svårt att göra en helhetsbedömning av vad den starkare kronan betyder för vinstnivån i företagen.

Men det är högst troligt att vi ännu inte har sett den fulla effekten ens av förra årets kronförstärkning. Och ytterligare dollarfall, kanske ner mot 6 kronor, skulle dra ner vinsterna rejält. Sannolikheten för nya dollarfall har dessutom ökat under senare tid: G7-mötet i Florida slutade i ett europeiskt fiasko, och vid ett eventuellt konjunkturellt bakslag i USA skulle säkerligen landet använda en svagare dollarkurs som stimulansmedel.

Men en starkare krona påverkar inte bara vinsterna utan minst lika viktigt är vad det betyder för konkurrensläget. De flesta industribranscher upplever det som allt mer pressande att konkurrera i länder utanför EU-blocket (se diagram). I många fall är det just i dessa regioner som den ekonomiska tillväxten varit och väntas bli snabbast.
Den svenska försäljningen till USA ökade med mycket måttliga en procent under fjolåret efter att tidigare år ha legat på tvåsiffriga tillväxttal.

Och visserligen steg exporten till Kina med 25 procent men samtidigt sjönk den med 20 procent till Japan. Så i Asien tycks vi för närvarande förlora på gungorna det vi tjänar på karusellen. Till övriga asiatiska länder är den svenska exporten mycket liten.

Andra länder som den svenska exporten utvecklats dåligt mot är Norge och Storbritannien, nummer tre och fyra i rankningen av våra största exportländer. Den svenska kronan har stärkts mot dessa länders valutor och då främst mot den norska kronan.

Det tycks heller inte finnas så stora förhoppningar om att kunna kompensera kursförlusterna genom att ta ut högre priser. Under hela fjolåret tvingades de svenska företagen till prissänkningar (mätt i svenska kronor) trots att de försökte hålla emot. I början av det här året är förhoppningen att man i bästa fall ska kunna hålla exportpriserna stabila. Det räcker inte för att kunna förbättra vinsterna.

Sammantaget är det svårt att se hur vinstprognoserna, och därmed aktiekurserna, ska kunna försvaras under det här året. I alla fall om man anlägger ett något mer makroekonomiskt perspektiv på värderingarna. Det tycks som om svenska företag i de allra flesta fall måste fortsätta att gneta sig till stigande vinster, framför allt i verkstads- och skogsindustrin.

Alternativet är att göra som Electrolux, Autoliv och många andra företag gjort eller planerar för, och placera en allt större del av produktionen i låglöneländer. Men det är en process som tar tid och som dessutom initialt drar stora kostnader.
Bland undantagen märks främst läkemedelsindustrin som särskiljer sig genom att utvecklas synnerligen positivt. Men även teleproduktindustrin tycks numera ha det värsta bakom sig.

Hoppet om ett mer generellt vinstlyft ligger nog främst i att den europeiska konjunkturen tar ordentlig fart. Det är mot Europa som större delen av den svenska exporten går och dessutom har valutarörelserna mot euron varit begränsade.

___________________________

VINSTPROGNOSER

Företag; Resultat 2003, mkr; Prognos 2004; Prognos 2005
ABB 296 777 1 192
Alfa Laval 888 1 086 1 304
Atlas Copco 4 913 5 486 6 186
Autoliv 394 440 485
Cardo 428 578 666

Electrolux 7 006 6 255 7 858
Ericsson -12 103 9 519 13 903
Gunnebo 341 408 471
Haldex 116 259 351
Holmen 2 126 1 931 2 408

Höganäs 514 535 594
LGP Allgon -140 207 183
Munters 285 376 453
Rottneros 93 253 242
Saab 1 073 1 472 1 735

Sandvik 4 187 5 612 6 514
SCA 6 967 7 412 8 785
Scania 4 604 4 752 5 432
SKF 2 793 3 465 4 104
SSAB 1 343 1 469 1 590

Stora Enso 223 444 1 017
Trelleborg 1 091 1 362 1 588
Volvo 5 687 8 147 10 078

Källa: SME
“Made in Sweden” en lönsam modell

Det är långt ifrån självklart att jämföra det som händer i Sverige med vad som händer i landets företag. Många företag har stora produktionsverksamheter utomlands men trots detta är produktionen i Sverige oftast förhållandevis stor. Och för de allra flesta verkstads- och skogsföretag är det nog trots allt så att det är de svenska produktionsenheterna som sopat hem den största delen av vinsten under senare år. Dels på grund av den svaga kronan, dels för att det tycks ha varit fördelaktigt att ha kvar eller till och med öka produktionen i Sverige under de senaste åren. Något som inte minst det mycket höga kapacitetsutnyttjandet i svensk industri under de här lågkonjunkturåren vittnar om. Under fjärde kvartalet 2002 låg, enligt färsk statistik från SCB, kapacitetsutnyttjandet på 89,5 procent. En siffra som normalt sett indikerar en rejäl högkonjunktur.
Många företag är dessutom betydligt mer hemmabaserade sett till produktionsapparaten än vad som vanligtvis framgår av årsredovisningarna. Exempelvis har Ericsson på kort tid utvecklats från att vara en minst sagt global producent till att koncentrera en allt större del av produktionen till hemmaplan. Ett företag som Sandvik har bara runt fyra procent av sin försäljning i Sverige men av produktionen kommer nästan tio gånger så mycket från hemlandet. För mindre företag är den svenska delen av verksamheten oftast betydligt viktigare än så.
vDet är långt ifrån självklart att jämföra det som händer i Sverige med vad som händer i landets företag. Många företag har stora produktionsverksamheter utomlands men trots detta är produktionen i Sverige oftast förhållandevis stor. Och för de allra flesta verkstads- och skogsföretag är det nog trots allt så att det är de svenska produktionsenheterna som sopat hem den största delen av vinsten under senare år. Dels på grund av den svaga kronan, dels för att det tycks ha varit fördelaktigt att ha kvar eller till och med öka produktionen i Sverige under de senaste åren. Något som inte minst det mycket höga kapacitetsutnyttjandet i svensk industri under de här lågkonjunkturåren vittnar om. Under fjärde kvartalet 2002 låg, enligt färsk statistik från SCB, kapacitetsutnyttjandet på 89,5 procent. En siffra som normalt sett indikerar en rejäl högkonjunktur.
Många företag är dessutom betydligt mer hemmabaserade sett till produktionsapparaten än vad som vanligtvis framgår av årsredovisningarna. Exempelvis har Ericsson på kort tid utvecklats från att vara en minst sagt global producent till att koncentrera en allt större del av produktionen till hemmaplan. Ett företag som Sandvik har bara runt fyra procent av sin försäljning i Sverige men av produktionen kommer nästan tio gånger så mycket från hemlandet. För mindre företag är den svenska delen av verksamheten oftast betydligt viktigare än så.