Högre räntor hot mot nya regeringen

När socialdemokraterna kom till makten 1994 så genomdrevs en mycket hårdhänt ekonomisk politik med betydande nedskärningar i de offentliga utgifterna och höjda skatter. Det blev några kärva år, framför allt för hushållen, men efter en tid vände den ekonomiska trenden. Ett skäl till detta var att den tidigare regeringen tvingades släppa den fasta kronkursen och därmed gav svensk exportindustri ett ordentligt lyft. Ett annat, och faktiskt betydligt viktigare skäl var att räntorna började sjunka. Något som innebar stora lättnader för hushållen men också för företag och den offentliga sektorn.

Den sjunkande räntetrenden under i stort sett hela den socialdemokratiska regeringstiden har varit den allra största ekonomiska revolutionen. I stort sett alla skattesänkningar som genomförts under senare år har i princip kunnat finansieras genom sjunkande räntekostnader. Mellan 1998 och 2005 minskade räntorna på statsskulden från nära 120 miljarder till strax över 30 miljarder per år.

Det här är ett trick som den nya regeringen inte kommer att kunna upprepa. I stället finns det en risk att stigande räntor kommer att gröpa ur en hel del av det utrymme som finns och att den nya regeringen själv kommer att bidra till detta.

Ett sådant bidrag kan komma från en orolig avtalsrörelse. Nästa år ska runt 80 procent av arbetsmarknaden förhandla fram nya avtal. Redan nu har LO-ledningen börjat varna för att det kan uppstå krav på kompensation eftersom avdragsrätten för fackavgiften försvinner och avgifterna till A-kassan stiger. Dessutom kommer åtgärder som lägre ersättningsnivåer i socialförsäkringarna, sänkt förmögenhetsskatt och ett borttagande av fastighetsskatten att bidra till att lugnet på arbetsmarknaden riskerar att minska. Om lönerna stiger snabbare än väntat tvingas Riksbanken ut med räntehöjningar för att dämpa den ekonomiska aktiviteten och för att inte riskera en alldeles för stram arbetsmarknad. Här gäller det för den nya regeringen att använda skattesänkningsutrymmet med förnuft.

Riksbanken har under senare tid också börjat ha ett betydligt starkare fokus på fastighetspriser och hushållsutlåning när styrräntan satts. Om fastighetsskatten försvinner kommer troligen fastighetspriserna att snabbt anpassa sig till de nya förutsättningarna. Det betyder i sin tur stigande priser och ökad hushållsutlåning.

Att den nya regeringen valt att skynda långsamt ger dem möjligheten att utvärdera konsekvenserna av sina förslag. Möjligen kan det finnas bättre vägar att få en fungerande bostadsmarknad än att helt avskaffa fastighetsskatten.

De flesta kommentatorer jublar över att vi äntligen fått en majoritetsregering för första gången sedan början på 1980-talet. Det ska bidra till stabilitet. Men med en koalitionsregering är det betydligt lättare att komma överens om vilka skatter som ska sänkas än det är över vilka utgifter som ska sänkas. Att hålla ihop en koalition är vanligtvis en ganska dyr regeringsform, visar historien. Risken är stor att när väl smekmånaden för den nya regeringen är över så kommer marknaden att börja granska den med mer kritiska ögon. Visar sig finanspolitiken bli för expansiv så kommer räntorna att stiga.

I sammanhanget ska också räknas in att Affärsvärldens favorit i Riksbanksdirektionen, Kristina Persson, ska bytas ut inom en snar framtid. Hon har av många fått epitetet ränteduva med socialdemokratiskt partibok. Men sanningen är att det är hon som haft mest rätt i direktionen när det gäller den lämpliga räntesättningen. Ska man utgå från den borgerliga alliansens kommentarer kring Riksbanken är risken stor för att hon kommer att efterträdas av en räntehök. Men det gäller för alliansen att välja efterträdaren med omsorg.

Visst finns det faktorer som talar för ett motsatt scenario. Kronan väntas exempelvis bli något starkare när förmögenhetsskatten försvinner. En starkare krona kommer också att dämpa den ekonomiska aktiviteten något.

Men stigande räntor kommer trots allt att vara det troliga scenariot under de närmaste åren. Något som kommer att begränsa den nya regeringens manöverutrymme samt med tiden skapa en grogrund för missnöje bland allmänheten. Det gäller för alliansen att ta med detta i beräkningen när den framtida politiken ska bestämmas.