Heta fusionsfakta

Tänk att fusionen som bankkonnässörer i hela Norden väntat på så länge äntligen blev av. Press och analytiker världen över har hyllat de idéer som affären bygger på och nogsamt redogjort för alla detaljer.

Alla detaljer, förresten? Nej, faktiskt inte. När man tänker efter finns det fortfarande obesvarade frågor. Här är både frågorna och svaren.

Varför blev affären av just nu?

Timingen var rätt. Föreningssparbanken hade fått i väg Reinhold Geijer från VD-posten och därmed undanröjt den enda på verkställande nivå som har ett finare efternamn än bondkaninen Thunell. Samtidigt har så pass lång tid gått sedan kronprinsessans romans med Göran Collerts styvson offentliggjordes att Föreningssparbanken framstår som ett hyggligt säkert sätt att nå kunglig koppling för SEB.

Är bankerna rätt prissatta?

Alla aktieägare har anledning att vara jättenöjda. Affären görs i slutskedet av en lång högkonjunktur för såväl traditionella bankprodukter, som för mer avancerade finansiella instrument. Samtidigt är räntan låg. Slutsatsen kan bara bli en – både SEB och Föreningssparbanken är rejält överprissatta. Alla har lurat alla. Grattis!

Vilka är de egentliga vinnarna på affären?

För det första: journalisterna. Inte sedan IT-boomens glada dagar i slutet av förra seklet har det varit så lätt att fylla tio sidor i en genomsnittlig ekonomitidning med tanklösa hyllningar och lättköpta tänk-på-kulturolikheten-kommentarer.

För det andra: konsulter av olika slag. Självklart kommer skyltarna på de olika kontoren att behållas ograverade. Ett tag. Sedan är det dags för alla som pysslar med kommunikation, varumärkestänkande och logotypdesign att öppna Moët & Chandonerna. Igen.

För det tredje: Alla som placerar i aktier. Finansbranschen är just på väg att dra i gång den traditionsenliga post-bonus-jobbkarusellen igen. Julius Baer, de nya AP-fonderna och många andra ligger i startgroparna för att rycka rekryter av varandra. Genom att Robur och Swedbank Fondkommission oundvikligen kommer att sugas in i SEB Fonder, respektive Enskilda, kommer så många övertaliga finanslejon ut på marknaden att årets genomsnittliga löneökningar kan hållas på en mycket måttlig nivå.

För det fjärde: wellpapptillverkarna. Visst, de bägge organisationerna är så överlappande att “bara” 2.000 anställda behöver gå från sina jobb. Just nu. Men fler kommer säkert i nästa rationaliseringssväng om något år. Och då ser bankkonjunkturen inte alls lika trevlig ut som i dag. Vart ska de ta vägen? Wellpappbolagen gör produkter för prisvärt boende och som dessutom går lätt att flytta mellan olika trappuppgångar och tunnelprojekt: “Köp Situation Bankkamrer!”

För det femte: Sälenstjärnan. Så mycket snömos som skapats kring denna affär! Någonstans måste man ju dumpa det, och varför inte i fjällvärlden? Pistas det bara rätt behöver utförsåkningskoncernen inte använda sina snökanoner mer under resten av säsongen.

För det sjätte: Air Liquide. När “permafrostmannen” Lars Thunell kommer in i en ny koncern lär blåslampeförrådet behöva kompletteras. Det ovan nämnda bolaget har ett brett sortiment av olika brännarverktyg. Blåslampor erbjudes från 496 kronor. Hälsa från Valle.

Vilka förlorar på affären?

Främst investmentbolagen. Om Thunell får hållas med sitt fusionerande något decennium till, kommer (vilket Valör beskrev redan hösten 1997) investmentbolagen att bli överflödiga, eftersom alla tänkbara typer av bolag då kommer att finnas inom SEB-gruppen.

En annan uppenbar förlorare är Stockholmsbörsen. När Thunells Grand Master Plan är genomförd kommer det bara att finnas en aktie på börsen att handla. Genom SEB:s eget nätverk, förstås. Natti, natti.

Fotnot. SEB:s koncernchef Lars Thunell har liknat mellanchefsnivån vid permafrost. Vill man ha förändring måste man elda på både uppifrån och nerifrån, har han sagt.