Högt skattat fuskbygge

Hittills är väl den mest debatterade frågan i valrörelsen förra veckans förslag om butlertjänster i tunnelbanan. Det säger förmodligen något. Men vad? Att det saknas avgörande olikheter mellan blocken? Nej, knappast. För visst finns det några stora skillnader mellan huvudalternativen, och butlerdebatten är snarast ett symptom på en av dem, nämligen hur viktigt rut-avdraget blir i valet (vilket SvD:s PJ Anders Linder konstaterade i en krönika i söndags). Socialdemokraterna är pressade i Stockholm, där rut-avdraget är förhållandevis populärt, och därför lanserade partiets tyngsta företrädare i regionen, Carin Jämtin och Ilija Batljan, t-butlern som ett försök att kompensera stockholmarna för att avdraget ryker om de röd-gröna får makten. Idén var förstås dödfödd och sågades omedelbart av väljarna i en gallup, men förslaget säger mer om socialdemokratisk frustration i huvudstaden än det indikerar brist på heta valfrågor.

En annan sådan är förstås jobbavdraget och beskattningen av pensionärer. Eller snarare skillnaden i beskattning mellan pensionärer och löntagare. Här är det snarare vänsterblocket som ligger steget före i den viktiga väljargrupp som pensionärerna utgör. De rödgrönas budskap är enkelt – lika skatt för lika inkomst – medan frågan är besvärande för Alliansen, bland annat demonstrerat av en utfrågning av KD:s Göran Hägglund i P1 Morgon förra veckan då han tvingades kryssa mellan grynnorna plågsamt länge.

En tredje fråga där blocken skiljer sig är den om fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Och kanske är det den viktigaste, i alla fall valtaktiskt. Sprängkraften kan knappast överskattas. Efter valförlusten 2006 i en intervju i Dagens Nyheter skyllde Göran Persson nederlaget till stor del på fastighetsskatten. Alliansen hade nämligen lovat att avskaffa den medan Socialdemokraterna inte ens ville utlova en frysning. Alliansregeringen hanterade sedan frågan totalt utan smidighet och hotades av svekdebatt när skatten visserligen avskaffades hösten 2007, men ersattes av en kommunal avgift, som nu är maximalt 6 362 kronor per år.

De rödgröna lärde sig uppenbarligen inget utan petade upp såret när de enades om att införa en skatt på 1 procent på småhus värda mer än 4,5 miljoner kronor. Visserligen skulle det bara drabba 1,4 procent av villaägarna, 33 000 fastigheter varav 23 000 i Stockholmsområdet, men tillräckligt för att skicka kalla kårar utför ryggarna på ytterligare ett mäktigt särintresse. Dessutom väntas ytterligare 20 000 hus kvalificera sig efter nästa taxering 2012. Alltså kom nya besked förra veckan om att andelen småhus som betalar den extra procenten ska vara konstant (se även sid 11).

De rödgrönas pedagogiska utmaning blir inte lättare av att det förmodligen blir en slags dubbelbeskattning på fastigheter om de gör som de lovat och återinför förmögenhetsskatten. Då räknas nämligen fastigheten till förmögenheten. Åtminstone troligen och till en del. Partierna har i skrivande stund inte enats men verkar luta åt att ta med halva taxeringsvärdet när förmögenheten beräknas.

Hela diskussionen om fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är tragiska exempel på att politik inte handlar om att göra det som är bra utan att göra det som man kan få en majoritet att tro är bra. Nationalekonomer brukar vara tämligen eniga om att fastighetsskatten är en av de minst skadliga skatterna ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den är relativt konjunkturokänslig och rättvis i den bemärkelsen att den är svår att undkomma eftersom det inte går att flytta en fastighet. Däremot är den impopulär och upplevs som orättvis då den drabbar “vanligt folk” och det kan hända att människor tvingas flytta om till exempel fastighetsvärdena har stigit kraftigt i ett område.

Förmögenhetsskatten däremot är skadlig för kapitalbildningen och orättvis eftersom den är förhållandevis lätt att kringgå med hjälp av ägande genom företag, bankkonton i utlandet, kapitalförsäkringar med mera. (Absurt nog blev dessutom de allra rikaste, som familjerna Lundberg och H&M-Persson, ett skattefrälse som slapp skatt på större delen av sin förmögenhet.) Däremot är den populär i breda kretsar och upplevs som rättvis eftersom den antas drabba “de rika”.

Fastighets- och förmögenhetsskatten är alltså den kanske viktigaste frågan inför den 19 september och kan mycket väl påverka utgången. Tyvärr inbjuder frågan till populism och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv blir resultatet knappast optimalt, oavsett vem som segrar.