Hjälte i dag, gam i morgon

Det var Honoré de Balzac som sade det, det där om att det döljer sig ett brott bakom varje större förmögenhet. Originalcitatet är förstås på franska, längre och lite mer nyanserat, men ande­meningen är ungefär densamma.

För alla oss som har misslyckats med att bli förmögna – i alla fall hittills – ligger en oemotståndlig lockelse i yttrandet. Det är ju ett sätt att rättfärdiga våra egna tillkortakommanden, i alla fall på det ekonomiska området. ”Själv är jag kanske fattig – men jag är åtminstone hederlig”, lyder den underförstådda bisatsen till citatet.

Och även när inte Balzac citeras så finns tankefiguren där titt som tätt i närheten av exceptionell framgång (fransmannen använde ordet ”fortune” som kan betyda både framgång och förmögenhet). Vilar inte familjen Perssons miljardimperium egentligen på späda barnarbetares axlar? Och har inte grundplåten till ett par av de större familjeförmögenheterna i landet lagts av fängelsekunder?

En av de mest seglivade myterna i Sverige går i korthet ut på att familjerna Wallenberg och Stenbeck grundade sina industriimperier genom att mer eller mindre driva Ivar Kreuger till självmord och sedan hålla huggsexa om hans imperium. Det är nog mest knäppgökar som tror på konspirationsteorierna, däremot finns det mer än en nyktert tänkande som anser att Wallenbergarna och Stenbeck dök fram som gamar och roffade åt sig de finaste filéerna när bytet väl hade fallit för egen hand.

I själva verket var det väl snarare så att Sverige kastades med full kraft in i 30-talsdepressionen genom Kreugers självmord och att framför allt familjen Wallenberg var bland de få som hade ekonomiska förutsättningar att plocka upp skärvorna och se till att de sunda bolagen i Kreuger-sfären levde vidare. Det i sin tur berodde på att Wallenbergs bank inte hade gjort affärer i någon större utsträckning med Kreuger. Om det sedan berodde på framsynthet eller på att de inte fick kan vi lämna därhän.

Poängen är att de hade tagit mindre risk än andra när riskaptiten i samhället var stor och de var beredda att ta betydande risker när andras aptit hade försvunnit. För självklart tog de risk. Inte ens de visste ju 1932 vart konjunkturen skulle ta vägen eller om bolagen de förvärvade skulle överleva.

Den som köper tillgångar billigt i dåliga tider – i synnerhet om det är från en ”högt motiverad säljare”, som heter i USA när säljaren står på konkursen rand – riskerar alltid att stämplas som asätare.

Det hördes vaga tongångar av den sorten i media förra veckan när Telia lade bud på de utestående aktierna i sina baltiska dotterbolag. Samma sak kommer säkert att hända om och när Bure och Altor en vacker dag säljer Carnegie vidare med god förtjänst (även om det hittills är Riksgälden som har dragit på sig eld från Carnegies tidigare ägare för sitt agerande).

Och tänk om det är Christian von Koenigsegg i Saab och Hans Pandeya i Global Gaming Factory och Pirate Bay som blir morgondagens Wallenberg och Stenbeck. Fan tro’t. Det är i alla fall en intressant tanke, inte minst ställd mot den reflexmässiga idé som verkar förhärskande just nu, nämligen att de båda herrarna – var och en för sig – snarare är i färd med att begå de brott som ska bli grunden för deras framtida förmögenhet.

Kom i alla fall ihåg att det är nu som de bästa affärerna görs och som framtidens förmögenheter grundas. Kanske håller fönstret rent av på att stängas i takt med att tillgångspriserna stiger igen. De företag och privatpersoner som har haft pengar i kassan under det senaste året har hur som helst kunnat göra fantastiska affärer. De utsätter sig förstås för risken att bli stämplade som asätare eller rent av brottslingar i framtiden om affärerna går bra. I annat fall blir de minst lika förnedrande epiteten ”risktagare utan affärssinne” eller rätt och slätt ”nolla”.

—

Eftersnack

Stenbeck skiftar ut

Förra veckan skiftade dödsboet efter Jan Stenbeck ut aktier värda 1,4 miljarder kronor till finansmannens fem arvingar. I en intervju i våras (AFV 19/09) berättade Cristina Stenbeck hur arvskiftet skulle gå till och hur makten över sfären ska organiseras i framtiden. Den samlas i ett amerikanskt familjebolag, ett så kallat limited partnership. Det framkom också i förra veckan att Jan Stenbecks son Hugo Stenbeck ställer sig utanför det familjeföretag som hans tre helsyskon Cristina, Sophie och Max har skapat.

Sampo kopplar grepp

Sampo flaggade i torsdags upp för 19,45 procent av aktierna i Nordea. Det finska bolaget har samtidigt ansökt om att få gå över 20 procent i ägarandel. Det innebär att Sampo mycket snart kan passera svenska statens 19,9 procent och bli största ägare i bankkoncernen.

Förra veckans Först & Främst handlade om hur den svenska regeringen har sjabblat bort makten över Nordea och därmed också kostat skattebetarna miljarder.