Hon är hjärnan på riksbanken

DEN DOLDA DUVHÖKEN: Irma Rosenberg.

Irma Rosenberg hade redan tidigare fått en förfrågan om att bli ledamot i riksbanksdirektionen innan hon i slutet av förra året tackade ja, därför att det “äntligen passade i planeringen”. De flesta även på hennes nivå hade inte brytt sig om hur väl timat ett sådant erbjudande var utan tackat ja på stående fot. Men sådan är inte Irma Rosenberg.

Tvärtom är hon känd för att gå sin egen väg och har vid otaliga tillfällen visat att hon inte vänder kappan efter vinden utan biter ifrån. Senast i våras, när Göran Persson hade synpunkter på räntan, kommenterade hon det som att “han får säga vad han vill men räntan bestämmer vi själva”.

Irma Rosenberg har arbetat hela sitt yrkesliv som konjunkturbedömare, har ett rykte på marknaden som “hjärnan på riksbanken” och är den senast tillkomna av riksbankens ledamöter. Hennes intåg kom samtidigt med att Lars Heikensten övertog tronen som riksbankschef från Urban Bäckström och tillsammans har de det senaste året fört upp räntepolitiken på den politiska agendan på ett sätt som inte har förekommit sedan kampen om kronan i början av 90-talet.

Riksbanken befinner sig i ett mer brännbart läge än på länge. Statsminister Göran Persson gick i våras ut och sade att “vi betalar för mycket ränta i Sverige”. Riksbankschefen Lars Heikensten har kontrat med att i debattartiklar under hösten kritisera regeringen för att politiken sänker tillväxtpotentialen och ökar risken för räntehöjningar. Samtidigt är oenigheten stor internt bland ledamöterna inom riksbankens direktion. Protokoll från det senaste mötet 16 oktober visar att två av de sex ledamöterna framförde kritik mot hur inflationsrapporten beskrev riskbilden, en av dem – Kristina Persson – ville dessutom sänka räntan.

Som beredningsansvarig för just inflationsrapporten, och dessutom som en av dem som hävdade att räntan bör lämnas orörd vid senaste mötet, är Irma Rosenberg själv mer aktuell – och mer placerad i skottlinjen – än någonsin. Själv säger hon sig dock vara oberörd av mullret i leden, och hon förstår inte heller kritiken mot att riksbanken framstår som mer oförutsägbar idag än tidigare.

– Bilden av svensk ekonomi blev något ljusare under sommaren och tillväxten var starkare än väntat under andra kvartalet. Detta tillsammans med de sänkningar av reporäntan som vi genomförde i början av sommaren har givit oss anledning att höja tillväxtprognosen något de närmaste åren.

– Energipriserna har inte fallit tillbaka lika mycket som väntat och beräknas därför inte heller dämpa inflationstakten det närmaste året som vi räknade med i somras utan den effekten kommer något senare. Men rensat för svängningarna i energipriserna, som vi betraktar som tillfälliga, väntas inflationen utvecklas i linje med målet i slutet av prognosperioden.

Samtidigt är riskbilden när det gäller inflationen balanserad, säger hon.

En del bedömare anser att ni har blivit mindre förutsägbara genom att ni börjat tittat på inflationsmåttet (UND1X) exklusive energipriser, vad säger du om det?

LASSE OCH IRMA: Som ler och långhalm, som yin och yang. Eller nåt.

– KPI kan påverkas av tillfälliga effekter som gör att inflationen avviker från målet. Ibland kan det finnas skäl att bortse från sådana effekter när besluten tas om penningpolitiken. Men då skall detta tydligt anges vid beslutet. Att vi denna gång valde UND1X exklusive energipriser har alltså att göra med vår bedömning att den kraftiga svängningen i energipriserna är tillfällig och att den underliggande, konjunkturrelaterade inflationen utvecklas relativt stabilt och i linje med målet i slutet av prognosperioden. Men det betyder inte automatiskt att det är detta mått som i fortsättningen bäst fångar den efterfrågebestämda underliggande inflationen.

– Att Riksbanken från gång till gång måste göra en bedömning av om det finns priseffekter som är tillfälliga kan visserligen göra att ränteförändringar kan bli något svårare att förutsäga än om man mekaniskt höll sig till ett och samma mått. Men det makroekonomiska utfallet av räntebesluten blir förhoppningsvis bättre. Vissa har tolkat detta som att vi bytt mål för penningpolitiken. Så är det inte, men att vi blivit misstolkade visar att vi inte varit tillräckligt tydliga i kommunikationen. Den kritiken får vi ta på oss.

Och om de höga energipriserna inte är en tillfällig faktor som klingar av?
– Ja då är det inte en risk längre utan vi tvingas beakta detta i vårt huvudscenario när vi gör vår bedömning av inflationsutsikterna.

Många, däribland Göran Persson, anser att den svenska reporäntan ligger för högt i förhållande till den europeiska, kommentar?
– Sverige har en tillväxt som är starkare än snittet i Europa. Våra offentliga finanser är i bättre skick och arbetslösheten är lägre. Jag känner mig också mindre osäker om utvecklingen i Sverige än om den i Europa. Vi är inte med i valutaunionen och ska inte harmonisera räntorna med Europa eftersom vi har ett eget inflationsmål och en flytande valuta.

– Dessutom undrar jag hur man kan utgå ifrån att den europeiska centralbanken ECB:s ränta är rätt i deras situation? Det är inte självklart att ECB:s bedömning är mer korrekt än vår, men vissa verkar ta ECB-räntan som riktmärke även för oss .

Men om Europa är svagt drabbas väl vi med? Nästan hälften av vår export går ju till EMU och Danmark?
– Visst är det så. Om utvecklingen blir svagare i omvärlden drabbas vi med. Vi har inte sett en vändning i euroområdet än och osäkerheten är stor där. De interna svårigheterna i Tyskland är betydande, och det tycks ännu inte finnas något riktigt krismedvetande hos den tyska befolkningen. Samtidigt ser vi tecken på en uppgång även där, förr eller senare når de en punkt där företagen måste börja investera. I USA är det mer positivt, där ser utvecklingen betydligt starkare ut. I vårt huvudscenario räknar vi därför med att konjunkturen i omvärlden vänder upp, men i riskbilden beaktar vi att utvecklingen kan bli sämre än vi räknat med.

Det är inte bara statsministern som vill ha lägre räntor – ni var inte eniga om det senaste räntebeslutet i direktionen, hur påverkar det riksbanken, försvagas ni då? Blir mindre förutsägbara?
– Vi är sex individer. Ibland gör vi lite olika bedömningar av konjunktur- och inflationsutsikter. Det är inget konstigt med det. Snarare vore det märkligt om vi alltid var eniga med tanke på den komplexa uppgift det innebär att försöka skåda in i framtiden.

Vad gjorde att ni som ville lämna räntan oförändrad stod på er?
– Min syn överensstämmer helt med den som presenteras i inflationsrapporten. Mot den bakgrunden var det naturligt att lämna reporäntan oförändrad.

Hur livliga brukar diskussioner blir vid de penningpolitiska mötena?
– Protokollen återger ganska väl hur diskussionerna förs. Men vi grälar inte och jag har aldrig blivit arg, men visst kan det hetta till när det diskussionen gäller frågor vi är mycket engagerade i.

Vilka tecken vill du se innan du säger att konjunkturen definitivt har vänt i Sverige?
– Oftast vänder industrin först, därför är de första indikationerna om en ökad industriproduktion viktiga. Sedan handlar det mycket om att den nya information vi successivt får är konsistent och bekräftar våra förväntningar.

Vilka ser du som de största inflationshoten i Sverige i dag?
– På kostnadssidan har vi energipriserna som, om de ligger kvar på en hög nivå längre än väntat, riskerar att driva upp övriga priser. Den risken är något större i dag än den var i juni. Det finns också en risk med lönebildningen. De senaste åren har vi fått en större medvetenhet om löneökningstaktens betydelse för konkurrenskraften. Dessutom är arbetsmarknaden fortsatt svag, vilket talar för en lugn löneutveckling. Men en stor del av alla avtal på arbetsmarknaden skall nu omförhandlas och det finns fortsatt en viss uppåtrisk, t.ex. om det blir stort fokus på låglönesatsningar. Men risken från lönesidan är något mindre än förut.

Vilka andra riskfaktorer ser du som kan påverka räntepolitiken framöver?
– Utvecklingen främst i Europa kan bli svagare än väntat och ge ett lägre inflationstryck även i Sverige. Men ännu så länge motverkas den risken av risker för stigande inflation på hemmaplan. På lite längre sikt är vi starkt oroade över det svaga arbetskraftsutbudet i Sverige. Det är en av de faktorer som bestämmer tillväxten. Sjukskrivningar, förtidspensioneringar och den demografiska utvecklingen hämmar utbudet av arbetskraft på ett sätt som hotar att sänka den potentiella tillväxten på sikt. Att regeringen i det läget vill diskutera en arbetstidsförkortning är bekymmersamt.

Lars Heikensten publicerade nyligen en artikel på DN Debatt på temat. Varför går ni ut i pressen? Hade det inte varit enklare att träffa representanter för regeringen och diskutera med dem?
– Det var inte bara regeringen vi vill nå utan även övriga politiska partier och allmänheten. Om tillväxtförutsättningarna är dåliga kan vi tvingas strama åt penningpolitiken tidigare än annars. Men svag tillväxt skapar också andra problem. Det handlar bl.a. om hur man skall finansiera vård och omsorg framöver. Vår uppgift är inte att föreslå hur detta skall lösas. Men vi vill fästa uppmärksamheten på problemen.

Riksbanken framstår under Heikensten som mer offensiv och för en mer aktivistisk politik än tidigare, håller du med om det?
– Det tycker jag inte jag. Man skall komma ihåg att vi befinner oss i en oerhört besvärlig period för ekonomisk-politiska beslutsfattare. Osäkerheten i år har varit mycket stor och det har varit svårare att förutse utvecklingen än vad jag tidigare har upplevt under min tid som konjunkturbedömare. Skeendet har påverkats av en rad faktorer som är svåra att bedöma konsekvenserna av. Jag tänker på det utdragna börsfallet, företagsskandalerna, Irakkriget, hotet om nya terrordåd och under våren SARS.

Svenska folket sade nej till EMU för knappt två månader sedan – blev du förvånad?
– Nej inte med tanke på att nej-sidan hade ett så starkt övertag i opinionsmätningarna. Men jag är frustrerad över att debatten handlade så mycket om sådant som inte har med EMU att göra. Många tillmäter valet av valuta större betydelse än det faktiskt har. Det är mycket som inte är kopplat till valutan, exempelvis jämställdheten.

Var det fel att ha en folkomröstning?
– Ja, jag tycker inte att det är lämplig fråga att folkomrösta om. Den inrymmer många frågor som är svåra att bedöma. Det är svårt för allmänheten att förutse t.ex. hur vårt internationella inflytande påverkas. Nu tror jag inte att man kan ta upp frågan igen förrän om kanske 5-10 år.

Vad säger du om stabilitetspakten, bör de stora länderna hålla den?
– Det är inte lämpligt att ändra i den nu när några av de stora länderna har problem. Det skulle urholka kravet på disciplin även för övriga medlemmar.

Men man kan naturligtvis ha synpunkter på hur pakten borde vara konstruerad långsiktigt. Det är t.ex. värre med ett stort budgetunderskott om man dessutom har en hög statskuld.IRMA – EN DUVHÖK
Född: 1945.
Familj: gift, tre söner.
Hobby: Krukväxter, sommarhuset.
Inkomst: 132 000/månad.
Karriär: Doktor i nationalekonomi, riksbanken, konjunkturinstitutet, chefekonom Posten, chefekonom SBAB, vice riksbankschef.
Värdefullt vetande: Har tidigare ofta betecknats som “duva” (det vill säga generellt mer benägen att sänka än höja räntan), och har bland annat kritiserat riksbanken för att inte sänka den i tid. Är i dag svårplacerad men tycks vara mer av en “duvhök”. (En hök är mer återhållsam med sänkningar).
_________________________

HÄR HAR DU DIN RIKSBANK
– Riksbankens direktion består av sex ledamöter, riksbankschefen Lars Heikensten, samt vice riksbankschefer Eva Srejber (som även är ställföreträdande riksbankscheferna), Irma Rosenberg, Kristina Persson, Villy Bergström och Lars Nyberg.
– Riksbanken har ett inflationsmål som innebär att inflationen mätt med konsumentprisindex (KPI) ska vara två procent, och hålla sig inom ett intervall på 1-3 procent över tiden. För att mäta utvecklingen och hålla inflationen inom givna ramar tittar riksbanken på flera mått, bland annat UND1X, som visar prisökningar KPI exklusive ändringar i indirekta skatter och subventioner samt hushållens räntekostnader för bostäder.
– Riksbanken ger ut inflationsrapporter som speglar hur de resonerar och ser på utvecklingen, Irma Rosenberg är beredningsansvarig för inflationsrapporten.
– Riksbanken sätter reporäntan som idag ligger på 2,75 procent, efter två sänkningar i somras med totalt 0,75 procentenheter.v