”Högst oroande” – ekonomer sågar fackens lönekrav

Det är upplagt för lönestrid i den stundande avtalsrörelsen. Flera fackförbund kräver reallöneökningar oavsett hur hög inflationen blir, kunde Affärsvärlden berätta i förra veckan.

”Jag kan inte ge något annat svar än att löneökningar ska slå inflationen”, gav Målarnas ordförande Mikael Johansson som svar på frågan om det kan bli aktuellt att kräva tvåsiffriga löneökningar.

InflationArtikel

Kravet från facken: Lönehöjningar som är högre än inflationen

Han fick gehör från Seko-ordföranden Gabriella Lavecchia, vars förbund också hör till det fackliga samarbetet 6F. Hon menade att reallöneökningar var ”ganska rimliga krav”.

”Drastiska räntehöjningar”

Affärsvärlden har frågat flera nationalekonomer vad reallöneökningar skulle få för ekonomiska konsekvenser.

Lars Calmfors, professor emeritus vid Stockholms universitet, kallar kraven för ”högst oroande”.

”Man bör inte försöka åstadkomma reallöneökningar i den här situationen, så inställningen hos en del 6F-fack är högst oroande. Försök att uppnå reallöneökningar riskerar att förvandla det vi hoppas bara ska vara en engångsinflation till en fortskridande inflationsprocess som kan bli kostsam att stoppa”, säger han.

Om löneökningarna drar iväg skulle Riksbanken höja styrräntan drastiskt, menar Calmfors.

”Avtalsrörelsen kommer i hög grad bestämma om det vi nu ser blir en engångsinflation eller utlöser en fortgående inflationsprocess som kräver drastiska räntehöjningar från Riksbanken för att få kontroll över”, fortsätter han.

Nordeas chefsanalytiker Susanne Spector, säger att sambandet mellan lön och inflation är betydligt svagare än vad som kommer fram i det ekonomiska samtalet.

”Men skulle lönerna bli tvåsiffriga som nämns i artikeln skulle det naturligtvis riskera att bidra till en allvarlig prislönespiral. I det scenariot skulle Riksbanken höja räntan betydligt mer, vilket kan leda till högre arbetslöshet och sämre reallöneutveckling framöver. Balansgången är svår, men alla har att vinna på att löneavtalen hamnar på en nivå som fungerar över tid”, säger hon.

Nordeas prognos är att löneökningarna hamnar på 3–4%, en nivå som Susanne Spector inte tror skulle bli särskilt inflationsdrivande.

Vid vilka nivåer riskerar löneökningarna att driva på inflationen?

”Det är svårt att sätta en precis siffra på när löneökningarna blir inflationsdrivande – det finns ingen exakt gräns. Med det sagt lär centralbankerna uppfatta löner över 4% som för höga relativt deras inflationsmål på 2%”, säger Susanne Spector.

Nils Gottfries, som är professor emeritus vid Uppsala universitet, har tidigare författat rapporter åt 6F-facken. 2019 argumenterade han i en rapport för att löneökningstakten behövde växlas upp i Sverige.

Nu säger han att vi inte kan göra något åt sjunkande reallöner.

”Högre priser på energi och importerade råvaror slår nu igenom på många andra priser. Därmed sjunker våra reallöner och det kan vi inte göra något åt. Högre löneökningar leder bara till högre inflation, högre räntor och lägre sysselsättning”, säger han.

Låga höjningar kan slå tillbaka

Hittills har industrifacket IF Metall, som är med och förhandlar om det märke som blir normerande för lönerna, varit mer återhållsamma i sina krav. IF Metall-ordföranden Marie Nilsson sa till Affärsvärlden att reallöneökningar inte är realistiskt om inflationen biter sig fast på höga nivåer. Hon uteslöt inte löneökningar, men ville inte föregå avtalsrörelsen med några nivåer.

Lars Calmfors ser paralleller till 1970-talet, när den pris- och lönespiral tog fart och fortlöpte in på 1990-talet. Det finns dock risker med att hålla tillbaka löneutvecklingen för mycket, menar han.

”När inflationen steg 1974 var de avtalsmässiga löneökningarna ganska återhållsamma, i jämförelse med prisstegringarna. Dessa ledde till mycket kraftigare vinstökningar i företagen än man räknat med och utlöste löneglidning som ändrade lönerelationer. Därför exploderade löneökningarna även i avtalen 1975–76 och vi landade i ett och halvt decennium av höga löneökningar, hög inflation, upprepade devalveringar och låg tillväxt.”

Enligt Calmfors vore det bra om vi kom ur krisen med något högre inflation och något högre löneökningar.

”Jag tillhör dem som velat modifiera märkessättningen – det borde ha gjorts tidigare – men kan vara riskabelt att göra just i nuvarande läge. Samtidigt är det fullt rimligt att löneökningarna både totalt och i de nya avtalen hamnar lite högre än under de senaste åren. Tidvis har ju löneökningarna varit så låga att det varit svårt att nå inflationsmålet på 2%”, säger han och fortsätter:

”Jag menar att vi borde ha ett något högre inflationsmål på 3% för att då också normalt ligga med högre styrränta och därmed en större fallhöjd för den så att penningpolitiken kan stabilisera ekonomin bättre i lågkonjunkturer”.

Kan spilla över på Sverige

Susanne Spector tror att den svåra situationen för facken kan leda till andra lösningar än högre löneökningar för hela den kommande avtalsperioden. Det skulle kunna handla om en engångskompensation eller kortare avtalsperiod.

”Även fackföreningar som vill driva på för reallöneökningar tar rimligtvis utgångspunkt utifrån den förväntade inflationen över hela avtalsperioden och när vintern har passerat är det rimligt att tro att inflationen inte ligger kvar på 10%”, säger hon.

Nils Gottfries hoppas industrifacken håller fast vid inflationsmålet i de kommande förhandlingarna.

”Fackföreningarna inom industrin har tidigare utgått ifrån Riksbankens inflationsmål och produktivitets-ökningstakten när man beräknat utrymmet för löneökningar. Det hoppas jag att de håller fast vid”, säger han.

Högre löneökningar i andra länder kan dock spilla över på den svenska avtalsrörelsen. Ett skäl till det är den argumentation som arbetsgivarna fört under lång tid, som nu riskerar att slå tillbaka, säger Lars Calmfors.

”Arbetsgivarna inom industrin har som mantra att inflationsmålet är irrelevant och att det är industrins internationella konkurrenssituation som ska avgöra löneökningarna. Det resonemanget har kunnat motivera låga löneökningar under det senaste decenniet när löneökningarna i andra länder varit låga”, säger han och lägger till:

”Men den argumentationen kan nu mycket väl komma tillbaka och bita arbetsgivarna i svansen om vi får en situation med betydligt högre löneökningar i Tyskland och andra euroländer. Där är vi inte ännu men vi är kanske på väg mot den.”

Läs också: Kravet från facken: Lönehöjningar som är högre än inflationen